-
Christer Björkman, mr Melodifestival, berättar om sin karriärstart i mammas spelföretag. Foto: Stina Stjernkvist/SVT
”Jag växte upp med roulette”
2011-05-24, Tidningenvision.se
Vilket var ditt första jobb?
– Min mor hade ett spelföretag med rouletter, casinon, bingon och kallades för roulettedrottningen på sin tid. Vi var i hela landet, mest på hotell. Så mitt första jobb var som croupier, då var jag 15 år. Eftersom jag var så ung fick jag specialtillstånd att jobba på kvällen av länsstyrelsen. Mest arbetade jag på Borås stadshotell men ibland på loven åkte jag iväg till andra hotell.
Hur var det att jobba i stökiga hotellmiljöer som 15-åring?
– Jag hade ju vuxit upp med roulette eftersom min mor utbildade croupierer i sin kontorslokal där jag ofta hängde. Så jag kunde väl det där redan när jag var tolv. Jag tyckte bara att det var kul. Fast ofta möttes man av höjda ögonbryn och förvåning från dem som spelade.
Det är pengar, och ofta alkohol, vid spelborden. Blev det några obehagliga situationer?
– Det var inte så mycket pengar det handlade om på den tiden, man spelade med 50-öresmarker. Och man fick bara spela en marker per ruta. Så det var extremt begränsat. Man får komma ihåg att det här var på 1970-talet och spel och dobbel passade inte riktigt in i det rådande klimatet då.
Så det var ett snällt första möte med arbetsmarknaden?
– Ja, det tycker jag. Det hände väl att jag fick skicka iväg någon för att hämta vakter för att få bort någon som var för full, men så är det ju på krogen.
Vilka lärdomar fick du?
– Jag fick lära mig att arbeta och tjäna egna pengar. Jag köpte min första stereo för pengarna, det var en känsla jag fortfarande kan komma ihåg. Jag tror att den kostade 700 kronor. Det var mycket pengar på den tiden.
Efter croupierjobbet, vilket var ditt nästa jobb?
– När jag låg i lumpen jobbade jag extra på en stormarknad, på byggavdelningen. Jag skrev i ansökningarna att jag kunde arbeta med vad som helst utom bygg, för jag kunde ingenting om bygg. Men det var där jag hamnade och jag var helt lost. Jag sålde skruv, plank, målarfärg, vitvaror och det var som att prata turkiska för mig. Ofta stod jag helt stum och fick be kolleger om hjälp.