×

 

Bli medlem i Vision - 3 månader kostnadsfritt

  • Under 30 år? 100 kr för hela första året
  • Student? 100 kr för hela studietiden

Om medlemskapet

Gå vidare

Jag godkänner villkoren för medlemskapet i Vision. Det innebär att jag är medveten om att mina personuppgifter registreras i Visions medlemsregister för att kunna erbjuda mig medlemskap i enlighet med föreningens stadgar (läs mer under vision.se/stadgar). Jag kan läsa mer om hur Vision hanterar mina personuppgifter på vision.se/personuppgifter.

Med hjälp av de uppgifter jag lämnar betalas medlemsavgiften genom automatiskt avdrag på min lön varje månad. Om det inte är möjligt får jag ett inbetalningskort hemskickat med posten eller till Kivra om jag har en digital brevlåda. Jag kan också välja att betala via autogiro eller e-faktura

Mina uppgifter skickas till de försäkringsbolag som Vision har avtal med. För att teckna hemförsäkring till medlemspris behöver jag själv kontakta det bolag Vision hänvisar mig till. Jag ansluts automatiskt till personförsäkringar hos det försäkringsbolag som Vision samarbetar med, men då försäkringar kan omfattas av exempelvis hälsokrav bör jag noga läsa informationen som skickas hem till mig när jag blivit medlem och kontakta försäkringsbolaget om jag inte uppfyller anslutningskraven. Om jag betalar avgiften till Vision via löneavdrag kommer även försäkringspremien (personförsäkringar) att dras så.

Inkomstförsäkringen ingår i medlemskapet men jag behöver vara med i en a-kassa för att ha rätt till ersättning vid en eventuell arbetslöshet.

Glöm inte söka medlemskap i a-kassan! Läs mer om det på https://www.akassanvision.se/

Eller sms:a "Vision" till 71501 så ringer vi upp dig!

×

Hitta på Vision

  • Curt Benckert arbetade sju år som alkoholhandläggare. Fram till december i fjol hade han aldrig utsatts för våld eller hot. Foto: Jonas Eriksson

    Curt Benckert arbetade sju år som alkoholhandläggare. Fram till december i fjol hade han aldrig utsatts för våld eller hot. Foto: Jonas Eriksson

  • Wahid Moosawi och Curt Benckert har fortfarande starka minnen från överfallet. Det bär numera alltid personlarm. Foto: Jonas Eriksson

    Wahid Moosawi och Curt Benckert har fortfarande starka minnen från överfallet. Det bär numera alltid personlarm. Foto: Jonas Eriksson

  • Hoten mot socialsekreterarna Margareta och Sofia blev så allvarliga att de tvingades flytta och leva under skyddade identiteter. Foto: Rickard Kilström

    Hoten mot socialsekreterarna Margareta och Sofia blev så allvarliga att de tvingades flytta och leva under skyddade identiteter. Foto: Rickard Kilström

Märkt av våldet

2016-06-03

Tidningen Vision nr 4 2016. De gjorde bara sitt jobb. Alkoholhandläggaren som riskerade att få halsen avskuren, och ­socialsekreterarna som tvingades gå under ­jorden. Två berättelser om hur hot och våld på jobbet kan få förödande följder.

Curt Benckert trivdes bra som alkoholhandläggare. Visst var det några mil att pendla varje dag från hemmet till socialtjänstens lokaler i Katrineholm. Men det var det värt. Och dessutom vänjer man sig efter sju år på samma tjänst.

– En kompis tipsade mig att söka jobbet. Vid den tiden hade jag en egen firma som gick lite knackigt. Här fick jag i stället fast lön, semester och arbetsgemenskap. Och personalen som jobbar här är väldigt trevlig.

Curt Benckert var ensam på sin tjänst som alkoholhandläggare. Det var inte idealiskt, men han löste det genom att använda kolleger i länets övriga kommuner som bollplank. Och när han gjorde tillsynsrundor på restaurangerna fick någon annan tjänsteman i Katrineholm följa med, en polis, miljöinspektör eller socialsekreterare.

– Men under alla år blev jag alltid väl bemött på restaurangerna. Det var på det hela taget ett stimulerande och roligt jobb. Jag var inställd på att arbeta kvar tills jag fyllde 67 år.

I december 2013 gör Sofia sin första arbetsdag på socialtjänsten i Botkyrka. Hon vet vad som väntar. Att jobba på en utredningsenhet för barn och unga innebär hårt slit och komplicerade ärenden: akuta utryckningar, våldsutsatta barn, snabba beslut, polisförhör, svåra föräldrasamtal.

Men Sofia ville ha utmaningar, och visste att hon hamnat rätt.

– Jag ville ju göra skillnad för barn och unga, jobba för att de skulle få det bättre, säger Sofia.

