Christina Lindmark är transsexuell. Det betyder att hon identifierar sig som kvinna, och biologiskt sett är man.
– Jag har alltid gillat att klä mig i klänningar och andra typiska kvinnokläder, och trodde därför först att jag var transvestit. Men jag har allt mer kommit att känna mig transsexuell, säger hon och drar sitt axellånga röda hår bakom örat.
Hon jobbar som automationsingenjör på Göteborg Energi. Här har hon jobbat i nästan 25 år, men bara i elva år som kvinna. Innan dess smög Svante, som hon då hette, med sina känslor, och varje dag efter jobbet bytte hon om till kvinnokläder.
Men det var förstås jobbigt att inte kunna vara den hon faktiskt var, och Christina Lindmark provade försiktigt att gå ut och handla i kläder som aldrig tidigare hade kommit utanför hennes dörr.
– Det var nervöst, men inte så hemskt som jag hade trott. Några personer kanske tittade lite extra på mig bara.
Så småningom kom hon också i kontakt med en grupp transpersoner i Göteborg via nätet, som fick henne att inte känna sig så ensam. Stödet från gruppen hjälpte henne att vid 56 års ålder komma ut som den hon är, både privat och på arbetsplatsen.
– Mina kolleger tog det jättebra. Jag har faktiskt funderat på varför, med tanke på att det ju finns arbetsplatser där det inte alls är så lätt.
Christina Lindmark berättar om en bekant som jobbade på ett välkänt storföretag i fordonsbranschen i Göteborg som blev trakasserad på sin arbetsplats när hon berättade att hon var transsexuell, och inte heller fick stöd av ledningen. Hon blev i stället tvungen att säga upp sig.
– Min teori om varför det funkar så bra här är att mina kolleger är smarta och skickliga personer. De har inget behov av någon hackkyckling, för de vet att de är bra på det de gör och de mår bra själva.
Harri Lötjönen och Karl-Erik Blom har jobbat med Christina Lindmark i ungefär 20 år. De bekräftar att de inte har några problem med sin transexuella kollega.
– En del blev förstås småchockade och ramlade nästan av stolen när Svante blev Christina bara från en dag till en annan, berättar Harri Lötjönen.
Kort efter att Christina Lindmark hade berättat skulle personalen åka på kryssningskonferens till Åland. Och redan då verkade det som att alla respekterade hennes identitetsbyte. Och till och med vågade skoja med henne om det. Karl-Erik Blom minns att han på skämt krävde att hans numera kvinnliga kollega skulle vara snyggt klädd på båten.
– Och jag var väl ganska snyggt klädd också, säger Christina Lindmark kaxigt och ler, och Karl-Erik Blom håller med.
Christina Lindmark säger att hon har tur som har hamnat på en sådan accepterande arbetsplats. Men hon tror inte att hon hade fått jobbet om hon hade gått ut med sin transsexualitet på jobbintervjun för 25 år sedan. I dagarna går Christina Lindmark i pension, men om hon skulle gå på en anställningsintervju i dag skulle hon inte tveka att visa sitt rätta jag.
– Hela samhällets attityder har förändrats mycket bara de senaste åren.
Så en artikel om transsexualitet på arbetsplatsen är onödig?
– Nej, för jag tror att det kan vara svårt att förändra attityder på vissa arbetsplatser och man måste ha stöd från både kollegor och arbetsgivare. Så det är jättebra att andra arbetsplatser får se hur bra det kan fungera.