Vilket var ditt första jobb?
–Första sommarjobbet var på parkförvaltningen i Sigtuna. Jag var 15 år och körde moppe med en gräsklippare på flaket. Jobbet var att rensa rabatter och att klippa där de stora traktorerna inte kom åt.

Trivdes du?
–Det var rätt soft. Ett ganska fritt jobb och vi var ett gäng på fyra, fem killar som jobbade. Minns att vi tränade på att köra flakmopparna på två hjul när vi var på väg mellan de olika ställena. Det blev man väldigt bra på. Och man tjänade rätt bra också. 25 kronor i timmen.

Var det slitsamt?
–Det var inte så roligt att rensa rabatter men det var något som måste göras och det blev snyggt efteråt. Man fick lära sig att bita ihop. Jag jobbade där två somrar.

Har du haft fler sommarjobb?
–Lite senare var jag tidningsbud åt Expressen. Jag satt bak på lastbilsflaket och hoppade av vid tobakshandlarna med en tidningsbunt på axeln.

Hade du något drömyrke i tankarna på den tiden?
–Nej, inte om du menar ett vanligt jobb. Jag var väldigt idrottsintresserad och hoppades på att kunna bli proffs.

Var det svårt att kombinera jobb med handbollsträning, matcher och läger?
–Ja, så kunde det vara. Men efter några år fick jag chansen när Folksam anställde idrottsmän och idrottskvinnor. De gav oss en trainee­utbildning, och möjligheten att kombinera det med idrotten. Man gick runt på alla avdelningar och provade det mesta, i mitt fall jobbade jag mest som säljstöd till en kille som sålde idrottsförsäkringar. Det var en fantastisk möjlighet och lärorikt, och jag vet de som fortsatte jobba för Folksam och kom långt. Men det var inget som jag fastnade för.

Men svenska handbollsproffs var väl inte så vanligt på den tiden?
–Nej. När jag väl stack utomlands var jag den tredje spelaren i Sverige som gjort det. Så det kanske var lite förhoppningsfullt och naivt av mig att hoppas på det när jag var yngre. Men jag hade i alla fall den drömmen hela tiden, och hade också turen att bli proffs.

Mårten Kierkegaard

marten.kierkegaard@vision.se