Telefonen hos går varm hos Mikael Larsson, Visions ordförande i Eskilstuna kommun. Sedan de nya lönerna börjat meddelas har många upprörda medlemmar hört av sig.
– Vi har haft en period under ett par veckor där cirka tio medlemmar om dagen har hört av sig med synpunkter. Många är upprörda och gråter i telefonen, säger han.
Orsaken är att de anställda delats in i fyra olika nivåer och att många upplever det som kränkande.
– Den högsta nivån är för högpresterande personer som gör jättebra ifrån sig och den lägsta för dem där arbetsgivaren har mer att önska i fråga om prestation, säger Mikael Larsson.
I år har Vision i Eskilstuna fått in ovanligt många synpunkter på hur dialogmodellen använts och det finns arbetsplatser där det inte alls fungerat. Det som fallerat på många ställen är enligt Visionmedlemmarna att det som sagts på medarbetarsamtalet inte stämmer överens med den löneökning man sedan fått.
– Många har känt att utfallet blev mindre än vad man väntat sig och att man inte fått någon tydlig motivering från arbetsgivaren. Det ser jag allvarligt på, säger han.
Vision har framfört åsikterna och parterna är överens om att fortsätta jobba för att det ska fungera bättre nästa år.
Vision är dock överens med arbetsgivaren om att lönespridningen i kommunen behöver öka. Men de som ringer tror ofta att Vision gått med på att införa de nya prestationsnivåerna. Så är det inte.
– Vi har inte förhandlat det här med Vision, men vi har informerat om det, säger personalkonsulten Annette Sarasdotter.
Hon förklarar att tanken med de fyra prestationsnivåerna var att belöna skickliga medarbetare och att det inte var meningen att de anställda skulle få reda på var på skalan de befann sig.
– Men vi hade inte för avsikt att vara hemliga. De anställda behövde inte veta var på skalan de befann sig, eftersom cheferna skulle motivera lönen utifrån måluppfyllelse, prestation och de krav och förväntningar som finns, säger hon.
Syftet med att införa prestationsnivåerna var att de skulle användas för att öka lönespridningen i kommunen, som i dag är ganska sammanpressad.
– Lönemässigt skiljer det inte så mycket mellan dem som har ett stort utvecklingsbehov och de allra bästa medarbetarna. En insats som tidigare gav 500 kronor är i dag kanske värd 300 kronor. Det kan bli lite chockartat, säger Annette Sarasdotter.
Kan du förstå att många känner sig ledsna och kränkta av det här?
– Många eller några. Jag vet i dagsläget inte hur många det är som känner så.
Tycker du att ni som arbetsgivare har gjort något fel?
– Det kan upplevas som väldigt nytt. Men rätt eller fel blir en konstig diskussion, det här är en process.