Visst präglades arbetsplatsen som andra barn- och ungdomsenheter av problem med överbelastning och hög personalomsättning. Men också något annat.

– Vi var en kompetent och sammansvetsad grupp och kunde luta oss mot varandra. Vi hade roligt tillsammans också. Vi lunchade ihop och träffades också utanför jobbet ibland.

Utredningsgruppen bestod av sex personer. Bland dem fanns också Margareta, senior ­socialsekreterare, som jobbat på enheten sedan 2010.

– Hon blev min trygghet i jobbet. Det var henne jag och mina kolleger vände oss till när vi behövde råd och stöd. Även om det stundtals var tungt älskade jag mitt jobb, säger Sofia.

I Katrineholm bär inte alkoholhandläggare skyddsväst när de gör tillsyn. Det har man i storstäder där det förekommit skjutningar på krogarna. Men det finns säkerhetsrutiner: man gör riskbedömningar, handläggarna bär personlarm med GPS och är aldrig ensamma.  

Torsdag kväll den 3 december 2015 gör Curt Benckert en tillsynsrunda tillsammans med Wahid Moosawi, juridikstuderande som praktiserar på socialförvaltningen.

De gör som brukligt, börjar kvällen på restauranger i ytterområden och rör sig sedan inåt mot centrum, kollar att alkohollagen följs och hur ordningen är utanför och inne på krogarna. Klockan åtta är de framme vid Zeus på Drottninggatan. Det är låst och släckt. Men inne i lokalen rör sig några personer. De knackar på och blir insläppta av ägaren.

Curt Benckert har träffat honom flera gånger under hösten. Senast för att meddela att socialnämnden tänker besluta om att dra in serveringstillståndet på en annan restaurang han driver i Katrineholm.

– Han går till attack direkt. Han skriker åt oss och jag får ett knytnävsslag i ansiktet. Sedan går han på Wahid, fortsätter skrika och ger mig två riktiga smällar i magen. Det gjorde riktigt ont, jag rasar i golvet, säger Curt Benckert.

Wahid Moosawi trycker på sitt personlarm, tre gånger för att skynda på polisen. Tumultet fortsätter.

– Jag fick slag på halsen och sparkar men känner inte att det gör ont. Jag tänker bara på att rädda våra liv, säger Wahid Moosawi, och beskriver hur mannen med en bordskniv slår sönder ett glas håller det framför hans ansikte, och sedan vänder sig mot Curt Benckert och trycker upp det mot hans hals.

– Jag såg framför mig hur han skulle skära halsen av Curt. Jag försökte att hela tiden prata för att vinna tid så att polisen skulle hinna hit, säger Wahid Moosawi.

Ytterligare personer finns i lokalen utan att ­ingripa. När ägaren plötsligt försvinner ut i köket lyckas Wahid Moosawi och Curt Benckert springa mot dörren, ta sig ut och ropa på polisen som just anlänt till platsen. Då har det gått cirka tio minuter sedan Wahid Moosawi tryckte på larmet.

När Margareta och Sofia åker hem till barnfamiljen har de två poliser med sig. Det är på kvällen 11 maj 2015 och de ska hämta en åttaårig handikappad pojke. Socialnämnden har beslutat att han ska omhändertas.

– Det handlade om grova brister i omsorgen och att vi fått tydliga indikationer på att han blev slagen, säger Sofia.

Margareta har redan innan beslutet påtalat sin oro på ett gruppmöte. Två av familjens andra barn har tidigare omhändertagits. Men det här är annorlunda: föräldrarna arbetar som assistenter åt pojken och kommer att mista åtskilliga hundra tusen kronor i ersättning från Försäkringskassan när de förlorar omsorgen om barnet.

Det blir stökigt och drar ut på tiden. Föräldrarna och två äldre bröder försöker hindra dem och även andra unga män kommer instormande i huset. Polisen begär men nekas förstärkning. Till slut övertalas familjen och sent på kvällen åker Margareta och Sofia därifrån med pojken, ledsagade av polisen.

Dagen efter är ett möte med föräldrarna inbokat på socialkontoret.

– Ett helt gäng står utanför och stormar dörren när Margareta ska släppa in föräldrarna. Personer skriker att de vill in. Brodern håller fast Margaretas arm. Jag gjorde mig beredd på att det skulle smälla och att vi måste skydda oss, berättar Sofia.

Sofia skriker på vakten i rummet intill. Han tvekar men en annan vakt ansluter och styr upp situationen och tillsammans med en gruppledare genomförs mötet.

Sofia är påtagligt skakad av de två våldsamma incidenterna. Rädslan förvärras på kvällen ett par dagar senare när både hon och Margareta blir uppringda med tre minuters mellanrum på sina privata telefonnummer. Båda gångerna är det tyst i andra änden luren.

