Klockan fyra på eftermiddagen har det just slutat att regna och solen tittar fram över reningsverket vid sjön Boren i Motala. Stina Magnås och fyra av hennes kolleger har just stämplat ut för dagen, däck pumpas och cyklar fixas innan de ger sig ut på årets första gemensamma träningstur.
Hälften av de 26 anställda på Vattenenheten har bestämt sig för att trampa det 15 mil långa loppet Halvvättern över Östgötaslätten med start och mål i Motala. Det är en nedbantad version av den klassiska Vätternrundan på 30 mil runt den avlånga sjön.
Men även en kortare sträcka frestar på. Det vet driftteknikern Stina Magnås som förra året cyklade 10 mil i Tjejvättern tillsammans med två kolleger.
– Det var en härlig upplevelse. Jag är ingen van motionär och blev så peppad av att jag lyckades ta mig runt. Därför bestämde jag mig för att försöka få med fler av mina kolleger, berättar Stina Magnås.
Att hon nu ska cykla ytterligare 5 mil är inget som direkt skrämmer henne:
– Nej, det ska nog gå bra om jag tar det i en takt som passar mig. Dessutom har jag köpt en begagnad racercykel, en Bianchi, så förhoppningsvis får jag lite mer tillbaka på insatsen, säger hon.
Nu har gänget kommit iväg och turen går på en slingrande väg norrut genom ett kuperat skogslandskap. I uppförsbackarna glesas klungan ut, men på de raka delarna och i nerförsbackarna ligger de fem kollegerna tätt tillsammans och ser ut som riktiga proffs.
– Det är mycket roligare att cykla tillsammans med andra, dessutom går det fortare om man ligger i en klunga och turas om att vara sköld, säger elingenjören Mats Gustavsson.
En gång i veckan, minst, ska de träna tillsammans efter arbetstid inför loppet i mitten av juni. Att cykelstället utanför Vattenenheten numera är fullt är ett tecken på att allt fler har lämnat bilen hemma för att få ytterligare några mil i kroppen.
Som driftingenjör Henrik Norrbom. Han cyklade Vätternrundan 1988 men sedan dess har cykeln blivit stående i garaget. Nu trampar han till jobbet varje dag.
– Då var jag vältränad. Nu har jag två månader på mig att få upp konditionen, så det gäller att ta alla chanser, säger han.
Skulle du klara det utan grupptrycket från arbetskamraterna?
– Nej, inte en chans. Att göra det tillsammans är själva poängen och man får den push som man behöver. Annars skulle min cykel ha blivit kvar i garaget, säger Henrik Norrbom.
Efter en halvtimme har de cyklat en mil och kommit till det lilla samhället Karlsby. Det blir en kort paus och lite snack om jobbiga backar, sköna nedförslut och de vackra hönsen vid sidan av vägen som i alla fall några hann se.
Tillbaka vid Vattenenheten är stämningen god. Det första gemensamma passet inför Halvvättern är avklarat och alla har fått lite träning i klungcyklandets svåra konst.
– Det är lite komplicerat i början med samspelet, att ligga tätt tillsammans och hålla samma takt. Men vi lär oss och det blir roligare om vi kan hålla ihop under hela loppet, säger Mats Gustavsson.