Ett sifferlöst avtal innebär att det inte finns några centralt fastställda procentsiffror på hur stora löneökningarna ska bli. Genom åren har Visions misstro varit stark när det gäller sådana avtal för medlemmar i kommuner och landsting. Farhågan har bland annat varit att medlemmar i kommuner med dålig ekonomi ska få sämre löneökningar och att stora yrkesgrupper där den individuella lönesättningen fungerar dåligt ska missgynnas.
Men modellen har blivit allt vanligare på den svenska arbetsmarknaden.
– Det går i den riktningen. I dag är 180 av de 685 avtalen på arbetsmarknaden sifferlösa, säger Claes Stråth, generaldirektör på Medlingsinstitutet.
Arbetsgivarna har drivit på utvecklingen, de anser att löneökningarna ska bestämmas på arbetsplatserna utifrån den enskildes prestation och verksamhetens resultat. På senare år har även fackförbund börjat anamma dessa tankar.
– Eftersom facken är intresseorganisationer väljer de den ordning som gagnar medlemmarna bäst. Tror de på ett bättre utfall med sifferlösa avtal är facken beredda att teckna sådana avtal, säger Claes Stråth.
Först ut var Ledarna som i början av 90-talet slöt ett sifferlöst avtal med Almega. Övriga fackförbund var starkt kritiska, men Ledarna har hållit fast vid modellen.
– Det finns framgångssagor men också branscher där det gått riktigt trögt. Vi trodde att det skulle vara enkelt, men cheferna är en liten grupp och det kan vara svårt att ha en egen löneprocess på en arbetsplats, säger Annika Elias, ordförande i Ledarna.
2001 skrev Vision under sitt första sifferlösa avtal. Det gällde cirka 4 000 medlemmar inom privat vård. Ett par år senare tecknade man liknande avtal för kommunala energibolag, fastighetsbolag och friskolor.
– Dessa branscher var under stark tillväxt och behövde erbjuda bättre villkor än kommunerna och landstingen för att få rätt personal. Vi räknade med att lönerna skulle drivas upp och så har det också blivit i de flesta fall, säger Kjell Svahn, ombudsman på Vision.
Erfarenheterna av sifferlösa avtal är inte entydiga. I de kommunala energibolagen tycker Vision att de har fungerat bra men på andra håll har det gått sämre. Våren 2010 sade Vision upp avtalet med Vårdföretagarna. Anledning: missnöje med löneutfallet och löneprocessen.
Kommuner och landsting, som förr präglades av centralstyrning med fastslagna tariffer och lönetrappor, har anammat modellen. 2006 hade 5 procent av alla anställda sifferlösa avtal. I dag är andelen 16 procent.
Sedan flera år har Visions chefsmedlemmar i kommuner och landsting sifferlösa avtal. Enligt förbundets undersökningar har de fått större löneökningar än övriga medlemmar. Kjell Svahn är dock tveksam till om modellen fungerar för stora grupper som tandsköterskor och medicinska sekreterare.
– Först måste den individuella lönen få genomslag, man måste få betalt för vad man faktiskt gör. För dessa yrkesgrupper fungerar det inte ännu, säger Kjell Svahn.
Den 1 april ska det nya centrala avtalet för omkring 100 000 medlemmar i kommuner och landsting vara klart. Som vanligt vill SKL ha ett sifferlöst avtal. Tidigare avtalsrörelser har Vision sagt bestämt nej, men nu är man mer avvaktande.
– Det går inte att svara ja eller nej på frågan om sifferlöst eller ej ännu. Det är många komponenter som måste komma på plats innan det ens är aktuellt att diskutera, säger Visions förhandlingschef Mona Tapper.
Har något förändrats eftersom ni ännu inte tagit ställning?
– Förutsättningarna har inte förändrats, avtalet fungerar inte bra på alla ställen och då behöver vi garantier för att våra medlemmar ska få ett rimligt utfall. Lösningen har tidigare varit en siffra men hur det ska se ut i år är för tidigt att säga, säger Mona Tapper.