–Mitt jobb handlar mycket om att öka kunskaperna om olika diskrimineringsformer hos både kommunanställda och bland invånarna och få dem att bryta dåliga mönster och vanor.

När Suzana Mocevic började jobba på Växjö kommun 2009, var hennes uppdrag att utreda de jämställdhets- och mångfaldsplaner som fanns då.

–Jag tyckte att mångfaldsplanen var snäv. Den handlade bara om etnicitet, medan mångfald egentligen handlar om så mycket mer.

Hon skrev ett nytt och bredare mångfaldsprogram som antogs av politikerna. I programmet ingår jämställdhet, integration, sexuell läggning, barn och ungdom, demokrati och funktionshinder.

Suzana Mocevic brinner verkligen för frågorna hon jobbar med.

– Jag ser det knappt som ett jobb, utan mer som en livsstil, och kan inte sluta vara aktiv bara för att arbetsdagen är slut, säger Suzana Mocevic, som också är ordförande i Kvinnojouren och i Noaks Ark i Växjö.

Hon förklarar sitt engagemang med sin uppväxt i Bosnien. Hon flydde landet som barn i samband med kriget, men återvände när det tog slut.

– Könsmönstren hade blivit mycket sämre efter kriget. Det hade blivit ett oerhört patriarkalt samhälle där jag verkligen fick fajtas för varenda sak. Så jämställdhet blev från början den del jag var mest intresserad av.

Hon berättar om hur kvinnor kunde bli misshandlade om männen ansåg att deras kjolar var för korta. Själv fick hon, som spelare i bosniska fotbollslandslaget, ofta höra att hon egentligen borde stå i köket. Fotbollsplanen var männens revir.

Suzana Mocevic och hennes familj beslutade att flytta tillbaka till Sverige 2001. Här har hon fått kämpa mot fördomar om invandrare och homosexuella.

Just fördomar handlar många av de föreläsningar som mångfaldssamordnaren håller i för föreningar, organisationer, skolor, företag och kommunala förvaltningar.

När vi träffar Suzana Mocevic föreläser hon för ett gäng ungdomar om sina egna erfarenheter som exempel. Ibland sorgliga, som när hon berättar om sin rullstolsburna vän som tvingades att prova kläder utanför butiken, då han inte kom in med rullstolen. Ibland nästan komiska, som när hon som ung och nyligen invandrad till Sverige tjatade till sig jobb för både sig själv och sina föräldrar. Ungdomarna fnissar lite generat när hon berättar att hon har en flickvän sedan flera år tillbaka. Men hon är mjuk i tonen när hon kontrar:

–Jag suckar inte eller kommenterar något om att du som är kille gillar tjejer.

Den tuggummituggande killen hon vänder sig till slår blygt ner blicken, som om han tog åt sig, tittar sedan upp och nickar allvarligt. Han förstår nog.

Ungdomarna ingår i ett demokratiprojekt, där tanken är att de ska sprida kunskaperna vidare. Något som Suzana Mocevic önskar ska ske efter alla föreläsningar och möten hon har.

–Jag älskar mitt jobb, men jag hoppas att tankar och beteenden ändras så mycket att jag kan avveckla mig själv en dag.

2015: Det har gått fyra år sedan artikeln ovan publicerades första gången. Sedan dess har det hänt en hel del i Växjö kommun med mångfaldsarbetet.

­- Det är inte längre bara en handingsplan, utan integrerat i internbudgeten. Och mångfaldsprogrammet är inte indelat i diskrimineringskategorier, utan fokus ligger på verksamheterna, som ska bemöta alla Växjöbor på samma sätt, oavsett vem man är, säger Suzana Mocevic.

Hon fick nyligen ta emot Visions regionala pris för mänskliga rättigheter för sitt arbete i kommunen.

­- Jättekul! Det är ett pris som visar att det jag gjort har betydelse, samtidigt som det förpliktigar att fortsätta. Och det är extra gött att få positiv uppmärksamhet, eftersom jag också får en del hot och hatmejl.

Kanske behövs hennes roll som mångfaldssamordnare mer än någonsin.