Avstängd från jobbet utan att få veta varför
2011-05-27, Tidningenvision.se
Han blev avstängd och varslad om avsked för brott mot tystnadsplikten. Efter knappt två månader friades Roland Larsson. Men han har fortfarande inte fått veta vad han anklagades för.
Den 24 januari fick Roland Larsson och två av hans kolleger veta att de skulle bege sig till stadshuset i Skövde. Flera chefer och fackliga företrädare var samlade när de kom.
–Vi fick veta att vi hade glappat, pratat bredvid mun. Men vi fick inte veta vilka anklagelserna var, berättar han.
De tre fick beskedet att de var avstängda från jobbet, en dagverksamhet för psykiskt funktionshindrade, och blev på plats av med nycklar och passerkort.
Enligt Håkan Hendeby, chef för centrala personalavdelningen i Skövde, grundade sig beslutet på en anmälan från socialpsykiatrin. Brukare, personer som fått sysselsättning på dagverksamheten, vittnade om att de hört de anställda prata öppet om deras hemförhållanden och ekonomi, diagnoser och vilka mediciner man tog.
–Socialpsykiatrin uppmärksammade att ett antal av dem inte mådde bra och gjorde en anmälan, säger Håkan Hendeby.
Kommunen hävdade att de anställda brutit mot tystnadsplikten genom att på arbetsplatsen ha talat om brukares personliga förhållanden på olämpligt sätt.
Varför stängdes de av utan att få veta vad de anklagades för att ha sagt?
–Vi har olika tolkningar och olika syn på vad som hänt. De fick reda på att anmälan hade gjorts av socialpsykiatrin, säger Håkan Hendeby.
Men har de fått ta del av vittnesmålen och bemöta dem?
–De har fått höra från arbetsgivaren vad som hänt. De säger att det inte stämmer. Ord står mot ord.
Alla tre varslades om avsked. Därefter backade kommunen. Enligt Håkan Hendeby ville man inte utsätta vittnena för en process som kan hamna i Arbetsdomstolen och ta flera år. I stället köptes två av de anställda ut och Roland Larsson frikändes.
Men efter att ha varit avstängd i två månader utan uppbackning från cheferna klarade han inte att gå tillbaka till samma arbetsplats. Eftersom han ändå skulle fylla 65 år valde han att acceptera ett erbjudande om att sluta mot några månadslöner. Dock utan att få veta vilka anklagelser som riktats mot honom.
–Jag vill veta vad jag misstänktes ha gjort men det är det sekretess på. Och man kan väl inte anklaga någon utan att säga vad det handlar om? säger Roland Larsson.
SKTF-tidningen har talat med ytterligare en av de anställda som köptes ut. Hon vill inte medverka med namn men säger att hon fått se en del av anklagelserna och att de ”inte har ett uns av sanning”.
Inte heller SKTFs avdelningsordförande Seija Jokela, som fått läsa två av vittnesmålen, tycker att de är trovärdiga. Men det bästa alternativet var ändå att komma överens om utköp, säger hon.
–Det var en jobbig process. Vi kom ingenstans, våra medlemmar nekar och kommunen ville till varje pris skydda tredje person, alltså brukarna. Då är frågan: hur går vi vidare? Vi ville få till ett avslut, säger Seija Jokela.