1995 lämnade Gun-Britt Delsvik Svensson jobbet som läkarsekreterare för att jobba fackligt på heltid. Tio år senare blev hon ordförande i dåvarande SKTF-avdelningen i Västra Götalandsregionen.

Hon är med andra ord en facklig räv som under lång tid har haft nära kontakt med arbetsgivaren. Gun-Britt Delsvik Svensson har dock aldrig upplevt att det fackliga engagemanget har påverkat hennes egen utveckling på ett negativt sätt – varken vad gäller lön eller karriärmöjligheter.

När hon började som fackligt förtroendevald på heltid bestämde personalchefen att Gun-Britt Delsvik Svensson skulle löneplaceras som personalsekreterare.

– Jag är inte den högst betalda personalsekreteraren, men jag har bättre betalt än om jag hade varit kvar som läkarsekreterare.

Genom åren har hon gått en mängd utbildningar om allt från lagar och avtal till arbetsmiljö och fackligt arbete. Den kompetens som Gun-Britt Delsvik Svensson har samlat på sig har gjort att arbetsgivaren kastat lystna blickar åt hennes håll.

– Vid ett par tillfällen har jag fått erbjudanden om att jobba med administration och med arbetsmiljöfrågor. Det är naturligtvis smickrade och hade säkert gett högre lön, men jag har inte känt mig färdig med det fackliga arbetet. Det har hela tiden stått en ny utmaning för dörren som jag har velat sätta tänderna i, säger hon.

Många gånger har hon varit oense med arbetsgivaren och drivit tvister som lett till att motparten har fått betala skadestånd. Trots det upplever hon aldrig att hon har straffats eller kritiserats för sitt fackliga arbete.

– Nej, jag har aldrig fått några nålstick. Jag har alltid blivit behandlad med respekt och varit noga med att behandla arbetsgivaren på samma sätt.

Hennes erfarenheter av nästan 20 år av fackligt arbete är med andra ord uteslutande positiva.

– Det är det mest spännande uppdrag jag kan tänka mig. Om två år går jag i pension, annars skulle jag gärna fortsätta, säger Gun-Britt Delsvik Svensson.

niklas lindstedt

Niklas Lindstedt

niklas.lindstedt@vision.se