Vissa fnittrar. Andra ler lite avvaktande. Några kan inte sluta skratta. Strålkastaren är riktad mot en glasögonprydd kvinna som på sjungande Västerviksmål drar dråpliga historier ur sitt liv.
Just nu har Britt Wimarsson lockat med sig publiken – ett hundratal fackligt engagerade landstingsanställda – på skogspromenad. Hon har tagit kisspaus och blivit omkullvält av en hund samtidigt som ett äldre par närmar sig. Barrumpad i blåbärsriset.
Hon är inte rädd att bjuda på sig själv. Borde hon vara det? Hon är ju ändå en seriös förtroendevald med tunga frågor på sitt bord.
– Man får skratta med mig eller åt mig – det spelar ingen roll. Jag bjuder på detta. Man måste ha humor i allting. Och det jag pratar om på scenen är hämtat från privatlivet och min förra karriär i taxibranschen.
För ungefär ett år sedan blev 45-åriga Britt Wimarsson vald till Visions ordförande i Kalmar län. För att bli en riktigt kunnig och skarp ordförande fick hon gå på kurs i Visions regi. Det blev också ett oväntat startskott för hennes ståuppkarriär.
– På ordförandeutbildningen skulle vi gå fram och prata inför varandra. Jag tänkte, asch, jag kör något roligt. Och folk skrattade så de vek sig! Efteråt kom Visions regionombudsman Dan Holmsten fram och sa: du är ju en begåvning. Jag har mycket att tacka honom för.
Det blev en rejäl självförtroendeinjektion för Britt Wimarsson, som länge hade haft stand up som framtidsdröm. Några månader senare, på Visions regionkonferens, fick hon chansen att testa vingarna på riktigt.
– Det var bland de bästa 22 minuterna i mitt liv.
Sedan debuten har hon engagerats i alla möjliga sammanhang, från privata fester till fackliga möten. Och hon har synts och hörts i lokalmedia.
– Nu tar jag igen att jag var blyg och mobbad i lågstadiet. Gamla skolkamrater säger förvånat: ”Det trodde jag inte om dig”. Nu har jag blivit stand up-Britt i stället för taxi-Britt här i Västervik. Häromdagen sa min son: ”De pratar om dig överallt, mamma. Snart får vi väl åka limousin till skolan.”
Många av historierna som Britt Wimarsson drar uppe på scenen är hämtade från de 14 år då hon drev ett taxiåkeri. Hennes söner och man figurerar också. Men främst är det sig själv hon utelämnar.
Varför skojar du inte om facket?
– Det fackliga uppdraget är så viktigt och det skulle inte kännas bekvämt att hänga ut någon. Det skulle sänka mitt förtroende. Ingen medlem ska behöva träffa mig i ett rehabiliteringsärende och tänka ”undra om Britt kommer gå upp på scenen och skämta om det här”.
En del skämt är under bältet – oroar du dig inte för att arbetsgivaren ska tycka att du är oseriös?
– Jag tänker inte på det och kan hålla isär mina roller. Än så länge har jag inte mött någon i en förhandling som har hört mig uppträda. Skulle det bli ännu mer stand up kan jag nog inte ha kvar min nuvarande roll. Men det är långt dit, och jag trivs väldigt bra som ordförande.
Det krävs mod att testa komikerkarriären. Är du rädd att folk inte ska skratta?
– En gång satt en sur dam längst fram i publiken. Det var bara henne jag såg, inte alla de andra som skattande. När jag drog min slutpoäng gav hon mig ett skevt leende. Kvällen var räddad! Jag brinner verkligen för stand upen. När något är så himla roligt, då blir man inte rädd.