Vilket var ditt första jobb?
– Jag tror att mitt första jobb var som springschas i en livsmedelsbutik i Jönköping. Det var väldigt, väldigt länge sedan. Jag var 11–12 år gammal, så det måste ha varit någon gång i början av 60-talet.

Vad fick du göra?
– Jag cyklade ut med varor till kunder som bodde i området. Sen fick man hjälpa till i affären också, packa bröd och annat som hör till. Till exempel lyfta fram potatisen som låg längst bak så att den inte skulle bli gammal och inte gå att sälja.

Hur mycket arbetade du?
– På lördagar och någon veckodag efter skolan. Jag tror jag hade jobbet något år eller så, och jag minns att jag hade en liten låda där jag lade pengarna jag tjänade och lite dricks som man fick ibland. Det blev nog inte så mycket, men det var mina första intjänade pengar och det var kul att få lite att spara.

Det låter som ett ansvarsfullt jobb för en 11–12-åring?
– Ja, det kan man tycka. Men det funkade bra. Och det var kul att få cykla ut och träffa äldre människor som inte klarade att själva bära hem sina varor från affären.

Minns du några särskilda händelser?
– Man hade koll på kunderna, och de som gav lite mer dricks var förstås populärare. Men vi var två stycken som hjälpte till och hade bara en cykel och då kunde det bli lite fajt om vem som skulle få köra ut varor till de bästa kunderna.

Hade du andra extrajobb när du blev äldre?
– Sedan har jag mest hållit på med ishockey. Min far sade att jag skulle träna, så det fick bli mitt sommarjobb. Och jobbade jag så var det som ledare på hockeyskolor. Till exempel drev jag hockeyskolor i Västerås på sportloven när jag gick i gymnasiet.

Var du redan då inne på att ishockey kunde bli ett jobb för dig?
– Min dröm var redan tidigt att bli gymnastiklärare. Och det blev jag också, när jag flyttat till Stockholm och gått utbildningen på GIH. Att jag sedan blev tränare var ett naturligt steg efter att jag slutat spela hockey själv.

Mårten Kierkegaard

marten.kierkegaard@vision.se