Vilket var ditt första jobb?
– När jag var 14 år jobbade jag på sommaren i en mataffär på Norrtullsgatan i Stockholm, Favör hette den. Jag fick packa potatis, ta emot och packa upp lådor med varor och fylla på i hyllorna. Men jag fick inte sitta i kassan, eftersom jag för ung. Jag minns att det fanns en statusskillnad mellan mig och kassapersonalen.

Hur trivdes du?
– Det var kul, men jag kommer ihåg att jag hade svårt för auktoriteter på den tiden. Jag tog illa vid mig när jag fick tillsägelser av chefen, jag fick till exempel inte lyssna på radio när jag packade upp potatis eftersom jag höll på för mycket med radion. Jag tyckte också att ägaren favoriserade sina barnbarn, som jobbade i affären de med.

– Men så här i efterhand är jag självkritisk. När jag ser tillbaka tycker jag att jag då verkade vara en jobbig unge att ha som anställd i en butik. Jag tycker att jag borde varit mer tacksam över att jag fått ett jobb och inte varit så gnällig och probleminriktad.

På vilket sätt var du jobbig?
– Jag hämnades på min chef, som jag tyckte var för sträng mot mig, genom att förfalska pantkvitton. Jag skrev ”300 000 kronor” på pantkvittot och bad min pappa hämta ut det, men det gjorde han förstås aldrig. Det var ju lite på skämt, eftersom det var helt orimligt att hämta ut pant för så mycket. I dag skäms jag för det här. Det absolut inget som jag vill uppmana Tidningen Visions läsare att göra!

Hur mycket tjänade du?
– Kommer inte ihåg, men det kändes som massor. Tusentals kronor.

Vad köpte du för pengarna?
– Jag antar att det var konstiga synth-kläder.

Vad drömde du om att jobba med på den tiden?
– Jag ville bli diplomat och jobba på utrikesdepartementet. Jag ville jobba i andra länder, ha kostym på jobbet, kunna många språk och gå på hemliga möten. Det var först senare i livet jag blev så här oseriös som jag är nu, när jag var yngre var jag mycket allvarlig och lill-gammal.

Sara Jonerin

sara.jonerin@sktf.se