Engagemanget var stort och förhoppningarna höga vid invigningen. Ett hundratal gäster såg bandet klippas när Ostindiegatans kvinnoboende i Göteborg öppnades. Boendeformen var ovanlig.
Här skulle hemlösa kvinnor med både psykiska diagnoser och missbruksproblem få lägenheter med egna hyreskontrakt.
Göteborgs stad satsade också på att skapa en bra personalgrupp. I konkurrens med över 150 andra sökande anställdes 14 personer, de flesta med lång yrkeserfarenhet.
I dag, två år efter invigningen, har två anställda sagts upp, sex har på eget bevåg lämnat arbetsplatsen och dessutom är tre anställda sjukskrivna och vill inte återvända till arbetsplatsen.
Tidvis har det bara varit vikarier som arbetat och ibland har det inte ens gått att hitta vikarier. Vid 20 tillfällen de senaste tre månaderna har man i stället fått anlita vaktbolag som fått rycka in och göra korta besök under sina vanliga ronder.
–Jag har aldrig träffat en personalgrupp som är i sämre skick, säger Kristina Karlsson, huvudskyddsombud för SKTF i Göteborg.
På sitt skrivbord har hon en ansenlig hög med tillbudsrapporter och arbetsskadeanmälningar.
Hon räknar till 22 anmälningar om arbetsskador och 16 tillbudsrapporter bara under det sista halvåret 2010. Personal har fått stolar och varmt kaffe kastat efter sig, flera har dödshotats och i något fall har en boende även hotat en anställds familj.
Möjligheterna till samtalsstöd efter incidenterna har också varit små, enligt anställda och tidigare anställda SKTF-tidningen talat med.
–Jag har aldrig varit med om att det varit så mycket tillbud, och så allvarliga händelser på en arbetsplats. Och chefen har i princip struntat i det, säger Kristina Karlsson.
Behandlingsassistenten Lena Kral är lokalt skyddsombud på arbetsplatsen och en av få ur den ursprungliga personalgruppen som arbetar kvar på boendet.
–Man kan undra varför så många slutat. Jag tror att det beror på att de flesta känt sig väldigt otrygga och att vi inte haft några riktlinjer för hur vi ska hantera hot- och våldssituationer, säger hon.
Nu har SKTF gjort en så kallad 6 6:a-anmälan, där man kräver omedelbara förbättringar av arbetsmiljön. Om inte arbetsgivaren tar tag i situationen inom två veckor är det sannolikt att Arbetsmiljöverket kopplas in. SKTF kräver också att boendet organisatoriskt flyttas till en annan kommunal enhet som har bättre och större resurser för att hantera missbruk och psykiska diagnoser.
Tina Johansson, enhetschef för boendet, vill i nuläget inte kommentera kritiken.
–Det kommer att komma ett svar från arbetsgivaren på SKTFs framställan, vi sitter med det just nu. Men jag kan inte föregå det svaret, säger hon.
Flera anställda som SKTF-tidningen talat med anser också att det är ett problem att Ostindiegatans kvinnoboende är ett så kallat LSS-boende.
LSS-lagen (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) ger den boende stora rättigheter, däremot är möjligheterna till sanktioner för den som inte sköter sig små. De egna hyreskontrakten gör det svårt att vräka en hyresgäst som inte sköter sig.
–Reglerna på boendet blir tandlösa om det inte finns någon möjlighet till back up, säger Lena Kral.