Tre som hittat vägen
2013-08-27, Tidningenvision.se
Den som har en halvtimme till jobbet pendlar bort sex arbetsveckor per år. En hel semester. Dessutom är pendlare mer stressade och skiljer sig oftare, enligt forskarna. Men för Maricha, Örjan och Jenny överväger fördelarna.
Fakta
Carola Löfstrand, Visions arbetsmiljöexpert, kommenterar:
+ Timeout. Pendlingen kan vara positiv på så sätt att man får ställtid, en stund för sig själv mellan ett stressigt jobb och ett hektiskt
privatliv. Det är ett tillfälle att reflektera över jobbet och sitt privatliv.
– Gratisjobb. Att jobba på tåget eller bussen är helt okej, förutsatt att det räknas som arbetstid. Prata med chefen om du kanske kan utnyttja din flex till att sluta tidigare och till exempel läsa handlingar på vägen hem. Förutsätt inte att chefen säger nej, fråga om du kan räkna restid som arbetstid.
Flera forskarrapporter pekar på pendlingens baksidor. Långa sträckor till jobbet kan vara farligt för hälsan. En studie har visat att de som pendlade mer än en timme i vardera riktningen, med bil eller kollektivtrafik, löpte 30–50 procent större risk att drabbas av sömnsvårigheter och stress än de som kunde gå eller cykla till jobbet. Dessutom är risken att separera större för långpendlare.
Trots att pendling slukar tid så pendlar var tredje anställd i Sverige till jobb i en annan kommun. Vissa reser långt för att de är tvungna, det finns inga jobb på orten där de bor. För andra handlar det om att ta ett steg uppåt i karriären.
Vi har träffat tre Visionmedlemmar som pendlar av vitt skilda orsaker. Socionomen Maricha Asplund vill ha en tydlig skiljelinje mellan jobb och privatliv. Jenny Eliasson, utställningsproducent, hittade sitt drömhus i en vattenkvarn tio mil från jobbet. Och systemförvaltaren Örjan Svensson ville ha en nystart i sitt yrkesliv och började veckopendla mellan nya jobbet i Trosa och familjen i Sveg.
"JAG VILL HA MITT PRIVATLIV IFRED"
Till en början var det slumpen som gjorde att Maricha Asplund började pendla. Som nyexaminerad socionom tog hon jobben som bjöds och valde att bo kvar i Vaggeryd. Nu har hon bilpendlat i två decennier till arbeten i olika småländska kommuner. För tillfället jobbar hon i Värnamo kommun som socialsekreterare i ungdomsgruppen där hon gör utredningar.
– Jag tycker att det är skönt med lite avstånd. Om jag hade bott och jobbat i Vaggeryd hade jag haft klienterna inpå knuten. Mina barn är nio och tolv, jag hade kunnat få ärenden som berörde deras skolkamrater.
Hon har funderat på att söka jobb närmare bostaden men det har alltid landat i att hon föredrar distans. Dessutom har Maricha Asplund lärt sig att uppskatta pendlingsstunden.
– Då kan jag koppla bort arbetet och koppla på hemmalivet efter en arbetsdag. Första delen av resan hem handlar om jobbet, andra delen drömmer jag och fantiserar. Om jag vann pengar, vad skulle jag göra då?
Det händer att hon åker tåg, då tar resan 40 minuter från dörr till dörr.
– När man åker kollektivt blir det mycket ofrivilliga ljud, kanske måste man prata med någon för att vara trevlig. Jag tycker om att vara själv under pendlingsstunden. Nackdelen är att det är dyrt att pendla med bil. Bensinen kostar runt 2 000 kronor i månaden.
Har du bett din arbetsgivare att få räkna restid som arbetstid?
–Jag har tagit upp det med arbetsgivaren för länge sedan, men fått nej. Jag har vänner som har sin restid som arbetstid, men de arbetar i privat sektor och där är det nog vanligare. Fick jag räkna delar av resan som arbetstid skulle jag självklart åka kollektivt.
LÄS ÄVEN OM:
Veckopendlaren Örjan Svensson: Jag längtar i båda riktningarna
Långpendlaren Jenny Eliasson: Jag kan meditera i flera timmar