Var ska man börja en berättelse om kulturlivet i Olofström? Bland skatebordåkarna i ungdomshuset Växtverket, bland de 30 000 etiketter som nobelpristagaren Harry Martinsson donerade till sin hembygds museum eller bland de förväntansfulla mellanstadieeleverna på Vilboskolan som snart ska få se Cirkus Rabalders akrobatiska föreställning? Eller kanske på Galgmuseet? Med den lokala kulturprofilen Johnny Karlsson som ciceron framstår det som fullständigt självklart att vårt vanligaste bruksföremål hyllas med ett eget museum.
Det började för drygt tio år sedan med en tillfällig utställning. I dag trängs tusentals galgar i alla färger, former och material i den lilla lokalen och 19 proppfulla kartonger på lagret väntar på att bli sorterade och upphängda.
I taket hänger trägalgar som vittnar om att de flesta samhällen i Sverige en gång hade sina egna dam- och herrekiperingsbutiker. Här finns också hemgjorda, pyntade, byxgalgar, multigalgar och en ekivok galge i röd spets, stulen från ett horhus i Holland.
Och även om Johnny Karlsson är skeptisk till 70-talets plastgalgar har han samlat ett hundratal till en märklig installation, som berättar om den tid då man började sätta klädtillverkarnas varumärke, inte butikernas namn, på galgarna.
– Det är tråkigt med museum där folk går omkring tysta och sedan åker hem. Här blir det alltid högljudda samtal och diskussioner. Galgarna har en otrolig förmåga att trigga igång tankarna och få människor att minnas, säger Johnny Karlsson.
Galgmuseet är på många sätt typiskt för Olofström. Här finns ett uppskattat turistmål som drivs av en engagerad initiativtagare med ekonomiskt stöd av kommunen.
– Annars skulle det aldrig gå. Det här museet förutsätter att kommunen anser att det är angeläget med kulturyttringar av det här slaget. Sedan gäller det att hitta en idiot som vill driva verksamheten och så länge jag är med så fungerar det, konstaterar Johnny Karlsson med ett snett leende.
Olofström är en liten kommun i nordvästra Blekinge; ett brukssamhälle med allt färre invånare och i starkt beroende av Volvofabriken.
Men Olofström präglas också av en stolt kulturhistoria, ett rikt föreningsliv och en rad museer. På Författarmuseet i Jämshög, inrymt i nobelpristagaren Harry Martinssons och Sven Edvin Saljes gamla skola, kommer man i närkontakt med bygdens två stora författare. I kommunen finns också Åkerimuseet och Blekinge idrottsmuseum.
Och så de otaliga kulturföreningarna och evenemang som berikar det lokala kulturlivet. Här finns en kör, en teaterförening, en konstförening, hembygdsföreningar och en jazzklubb. Den klarast lysande stjärnan på Olofströms kulturhimmel är Nässelfrossan, en vecka varje sommar med lokalproducerad kultur utan vare sig öltält, hoppborgar eller inhyrda tv-stjärnor.
– Vi har inte råd med fasta kulturinstitutioner som i de stora städerna. Då behövs föreningar och engagerade människor, som i sin tur behöver stöd från kommunen, säger Elisabeth Jonsson, kulturchef i Olofström.
Det behövs också någon som håller ihop det hela. Någon som sköter kontakten med de lokala kulturföreningarna, sätter upp affischer, bokar artister, gör program och ser till att de olika evenemangen inte krockar.
Denne person heter Johnny Isaksson och är kommunens kultursekreterare. Som en Ville Vessla dyker han upp överallt i kulturlivet i Olofström och just nu släpper han in mellanstadieeleverna till gympasalen i Vilboskolan. Kommunen satsar på kreativa upplevelser för barn och ungdomar och nu ska eleverna få se en föreställning med Cirkus Rabalder.
– Jag gör allt utom att spela teater eller stå på scenen. Det är inte många kulturevenemang i Olofström som jag missar. Jag är nog den som går på flest konserter och teaterföreställningar i hela kommunen, säger Johnny Isaksson och ser nöjd ut.
För ett par år sedan var det problem med skadegörelse och droger bland ungdomarna i kommunen. Svaret från politikerna blev Växtverket, ett allaktivitetshus, som nu är väl inarbetat och fullt av aktiviteter. Här finns till exempel en skateboardhall, matlagningskurser, rollspel, gympagrupper och prova på kvällar som sker i samarbete med olika föreningar.
– Tanken är att ungdomarna själva ska bestämma vad som händer här. Så fort det dyker upp ett önskemål försöker vi hjälpa dem att dra igång en aktivitet, säger Mia Haraldsdotter, enhetschef på Växtverket.
I skatehallen är stämningen koncentrerad. Erik Nilsson, Anton Magnusson och Kevin Svensson Olsson försöker få höjd på sina hopp och kör samma trick gång på gång. Att de har fått en inomhuspark har betytt mycket, säger Erik Nilsson, när han tar en paus för att sträcka på ryggen
– Det är verkligen bra att den finns, annars hade jag inte haft något att göra på vintrarna. Nu har jag ont i ryggen, men det beror inte på skatingen utan på att jag har legat i soffan och tittat för mycket på tv, säger han.