×

 

Bli medlem i Vision - 3 månader kostnadsfritt

  • Under 30 år? 100 kr för hela första året
  • Student? 100 kr för hela studietiden

Om medlemskapet

Gå vidare

Dina uppgifter registreras i vårt medlemsregister. Med hjälp av uppgifterna betalas medlemsavgiften genom automatiskt avdrag på din lön varje månad.

Om det inte är möjligt får du ett inbetalningskort hemskickat med posten. Du kan också betala via autogiro.

Du ansluts automatiskt till försäkringar hos det försäkringsbolag som Vision samarbetar med, och du bör noga läsa informationen som skickas hem till dig när du blivit medlem.

Är du inte fullt arbetsför när du blir medlem behöver du kontakta försäkringsbolaget, eftersom det ställs vissa hälsokrav. Med fullt arbetsför menas att du kan utföra ditt vanliga arbete utan undantag, inte får ersättning som har samband med egen sjukdom, skada eller funktionshinder, eller har vilande sådan ersättning och inte av hälsoskäl har särskilt anpassat arbete, lönebidragsanställning eller liknande. Är du sjuk kortare tid än 15 dagar räknas du som fullt arbetsför.

Om du betalar din avgift till Vision via löneavdrag kommer även försäkringspremien att dras så, om du inte tackar nej till försäkringarna eller kontaktar försäkringsbolaget för att ändra till inbetalningskort eller autogiro.

Vi kommer att skicka dina uppgifter till de försäkringsbolag som Vision har avtal med.

Glöm inte söka medlemskap i a-kassan!

Eller sms:a "Vision" till 71501 så ringer vi upp dig!

×

Hitta på Vision

  • I byns butik finna alltid någon att prata med. Inger Larsen och Anne Marie Kristensen pratar med Lene Tornbjerg i kassan. Foto: Martin Lindeborg

    I byns butik finna alltid någon att prata med. Inger Larsen och Anne Marie Kristensen pratar med Lene Tornbjerg i kassan. Foto: Martin Lindeborg

  • Annette Söby är byns projektledare. Foto: Martin Lindeborg

    Annette Söby är byns projektledare. Foto: Martin Lindeborg

  • Foto: Martin Lindeborg

    Foto: Martin Lindeborg

  • Mor och dotter. Inger Nielsen stormtrivs i demensbyn medan dottern Connie Johansen inte längre oroar sig för att ­mamma ska gå vilse. ­Foto: Martin Lindeborg

    Mor och dotter. Inger Nielsen stormtrivs i demensbyn medan dottern Connie Johansen inte längre oroar sig för att ­mamma ska gå vilse. ­Foto: Martin Lindeborg

Egen by för de som inte minns

2017-08-16

Tidningen Vision nr 5 2017. I Danmark finns Nordens första ”demensby”, ett minisamhälle utformat för personer med minnesproblematik. Byn har lägenheter, butik, kafé, restaurang, frisörsalong, herrum, gym och en stor inhägnad trädgård.

Befolkningen blir allt äldre vilket medför att antalet personer med en demensdiagnos ökar. Frågan hur samhället ska se ut för att bli mer demensvänligt diskuteras livligt i Danmark. I november förra året invigdes Nordens första ”demensby” i staden Svendborg söder om Odense. Den är inspirerad av De Hogeweyk i Nederländerna. Sådana minisamhällen för dementa har inrättats på flera håll i Europa under senare år.

Från restaurangen hörs musik och ett sorl av röster. Runt borden sitter äldre och samtalar över kaffe och kakor. Vin och sprit är framsatt på ett rullbord. 

Inger Nielsen, som bor i demensbyn, anländer med dottern Connie Johansen. De har uträttat ärenden tillsammans, men mamma Inger vill inte missa förmiddagskaffet. Det är fredag vilket betyder att det bjuds på livemusik.

– Ska vi dansa, frågar Inger Nielsen mig med en blinkning och tillägger att vi även skulle kunna dricka kaffe och konjak i restaurangen.

Boendet och personalen får beröm av mor och dotter. De framhåller att det finns mycket att göra, inte minst tack vare de frivilliga som hjälper till.

– Det känns tryggt att mamma bor här. När hon bodde hemma var jag alltid orolig för att hon skulle gå vilse, säger Connie Johansen.

Hon ger sig iväg till ett jobbmöte medan mamma greppar rollatorn och går in i restaurangen.

Annette Söby är projektledare för Svendborg demensby.

– Vi besökte De Hogeweyk i oktober 2014. Där såg vi den frihet som de boende har. En del vill gärna vandra och utöva någon fysisk aktivitet. Det kan de där, säger hon.

Hon och hennes kolleger från Svendborg fastnade för tryggheten som de dementa har tack vare att byggnaderna i De Hogeweyk bildar ett avgränsat område. Att de boende är trygga betyder att de anhöriga och personalen också är det.

– Det var härligt att se att det går att skapa den tryggheten för de boende.

Demensbyn har 125 lägenheter, varav 44 är egna lägenheter för de som har ett mindre hjälpbehov. Här finns även sju avdelningar med tre eller fyra boende i vardera. De har ett gemensamt vardagsrum där de boende kan äta måltider tillsammans. I dessa sju småskaliga äldreboenden finns personal dygnet runt.

