– Jag har ett av de roligaste jobb jag kan tänka mig. Men det är klart att det är lite bakvänt. Här borde egentligen de mest erfarna socialsekreterarna arbeta, säger hon.

För två år sedan lämnade Frida Malm socialhögskolan i Stockholm. I bagaget hade hon sin efterlängtade socionomexamen och erfarenhet från behandlingshemmet Ransätra-Klingstad där hon gjorde sin praktik och arbetade extra under studietiden.
Det var där intresset för socialtjänsten väcktes. Hon såg vikten av bra utredningar som synliggjorde familjen och barnen.

Så när hennes handledare under praktiken tipsade om ett ledigt jobb på utredningsenheten för barn och ungdomar sökte och fick hon jobbet på socialkontoret i Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning.

Ett par månader efter examen hade hon ett av de mest krävande jobben inom socialtjänsten i ett av landets mest utsatta bostadsområden. Många nybakade socialsekreterare har tappat sugen. Men inte Frida Malm. Räddningen är och har varit ett genomtänkt stöd från kolleger och ledning. Två faddrar stöttade henne i början och under det första året hade hon ärendehandledning med sin gruppchef varje vecka. En modell med en huvudhandläggare och en medhandläggare gör att hon inte behöver fatta svåra beslut helt på egen hand.

– Har jag tillräcklig kompetens för det här jobbet, kan jag undra ibland. Men när jag har pratat med mina kolleger visar det sig att jag ofta är rätt ute.

I en riksjämförelse ligger Spånga-Tensta högt i andelen personer som har försörjningsstöd och arbetsbelastningen är hög för de anställda. Personalomsättning har varierat genom åren, men för tillfället ska fem personer nyanställas.

– De som söker är 25 år, nyutexaminerade och inte med så mycket socialt arbete i bagaget. Det är som om arbetet med barn och ungdomar har fått lägre status. Ända sättet att få upp lönen är att lämna utredningsarbetet och bli gruppledare eller driva olika projekt.

I den bästa av världar borde belastade områden ha de mest erfarna socialsekreterare, konstaterar Frida Malm. Det var också vad hennes mamma, som själv var socialsekreterare på 1960-talet, sade till sin dotter när hon fick jobbet på utredningsenheten för knappt två år sedan.

– Hon blev helt paff och förklarade att det var alldeles för mycket ansvar för mig som nyutexaminerad. På mammas tid var det ett attraktivt jobb som krävde lång erfarenhet och hög kompetens.

Vad säger du till henne i dag?

– Att det går bra och att vi unga socialsekreterare får mycket stöd. I alla fall där jag jobbar.
 

Niklas Lindstedt

niklas.lindstedt@vision.se