2011 arbetade drygt 246 000 personer i landets 21 landsting och regioner. Åtta av tio är kvinnor, men när det gäller lönerna dominerar männen. I snitt tjänar de 39 300 kronor i månaden, drygt 10 000 kronor mer än kvinnorna.
Den vanligaste förklaring är att kvinnorna är i majoritet i de stora, relativt lågavlönade grupperna som till exempel medicinska sekreterare och tandsköterskor. Men kvinnorna är också kraftigt underrepresenterade på de allra högst betalda tjänsterna.
Tidningen Vision har begärt ut månadslönerna för de fem anställda som tjänar mest i varje region och landsting. Av de 105 personerna som toppar löneligan är bara 29 kvinnor, det vill säga 27 procent. I fem landsting – Blekinge, Gotland, Norrbotten, Kronoberg och Kalmar – finns inte en enda kvinna bland de fem bäst betalda.
– Jag vet inte om det har funnits några kvinnliga sökande till de fem tjänster som ligger i topp och kan därför inte säga om någon kvinna har blivit förbigången, säger Teo Zickbauer (S), ordförande i personalpolitiska beredningen i Landstinget Blekinge, som har ansvar för jämställdhetsarbetet.
Hon önskar dock att det såg annorlunda ut. I en organisation där kvinnorna är i klar majoritet, borde flera av de bäst betalda medarbetarna vara kvinnor.
– Naturligtvis borde det vara så. Vi arbetar med interna chefsutbildningar så att fler kvinnor ska kunna söka de högsta tjänsterna, men här återstår mer att göra, säger hon.
Även i Norrbotten är de fem högst betalda män, alla är läkare. Men personaldirektör Ingrid Stridfeldt anser inte att det handlar om osakliga löneskillnader.
– Nej, det skulle lika gärna kunna vara kvinnor på dessa tjänster. Jag tror att det rör sig om en ren slump. Jag kan tänka mig att det finns många kvinnor strax bakom dessa män som tjänar mest, säger hon.
Kan det inte vara så att kvinnorna inom Norrbottens landsting missgynnas systematiskt när det gäller de högsta tjänsterna?
– Vi tittar varje år på lönesättningen och undersöker om det finns några osakliga löneskillnader. Inga signaler om det har kommit på mitt bord, säger Ingrid Stridfeldt.
Monika Göl, ledamot i Visions förbundsstyrelse och avdelningsordförande i Region Skåne, är inte särskilt förvånad över resultatet i undersökningen. I hennes landsting finns en kvinna bland de fem med högst lön. Hon undrar om det beror på att de kvinnliga toppcheferna får sämre betalt än männen, om färre kvinnor söker de högsta tjänsterna eller om de helt enkelt inte får jobben.
– Om det bara beror på kön att det är så få kvinnor på listan är det ju förfärligt, säger hon.
Alla landsting har en jämställdhetspolicy som politikerna har beslutat om. Men riktlinjer som slår fast att man vill ha en jämn fördelning av makt och inflytande mellan könen betyder inte per automatik att jämställdhetsglasögonen är på när nya tjänster ska tillsättas.
Vad kan facket göra?
– Vi kan stötta kvinnor att söka tjänsterna och se till att kraven inte är utformade så att det blir svårare för kvinnor att få jobben, säger Monika Göl.
Vad tycker du om chefslöner på 100 000–150 000 kronor i månaden?
– Jämför man med en medicinsk sekreterare så tycker jag naturligtvis att toppcheferna tjänar väldigt bra. Samtidigt har jag respekt för ansvaret och det komplexa i att vara chef för sådana här enorma arbetsplatser, då är det kanske inte orimligt, säger hon.