Mitt i ett glåmigt industriområde stannar bussen. Det här är verkligen en annan del av Uppsala – långt bort från studentikosa punschvisor, vårbaler och champagnegalopp.
En trappa upp i ett murrigt hus myllrar det av folk. Data- och svenskklasserna har rast och från köket börjar kryddiga dofter smyga sig ut. Vid spisen jobbar kökspraktikanterna för högtryck med lunchförberedelserna.
I systugan sitter Asmeret Ghebremichael och tillvekar kärleksdronker på löpande band, ett slags kramdjur med bulligt hjärta runt halsen. Storbeställningen kommer från Uppsala kommun som ska ge figurerna i present till barn som kommer från problemtyngda familjer.
Asmeret Ghebremichael, som vid det här laget har en hel låda gosedjursben klara, kom från Eritrea 1989 och har deltagit i Nyby Visions verksamhet i fem år. Fyra dagar i veckan går hon på datakurs eller jobbar i systugan.
– Jag vill gärna ha ett riktigt jobb, men jag orkar inte riktigt för jag har problem med mina axlar, säger hon.
Bakom Nyby Vision står Uppsalas två missionsförsamlingar. Verksamheten startade i blygsam skala som ett socialt grannskapsprojekt för 20 år sedan och har sedan dess vuxit till en av kommunens viktigare aktörer är det gäller arbetsmarknadsinsatser.
Nu tar man varje år emot ungefär 250 personer som inte har hittat någon plats på den vanliga arbetsmarknaden. Vissa är etniska svenskar som länge har varit sjukskrivna eller arbetslösa, men de allra flera är asylsökande eller nyblivna svenskar.
– Vårt mål är att rusta dessa människor för att bättre komma in i samhället. Vi försöker hjälpa dem att skapa sociala nätverk, säger nytillträdda verksamhetschefen Josefin Cras, som även är ordförande i Gamla Uppsala Missionsförsamling.
Deltagarna erbjuds ett brett spektrum av kurser: data, kultur och samhälle, svenska, målarkurser och cykling.
– Vissa har dålig hälsa. Därför har vi gymnastikpass i källaren och just nu är det ett gäng män som går och simmar. Fredagskvällar är det skridskoskola för barn och vuxna på Gränby ishall, säger Josefin Cras.
Nyby Visions verksamhet bygger mycket på frivilligas engagemang. En som hjälper till att snöra skridskor på skridskoskolan är Birgitta Johansson, pastor och socionom. Hon var under många år verksamhetschef på Nyby Vision men gör en del volontärinsatser.
– Det handlar om ömsesidig integration. Vi måste lära av varandra och ta vara på styrkan och glädjen i varandras kulturer.
Birgitta Johansson talar om hur viktigt det är att ha ett helhetsperspektiv på integrationen. Det räcker knappast att lära sig uttala ordet midsommarstång och få ett jobb för att känna sig hemma i det nya landet.
– Många trådar måste tvinnas samman för att det ska bli ett starkt band till det nya. Det handlar inte bara om att få ett jobb, utan om hälsan, språket och om att lära känna grannar och få vänner. Det är viktigt att alla delar får vara med, säger hon.
Det gäller också att hela familjen mår bra. Därför arrangeras familjeutflykter och läger på Björkögården med fiske, paddling och umgänge tillsammans med volontärer. Dessutom driver man förskolan Jollen för asylsökande barn. Föräldrarna lämnar sina barn på dagiset och deltar under tiden i en egen föräldragrupp.
Maryam Rahimian, ekonom på Nyby Vision, kom till Sverige i slutet av 80-talet på grund av kriget mellan Iran och Irak. Efter att först ha jobbat på dagis och sedan blivit arbetslös kom hon 1998 till Nyby Vision. Liksom många andra av hennes 25 kolleger började det som ett åtgärdsjobb. För första gången fick hon chans att använda sig av sin civilekonomutbildning som hon skaffat i Iran..jpg)
– När jag började på Nyby Vision var jag trött och sönder. Man känner sig som en nolla som arbetslös och som invandrare tappar man språket. Här fick jag fick sådant självförtroende, säger hon.
För Maryam Rahimian var den sociala gemenskapen på Nyby Vision och stödet från de frivilliga enormt viktigt.
– De fikade, pratade och lyssnade på oss. De såg oss så som vi var, inte bara som invandrare. Genom att hela familjen kunde delta i gensamma aktiviteter växte inte bara jag, utan även min barn, säger Maryam Rahimian.