Demensbyns ytterområde har utvidgats med mark som kommunen köpt till. Där anläggs nu ett parkområde med sjö, sandstrand, husvagn, hönsgård, utegym och ett gammalt stall som ska byggas om och bli samlingslokal för större fester. Området är omgärdat av ett 1,5 meter högt staket och gångstigarna är lagda så att man kan vandra runt och på ett naturligt sätt återvända till bostadshusen. 

I byggnaden med den generöst tilltagna restaurangen finns butik med second hand-kläder, skönhetssalong, bibliotek, gym och kafé längs en gång som liknar en bygata. Det gör demensbyn till ett inhägnat minisamhälle där miljön liknar den som de boende tidigare levt i. Inkomsterna från försäljningen går till utflykter och gemensamma arrangemang.

En stor Danmarkskarta är en omtyckt plats för samtal. Här kan man stanna upp, peka och berätta om var i landet man bott och arbetat.

Herrarna har fått en egen fristad med Chesterfieldmöbler, dart, schackspel, cigarrlåda, modellfartyg och jaktinspirerade föremål. Rökning är dock inte tillåten inomhus. Herrummet är inte okontroversiellt, men motiveras med att kvinnor utgör en stor majoritet bland boende och personal. Kvinnor är dessutom fria att besöka herrummet.

– Några äter på avdelningarna, andra går hit till restaurangen. Man väljer själv var man vill äta sina måltider. Men på fredagarna när vi har musik, frallor och snaps så kommer flera från avdelningarna, berättar Annette Söby.

Idén med demensbyar har kritiserats för att de är ghetton avskilda från samhället i övrigt. I Danmark liksom i Sverige är det inte tillåtet att låsa in dementa. De boende som kan orientera sig ute i samhället har elektroniska nyckelbrickor som gör att de kan lämna demensbyn på egen hand. De som inte klarar sig själva måste ringa på en telefon för att få någon från personalen med sig som ledsagare när de lämnar området. Den tryggheten får beröm av anhöriga till de boende.

De flesta av demensbyns 100 anställda har någon utbildning om demens. Många av aktiviteterna förutsätter insatser av de 30-talet frivilliga som byn knutit till sig.

De frivilliga hjälper till med bland annat att söka pengar från fonder, skaffa föremål till byn, sköta butiker, driva skönhetssalong och organisera utflykter och livemusik.

Regeringen i Danmark har satt som mål att göra samhället demensvänligt till år 2025. Demensbyn är ett led i detta liksom de byar som planeras på andra håll i landet. Bemötandet av dementa ska bli bättre. Förhoppningen är att medicineringen ska minska och att de anhörigas börda ska bli lättare att bära.

Några forskningsprojekt följer utvecklingen i demensbyn. Ett studerar kostvanor medan ett annat handlar om sociala relationer och ett granskar fysiska aktiviteter. Personalens kompentensutveckling följs i ett av projekten.

Efter lunchen tar Inger Nielsen med oss för att visa sin bostad. Hon har en rymlig tvåa där hon tittar på TV-nyheter och stickar kläder åt sina barnbarn. En vägg är full av foton på de fyra barnen och de åtta barnbarnen. När hon visat lägenheten skyndar hon tillbaka till restaurangen.

– Det finns så mycket att göra här, säger hon glatt.

Tipsa webbredaktionen

webbredaktionen@vision.se

Artiklar

Foto: Jann Lipka

Trendkontor väcker känslor

Chickenrace om bästa platsen och jobbsamtal på toa. Eller samarbets­explosioner och kreativ frihet. Aktivitetsbaserade kontor omges av oro, myter och storstilade ­förväntningar. Men hur är det egentligen att ­arbeta där? Vi har frågat dem som vet.  2017-10-27

Ann Hedbom, enhetschef och ombud för Vision, tycker att det är bra med utbildning. ”Medlemmarna på vissa enheter har klagat på att löneprocessen inte fungerar”. Foto: Johan Wahlgren

Chefer drillas i lön

En tvist mellan Vision och Gävle kommun efter tillsättandet av en hög chef ledde till obligatorisk utbildning om löneprocessen.  2017-10-24

Mikael Bonnevier, som har Aspergers syndrom, har hand om arkivet i Upplands Väsby kommun. Foto: Rickard Kilström.

Ett arbetsliv för alla

Kraven att passa in och prestera blir hårdare. Samtidigt ökar diagnoserna adhd och Asperger dramatiskt. Många med neuro­psykiatrisk funktionsned­sättning har svårt att få jobb. Men regeringen har inga ­planer på att ändra lagen för att stärka deras rättigheter.  2017-10-26

”Visst kändes det vemodigt att börja jobba efter nio månader, men det var bra för Ted att få vara hemma så länge”, säger Sandra Griphage. Foto: André De Loisted

Delade lika – fick extra lön

I Trelleborgs kommun får föräldrar som delar lika på föräldrapenningen en extra belöning av arbetsgivaren. Paret Griphage fick 56 000 kronor i jämställdhetspremie.  2017-10-26

Till arkivet

Kom i kontakt med Vision

Vision nära dig

Hitta ditt Visioncenter, avdelning eller klubb