Ensamkommande barn kassako för kommuner
2012-03-08, Tidningenvision.se
Ska de ensamkommande, asylsökande unga bli räddningen för Sveriges glesbygd? I många avfolkningskommuner ger ungdomarna både nya arbetstillfällen och ett viktigt ekonomiskt tillskott.
Fakta
236 av 290 kommuner har i dag avtal med Migrationsverket om att ta emot ensamkommande barn och unga. För ett år sedan var det 185 kommuner som hade avtal. En statlig utredning från 2011 föreslår att Migrationsverket ska kunna tvinga alla kommuner att ta emot ensamkommande barn.
Under 2011 sökte drygt 2 600 ensamkommande barn asyl i Sverige. De närmaste åren räknar Migrationsverket med att det kommer öka till 3 100–3 300 ansökningar per år.
De allra flesta ensamkommande ungdomarna dyker upp i storstäderna. Har Migrationsverket inga kommuner att anvisa barnen till blir de kvar i ankomstkommunen. Det innebär ett väldigt hårt tryck på några få kommuner, exempelvis Malmö.
Det är framför allt unga pojkar från Afghanistan och Somalia som kommer ensamma till Sverige. Och för varje år har de blivit fler.
–De senaste tio åren har vi varje år slagit rekord i antalet ensamkommande asylsökande barn. Och från och med augusti i fjol hoppade det upp ytterligare en nivå, säger Richard Svanegård, på Migrationsverket.
Någon enkel förklaring till ökningen har han inte. Det är många orsaker som samspelar, menar Richard Svanegård.
Ett tydligt mönster bland de kommuner som tar emot ensamkommande ungdomar är att små kommuner med minskande befolkning har oproportionellt många boendeplatser jämfört med sin folkmängd. Några exempel:
- Sorsele med färre än 3 000 invånare har 33 platser. Avsevärt mer än stora kommuner som Norrköping, Linköping och Helsingborg.
- Hofors med under 10 000 invånare har 30 platser, dubbelt så många som den tio gånger större grannen Gävle.
- Hylte, den enda kommun i Halland som tappar invånare, har också flest platser i sitt län.
- Övertorneå i Norrbotten med drygt 4 100 invånare har 27 platser, mest i länet tillsammans med Luleå.
Henric Barsk är föreståndare på ett av kommunens tre boenden. Han upplever att verksamheten som startade 2007 har varit ett lyft för gränskommunen vid Torne älv.
–Ekonomiskt är det jättebra för Övertorneå. Vi köper allt lokalt och gynnar företagen här, och det ger många arbetstillfällen. Det är 25 fast anställda och sammanlagt runt 40 anställda kring den här verksamheten.
Utöver anställda på de tre boendena innebär mottagningsverksamheten arbete för bland annat lärare, socialsekreterare och gode män. Och finansieringen är säker.
Migrationsverket betalar runt 1 900 kronor per plats och dygn, sedan finns ytterligare ett antal ersättningar till kommunen. Från statens sida är tanken att verksamheten inte ska innebära merkostnader för kommunerna. Flera kommuner menar dock att ersättningen är för låg.
Socialchefen i Övertorneå, Ann-Kristin Andersson, hoppas också att de ensamkommande som får uppehållstillstånd ska stanna kvar i kommunen, och på sikt ta jobb inom sektorer där det inom ett antal år kommer bli personalbrist, som äldreomsorgen. I flera andra glesbygdskommuner har det dock visat sig svårt att få ungdomarna att stanna.
Övertorneå har en annan erfarenhet. Av 45 unga som lämnat boendena och fått uppehållstillstånd bor 20 kvar på orten.
–Och av de som har lämnat har de flesta hört av sig och vill komma tillbaka, säger Henric Barsk.