En hel stad ska flyttas. Beskedet om Kirunas framtid blev en världsnyhet när den kom för sju–åtta år sedan. Orsaken var, och är, världens största sammanhängande järnmalmskropp som ligger snett ner under berget i riktning mot centrumkärnan. Och eftersom efterfrågan på järnmalm just nu är stor och priset högt är den rena guldgruvan för det statliga gruvföretaget LKAB.
– Vi bryter vi så fort vi kan för att sälja medan det går, säger Ylva Sievertsson, informatör på LKAB.
Hon tar oss med ner i gruvan. På vägen blir det totalt kolmörker när belysningen upphör, och det känns som att trycket ökar ju längre ner vi åker. 540 meter ner i berget stannar vi. Här ligger en upplyst gruvgång, eller huvudnivå som det heter på gruvspråk, där man transporterar bruten malm. Fast den här nivån användes på 1980-talet och fungerar nu som ett slags gruvmuseum för turister. I dag ligger huvudnivån på över tusen meters djup, och nästa år öppnar LKAB en nivå ytterligare 300 meter ner.
Malmkroppens lutning gör att ju djupare man bryter desto närmare stadskärnan kommer man.
– Den nya huvudnivån har en beräknad livslängd på 20 år, så senast år 2033 måste hela stadskärnan ha flyttat, eftersom brytningen kommer att påverka marken där stadskärnan nu ligger, berättar Ylva Sievertsson.
Med utsikt uppe från Kirunavaara-berget syns redan nu stora sprickor i marken mellan gruvområdet och centrum. Där gick tidigare vägen in till gruvområdet, men den har nu flyttats. Och en del av den intilliggande sjön Luossajärvi har torrlagts för att vatten inte ska tränga ner i gruvgången.
– Så vissa Kirunabor har förlorat sin sjöutsikt och tycker väl inte att det är så kul, men i princip alla är ändå positiva till det vi gör.
Av Kirunas cirka 18 000 centrumboende är mer än var nionde anställd hos LKAB.
– Men alla invånare i Kiruna har på ett eller annat sätt ett samband med företaget, så om inte gruvan finns då dör också Kiruna, säger Mariann Nordmark, informatör för stadsomvandlingen på Kiruna kommun.
Det förklarar det nästan obefintliga motståndet bland invånarna till att flytta på staden till förmån för gruvbrytningen.
– Många journalister kommer hit för att söka någon slags konflikt mellan LKAB och medborgarna. Men jag säger bara "lycka till", för den konflikten finns inte, säger Ylva Sievertsson.
Ja, att staden måste flyttas är ett enigt mål, men lite gruffas det allt ändå. Trots att det är klart att LKAB ska stå för de miljardbelopp som flytten orsakar antas skattebetalarna tvingas stå för en del. Dessutom menar vissa att LKAB betalar underpriser till fastighetsägare som måste flytta från sina hus, pengarna räcker inte för att köpa likvärdiga bostäder i nya centrum. Och fast Kiruna är Sveriges till ytan största kommun, är det svårt att hitta ett lämpligt område att flytta till som alla är överens om och nöjda med.
– Mycket av marken här ovanför odlingsgränsen är statlig och det finns många riksintressen som kolliderar, säger Lisbeth Pekkari, projektkoordinator i kommunen, och nämner rennäringen och mineraltillgångarna som exempel.
LKAB och kommunen är inte ense om var bästa placering är. När LKAB i ett tidigt skede föreslog att flytta staden norrut menade kommunen att det området vore för litet. I stället har kommunen ansökt hos staten om att få köpa tio markplättar öster om nuvarande centrum. Men LKAB har i ett remissvar sagt nej till fyra av dem.
– Att det finns malm där är känt sedan länge, så risken finns i så fall att staden kan behöva flytta igen om man bygger där. Men en eventuell brytningsstart ligger dock minst tio år bort i tiden, säger Ylva Sievertsson.
Regeringen fattar troligtvis ett beslut om markplättarna i början av sommaren, men kommunen har redan bestämt att flytten ska gå till de områden som ingen remissinstans motsätter sig. En arkitekttävling har utlysts om hur den första delen av stadsplaneringen ska se ut, och vinnarförslaget presenteras i början av nästa år.
Därefter börjar jobbet med detaljplaner innan byggen av bostäder, vägar och centrum tar fart. 2014 ska nya stadshuset börja byggas, och stå klart två år senare. Men länsstyrelsen i Norrbotten och Kiruna kommun tvistar än om vilka delar som ska flyttas med och vilka som ska rivas.
Samtidigt krymper alltså den nuvarande stadskärnan när gruvan breder ut sig.
– Totalt ska 2 500 till 3 000 bostäder avvecklas. I slutet av nästa år ska de 300 lägenheter som ligger allra närmast gruvan vara tömda, berättar Mariann Nordmark.
Det området håller nu på att omvandlas till en rekreationspark, Gruvstadsparken.
– Tanken är att parken ska vara en buffertzon mellan gruvan och staden, så att ingen behöver bo intill stängslet mot gruvområdet och se sitt bostadsområde förfalla. Gruvstadsparken är en liten men betydelsefull del i stadsomvandlingen, en signal till Kirunaborna att de kan känna sig trygga, säger Karin Pålsson, projektkoordinator för Gruvstadsparken.
Platsen där Gruvstadsparken nu planeras är bara tillfällig. Om några år äter gruvan upp området.
– Men parken är portabel och förskjuts i takt med att gruvområdet breder ut sig, säger Karin Pålsson.
Hon och hennes kolleger Mariann Nordmark och Lisbeth Pekkari, har numera tjänster på kommunen som enbart är inriktade på stadsomvandlingen.
– Det är mycket att göra och det har blivit mer och mer intensivt sedan beslutet om stadsomvandlingen togs. Men det är också roligt och spännande, säger Mariann Nordmark.
– Det är en förmån att vara med och skapa det nya och samtidigt värna om det vi har. Det är ett väldigt driv i det här.
Så sakteliga tar alltså en ny stadskärna form, men att planen är slutgiltig är långtifrån säkert.
– Om järnmalmen fortsätter vara lika värdefull och vi fortsätter i samma brytningstakt kanske fler områden av staden behöver flyttas, säger Ylva Sievertsson.
– Det är en fråga vi brottas med.