Balansgång mellan säkerhet och öppenhet
2011-03-24, Tidningenvision.se
I snabb takt höjs säkerheten i landets kommunhus. Men att bara arbeta med tekniska lösningar kan leda till en fientlig miljö som skapar mer oro än trygghet för de anställda, varnar en expert.
–Det är naturligtvis en balansgång. Men för mycket prat om larm, skottsäkra glas och övervakningskameror kan leda till en oro bland personalen, en stegrande känsla av att här är det farligt att jobba, säger Ulf Strandberg, expert på hot och våld på Arbetsmiljöverket.
Hur bär man sig åt för att skapa en tillräckligt hög säkerhetsnivå och samtidigt slå vakt om en välkomnande atmosfär för både anställda och besökare utifrån? Ulf Strandbergs råd är att titta mer på organisatoriska än på tekniska lösningar.
–Vi får inte glömma bort att hela verksamheten handlar om människor som ska mötas. Att ha rutiner kring bemötande och träning i konflikthantering kan många gånger vara mer effektivt än att sätta upp pansarglas, säger han.
Säkerhetscheferna anser dock inte att öppenheten gentemot medborgarna har fått stryka på foten. Frågan i SKTF-tidningens undersökning om den höjda säkerheten har försämrat kontakten med medborgarna, besvarar des med ett rungande nej.
–Nej, det har snarare blivit lättare för medborgarna att få tillgång till kommunhuset och komma i kontakt med rätt tjänsteman eller politiker, säger Jenny Johansson, säkerhetssamordnare i Österåkers kommun.
"Att besökare hämtas och lämnas i receptionen är ur tillgänglighetssynpunkt snarare en förbättring", skriver en säkerhetschef. En annan att "många besökare tycker att det är trevligt att bli mött i receptionen." Flera påpekar att det handlar om en avvägning mellan öppenhet och säkerhet.
–Kommunen är en serviceinrättning som ska vara öppen för medborgarna, men samtidigt måste det vara en säker arbetsplats för de anställda, konstaterar Johan Harter, säkerhetsstrateg i Katrineholm.
Enligt SKTF-tidningens undersökning är det vanligare att tjänstemän och politiker knorrar över nya inpasseringsgrindar och passersystem än att kommuninvånarna gör det.
–Vissa anställda kan tycka att det känns löjligt och krångligt, de ser inte att det finns någon hotbild på deras lilla ort. För politikerna kan det vara känsligt, de vill att deras väljare ska kunna nå dem på ett enkelt sätt, säger Maria Gromer, säkerhetssamordnare i Vetlanda kommun.
Drömmen om ett kommunhus med öppna svängdörrar tillhör det förgångna, enligt Lisbeth Sager, ordförande i Offsäk.
–Det är ett naivt ideal som föll i och med mordet på Olof Palme. Kanske låter det trevligt, men vi kan inte inbilla oss att vi lever i ett samhälle utan hotbilder