Tänk dig att du monterar upp ett nytt kök. Året efter river du rubbet och kaklar nytt. Och nästa år: fram med kofoten igen och iväg med köksluckorna till tippen.

Så upplever en hel del landstingsanställda Visionmedlemmar sin jobbtillvaro. Landstingen och regionerna möblerar om, gång på gång. Skåne, Blekinge, Kronoberg, Västerbotten och Uppsala är några av 16 regioner och landsting där det i dagsläget pågår omfattande omorganisationer, visar Tidningen Visions kartläggning.

Blickar man bakåt i tiden så har det gjorts runt ett 50-tal omfattande organisationsförändringar i landstingsvärlden de senaste fem åren som påverkat Visions medlemmar. Oavsett orsak – sparkrav eller ny ledning som vill göra avtryck – så hamnar anställda i kläm. Vissa har bytt kontor, bytt chef, bytt kolleger flera gånger om. Andra drabbas i slutändan inte alls, men påverkas starkt ändå av att jobbtillvaron är i gungning.

I krisdrabbade Lanstinget Blekinge har det varit tre stora omgörningar på fem år. Den senaste organisationen sjösattes i oktober och nu ska verksamheten återigen delas upp i förvaltningar. Livslängden för den tidigare strukturen med indelning i divisioner blev kort – bara två år.

–Man har skapat en väg att gå tillsammans, sedan vänder man 90 grader. Allt stoppas ner i grytan igen och slevas runt. Man hinner inte se effekterna av en omgörning innan det är dags för nästa, säger Camilla Olsson, vice ordförande i Visions landstingsavdelning.

Hon ser en markant ökning av antalet medlemmar som söker stöd hos facket.

–Folk är trötta, frustrerade och mår dåligt. De får ingen arbetsro. Vissa har sagt upp sig på egen begäran, eftersom de känner att de inte orkar mer.

Tydligare ansvarsområden är viktigaste skälet till omorganisationen, enligt Peter Lilja som tillträdde som landstingsdirektör i Blekinge i våras.

–Vi har haft problem med ansvar och roller och måste få tilltro till varandra i organisationen igen, det måste bli rakare rör. Visst skakar det om när man omorganiserar, men jag har försökt vara öppen för att skapa så lite oro som möjligt. Vi lever i en föränderlig tid och måste bli bättre på att bli omställningsbara, men framöver ska vi försöka undvika så stora kast.

Även i Region Skåne pågår ”hela havet stormar”. De två universitetssjukhusen i Lund och Malmö har slagits ihop och alla sjukhusarkiv flyttas till ett gemensamt i Lund. Arbetsplatser flyttas runt geografiskt, förvaltningar organiseras om och innehållet i tjänster förändras.

Förändringarna har lett till stor oro bland Visions medlemmar och de fackliga ombuden och skyddsombuden har blivit överösta med arbete.

–Förra sommaren hade vi väldigt lite att göra men den här sommaren var helt outstanding, vi gick för fullt hela tiden och sedan dess har det hållit i sig. Jag jobbar heltid fackligt men hinner inte med, säger Ingalill Löfquist, Visions sektionsordförande för tre divisioner på nybildade Skånes universitetssjukhus.

I Region Skåne handlar det inte i så stor utsträckning om att medlemmar förlorar jobben utan mer om oro. Hur kommer mitt arbete att förändras och var ska jag arbeta någonstans är vanliga frågor.

–Det finns en trötthet och uppgivenhet hos personalen. Bristen på information bidrar till att medlemmarna mår sämre och söker upp oss för att få hjälp. Det finns helt enkelt inte tid att informera och involvera personalen, cheferna är ju också stressade.

Det höga tempot i förändringarna gör också att lagar och regler inte alltid följs.

–Man slarvar rent lagmässigt och informerar inte facket i förväg, kanske inte medvetet utan man känner sig tvungen för att få det snabbt gjort, säger Ingalill Löfquist.
 

Karin Warne

karin.warne@vision.se