Lugnet bryts plötsligt av barnskratt, glada kommentarer och allmänt sorl. En strid ström av höstlovslediga lågstadiebarn väller ut ur Skogsdungen, ett stort samlingsrum i Mönsterås nybyggda bibliotek.

Det har just varit filmvisning med anledning av att Emil i Lönneberga fyller 50 i år. Mönsterås ligger bara en timmes resa sydost om Astrid Lindgrens Värld och här firar man sin Emil.

Mitt i barnaskaran står barnbibliotekarie Kristina Åkesson och delar ut ballonger, samtidigt som hon tackar för i dag och hälsar välkommen åter.
– Åh så kul, det här hade vi aldrig kunnat göra i det gamla biblioteket, säger hon när det sista av de drygt 50 barnen fått på sig ytterkläder och rusat ut till nya äventyr.

Hon tillägger lite skämtsamt att åratal av tjat äntligen har betalat sig. Själv har hon jobbat med bibliotekstjänster i kommunen i 26 år och frågan om verksamhetens trångboddhet har varit ett ständigt diskussionsämne.

Invigningen av det nya biblioteket i början av året förrättades av miljöminister Lena Ek. Att det blev en miljöminister som klippte bandet, i stället för en kulturdito, beror inte bara på att Lena Ek är från trakten och partikamrat med kommunalrådet Roland Åkesson (C). Det nya biblioteket kan också skryta med att vara ett miljömässigt föredöme.

Det är ett lågenergihus, byggt enligt moderna, ekologiska principer med solpaneler, sedumtak och miljövänliga material. Notan? 30 miljoner kronor.
– Vi ser satsningen som en del i att utveckla kommunen och som en strategisk fråga för att stärka tillväxten, säger Roland Åkesson.

Kristina Åkesson (inte släkt med kommunalrådet) och hennes åtta kolleger har nu omkring 1 100 kvadratmeter, mot cirka 500 tidigare, att arbeta med.
Lokalerna är också mer ändamålsenliga och innehåller massor med teknik och moderna hjälpmedel av alla de slag.

Medan vi pratar höjer och sänker Kristina Åkesson lånedisken för att visa hur man kan möta barn på en nivå och vuxna på en annan och hur rullstolar ska kunna köras nära.

Hennes huvuduppgift är läsfrämjande arbete riktat till kommunens unga. Exempelvis träffar hon alla skolbarn i ettan, trean, femman och sjuan tre gånger per termin. Hon går också på föräldramöten och pratar läsning, och har sagostunder för barn.  

Fast det visar sig snart att hon egentligen är inblandad i det mesta som sker på biblioteket. Det blir så när man jobbat länge och dessutom varit chef.
– Ja, jag var chef här i två år, men det  var i en rätt olämplig period insåg jag snart. Ett av våra barn gick på mellanstadiet, det andra på lågstadiet och tiden ville inte riktigt räcka till. Jag trivdes inte så bra med administrationen heller utan längtade tillbaka till att möta låntagarna.

Så när vi kliver in och sätter oss en stund i Gläntan lyser Kristina Åkesson upp lite extra. Det är här hon brukar läsa sagor för barn.
– Se här, perfekt till Bockarna Bruse, säger hon och tänder belysningen under den slingrande bänk vi sitter på.  

Gläntan, som är designad av en lokal konstnär, Bengt Johansson, ger många möjligheter att skapa stämning som passar till den saga som berättas. Just den här dagen strejkar stjärnhimlen men det ska förhoppningsvis rättas till inom kort. Strax utanför Gläntan har en annan sorts stämning skapats för de lite större skolbarnen.

– Vi frågade ungdomsrådet, som består av elever från högstadiet och gymnasiet, om var de skulle vilja vara i biblioteket. Och de ville, enkelt uttryckt, se men inte synas så vi skapade de här platserna, säger hon och pekar.

Ungdomarnas önskemål konkretiserades till ett högt bord med uttag för laptops långt in i
lokalen. Där sitter besökarna i rad på höga stolar, som på ett modernt kafé. Platserna ger bra uppsikt över entrén och lånedisken men de som sitter där syns inte själva särskilt mycket.

– En av ungdomarna sa när hon kom in i biblioteket första gången att det ”ser ut som i en storstad”. Det får vi ta som en riktig komplimang, säger Kristina Åkesson med ett leende.

I personalens fikarum, i ett hörn av byggnaden lagom avskiljt från själva biblioteket, ryms nu alla anställda på en och samma gång om det skulle behövas. Motsvarande rum i det gamla biblioteket hade plats för två.

Och för första gången har Mönsterås bibliotek också ett riktigt tidningsrum. Där finns en kaffeautomat och en utställning om ”O´ store Gud”, sången som skrivits av bygdens son Carl Boberg. På en världskarta visas sångens spridning runt klotet och på en display kan man spela upp olika versioner av den och låta sig ”duschas”. Musiken strömmar då ned från taket vid en särskild lyssningsplats.

Sammanfattningsvis är Mönsterås nya bibliotek en plats full av möjligheter och en rejäl förbättring av de anställdas arbetsmiljö.
– Vi är förstås jätteglada över vår nya arbetsplats, men vi får se upp så att det här inte blir ett hus för ”de där på bibblan”. Jag vill att det ska vara allas bibliotek. Det finns väldigt goda förutsättningar för det, säger Kristina Åkesson.