Gunilla LjungquistÅlder: 54 år
Gör: Huvudskyddsombud på Skånes universitetssjukhus, företräder även medlemmar på Lasarettet i Trelleborg och Landskrona lasarett.
Lön: 25 000 kronor/månad.
Yrke i botten: Specialisttandsköterska.
Bor: Malmö.
Familj: Två barn och ett barnbarn, ytterligare ett på väg.
Intressen: Vinterbada på kallbadhuset Ribersborg i Malmö och träna på Friskis & Svettis.
Det är ingen tvekan om vilket fackförbund Gunilla Ljungquist representerar. Hon har dukat upp med fika i arbetsrummet på Skånes universitetssjukhus i Malmö och kakburken, godiset i skålen, kopparna och till och med mjölkflaskan bär Visions logga.
Hon är med andra ord en helhjärtad facklig ambassadör, men engagemanget tog fart mest av en slump. Gunilla Ljungquist arbetade som specialisttandsköterska på käkkirurgiska avdelningen i Malmö när hon blev ombedd att göra ett kortare inhopp på den fackliga expeditionen.
Det där var 13 år sedan. I dag är hon huvudskyddsombud för Skånes universitetssjukhus, Landskrona lasarett och Lasarettet i Trelleborg. Dessutom ledamot i sektionsstyrelsen, försäkringsinformatör och med i avtalsgruppen.
– Jag är en engagerad person som brinner för den fackliga idén. Jag har jobbat mycket med rehabilitering, med medlemmar som har blivit sjuka av stressen i arbetslivet. Att arbeta med individärenden och hjälpa människor tillbaka till arbetslivet är otroligt stimulerande, säger Gunilla Ljungquist.
Hon beskriver situationen på Skånes universitetssjukhus som mycket pressad. Den stora sammanslagningen mellan sjukhusen i Lund och Malmö har varit påfrestande, inte minst för den administrativa personalen. Utöver det, stora sparbeting under både 2011 och 2012.
– Det är överordnat allt annat just nu. Hela Skånes universitetssjukhus ska spara 300 miljoner kronor i år och vakanta tjänster kommer inte att tillsättas.
Som huvudskyddsombud står hon inför en svår uppgift. Allt färre medarbetare försöker klara av allt fler arbetsuppgifter genom att jobba hårdare. Men det är ingen strategi som Gunilla Ljungquist rekommenderar.
– Jag försöker peppa våra medlemmar att sätta gränser för vad och hur mycket de kan prestera. Att inte hela tiden försöka springa fortare, det leder bara till att de springer in i väggen.
Nyligen fick hon statistik från arbetsgivaren som bekräftar farhågorna. Korttidsfrånvaron bland de anställda ökar.
Hennes viktigaste budskap till ”sina” drygt 1 100 medlemmar i sektion 06 är att ansvaret för den pressade arbetssituationen ska läggas på den part som har makten att agera – det vill säga arbetsgivaren. Bara genom att sätta gränser blir situationen tydlig för sjukhusledningen, resonerar hon.
– Arbetsgivarna måste bli medvetna om att åtta personer inte kan göra tolv personers jobb. Nu har sjukhuset anställningsstopp så det finns ingen möjlighet för oss att kräva att fyra personer ska nyanställas. Därför måste det bli synligt att det saknas personal och att det är för mycket att göra.
Skånes universitetssjukhus är en stor organisation med en budget på 10 miljarder kronor och sammanlagt drygt 12 000 anställda. Det totala sparbetinget som politikerna har klubbat är på 450 miljoner kronor, 300 miljoner ska dras in i årets budget, 150 miljoner har man med sig från 2011.
Som huvudskyddsombud samordnar Gunilla Ljungquist arbetet med de cirka 60 lokala skyddsombud som finns på sjukhuset. Gamla och trånga lokaler är ett av de vanligaste samtalsämnena. ”Våra medicinska sekreterare kan inte sitta i fönsterlösa skrubbar”, som hon uttrycker saken.
Den här dagen står ett besök på handkirurgiska kliniken och en träff med skyddsombudet Eva-Lott Kron på schemat. Efter en ombyggnad för två år sedan återstod länge ett par frågetecken: ventilationen var dålig, persienner saknades i några rum och en dörr var alltför trögöppnad.
– Det tog jättelång tid utan att något hände. När vi kontaktade Gunilla som huvudskyddsombud kom plötsligt en automatisk dörröppnare på plats, berättar Eva-Lott Kron.
Kliniken är på många sätt typisk för situationen på Skånes universitetssjukhus, berättar Gunilla Ljungquist när hon visar runt. Trots att lokalerna är relativt nyrenoverade finns redan planer på att handkirurgen och urologen ska få en gemensam reception. Dessutom kroknar de anställda under sparbetingen samtidigt som det lean-arbetssätt som den tidigare sjukhuschefen införde upplevs som ytterligare en sten i ryggsäcken.
– Visst finns det fördelar med lean, men modellen fungerar inte i tuffa besparingstider. När man hela tiden har andan i halsen klarar man inte av att tänka ut nya, smarta arbetssätt.
Att hon, medlemmarna och hela sjukhuset står inför ett tufft 2012 sticker Gunilla Ljungquist inte under stol med. Ett av hennes egna mål som huvudskyddsombud är att försöka få varje enhet att göra egna risk- och konsekvensanalyser.
Det är hög tid, påpekar hon, att arbetsgivaren beskriver vilka konsekvenser det får för verksamheten att de anställda blir allt färre.
– Vi är inte som Saab-fabrikerna där efterfrågan har minskat. Akutintagen har ökat med 12 procent och samtidigt drar vi ned på anställda. Hur ska vi göra? Ska vi ta in varannan patient?
Om sjukhusledningen står inför viktiga prioriteringar kan samma sak sägas om Gunilla Ljungquist. Som huvudskyddsombud hinner hon helt enkelt inte fånga upp alla larmsignaler från trötta och desillusionerade medlemmar som inte får ihop sina arbetsliv.
– Det för mycket just nu. Jag måste också börja jobba med prioriteringar.
Vad står högst upp på din lista?
– Att outtröttligt peka på konsekvenserna av alla besparingar och att peppa medlemmarna att gå till sin chef när de inte hinner med. Det är de saker jag får ägna mig åt under 2012.