Sofia börjar genomföra egna säkerhetsrutiner. Hon kontrollerar trapphuset innan hon lämnar sin lägenhet och sms:ar sin mamma när hon går till och från jobbet. Margareta börjar kolla däcken på sin bil och håller uppsikt runt sin bostad.  

För Margareta är det uppenbart att de nu vet var hon bor. Hon kontaktar polis och tar upp sin oro på jobbet.

– Exakt en vecka efteråt fick vi varsitt personlarm. Men ingen säkerhetsplanering, ingenting om vad som kunde göras för att vi skulle känna oss trygga. I stället fick vi krissamtal som ingen av oss kände behov av. Samtidigt som vi var överbelastade med andra ärenden, säger Sofia.

Några veckor senare, på sommaren, börjar bränderna.

Det har gått flera månader, men Wahid Moosawi känner fortfarande av slaget.

– Det knakar. Läkarna säger att det kommer att sitta i länge, säger han och känner med handen på käken där han träffades.

Numera bär han ständigt personlarm och passerar ogärna restaurangen när han går på stan.

– Jag tycker det är obehagligt, jag kommer ju ihåg vad som hänt.

Curt Benckert körde direkt hem på natten efter polisförhör och besök på akuten. Ett dåligt beslut, konstaterar han i efterhand. Man ska inte vara ensam i en krissituation.

Morgonen därpå var han tillbaka på akuten. Nu med bröstsmärtor. Han mådde psykiskt dåligt och blev sjukskriven en vecka.

Det blir inte bättre när han återvänt till jobbet och får veta att restaurangägaren, som blivit av med sina serveringstillstånd, begärt inhibition och fått rätt i kammarrätten och fortfarande säljer alkohol. Socialnämnden valde att inte överklaga.

– Det gjorde att jag mådde ännu sämre. Jag gör ju det här jobbet för samhället och inte för mitt eget nöjes skull och måste veta att jag har stöd och backas upp stenhårt.

Curt Benckert började jobba igen. Chefen såg till att han gick hos en terapeut och ordnade så att han kunde arbeta hemifrån ett par dagar i veckan. Men det fungerade inte fullt ut.

– Jag hade svårt att prata om det som hänt. Jag krackelerade och bröt samman. Och jag påverkas fortfarande av det, har svårt att koncentrera mig.

I mars åtalades restaurangägaren för hot och våld mot tjänsteman.

– Det ska bli skönt att få ett avslut på allting, säger Curt Benckert.

Margareta vaknar sent. Hon bor ensligt längs en skogsväg, har lång väg till jobbet, och dottern sover fortfarande i huset när hon med kaffekoppen i handen hastar ut till bilen. Inte förrän hon sätter sig i förarsätet känner hon brandlukten.

– Då ser jag ser att bilens baksida är uppbränd. Och att någon satt upp lappar på tomten med budskap som ”Vi slutar inte förrän ni slutar”, riktade till just mig.

Hon kastar sig ur bilen, låser in sig i huset och larmar polisen.

Attentatet i början av september är det sista av en serie anlagda bränder mot socialtjänstens lokaler under sommaren. Det har också varit en demonstration utanför kommunhuset där familjen och andra krävt att få tillbaka pojken.

Margareta har under hela sommaren varit på semester, Sofia är sjukskriven. Ingen av dem har informerats av arbetsgivaren om bränderna.

– Ingen tycks tänka på att de kanske ska prata med oss som har personlarm. Om det tagits på allvar att det var mig de var ute efter kanske vi skulle haft en vakt, säger Margareta.

Efter brandattentatet vid Margaretas bostad agerar polisen snabbt. Margareta blir placerad på ett hotell, Sofia får en väktare vid sin bostad. Flera personer grips och arbetsgivaren meddelar att hotbilden minskat.

– Två dagar efter branden får jag ett sms att hotet är över och att nu tar vi helg. Då var jag evakuerad med min dotter och varken kunde eller fick besöka mitt hem utan beväpnad polis. Då ilsknade jag till, säger Margareta.

Båda två får skyddad identitet. När polisen gör klart att de därmed måste flytta säljer Margareta sitt hus och Sofia ordnar ny lägenhet. Båda nekas ersättning av arbetsgivaren för flyttkostnaderna.

– Och vår oro fanns ju kvar. Även om de började häkta personer visste vi ju inte hur många som var inblandade. Det handlade inte bara om en familj utan ett helt nätverk och vi visste inte hur många som kände till oss, säger Sofia.

Curt Benckerts chef och tre alkoholhandläggare från andra kommuner i länet sitter på åhörarplatserna. De har varit med hela dagen för att ge stöd till Curt Benckert och Wahid Moosawi under rättegången. Förutom att höra deras och den åtalades berättelser – han nekar till brotten - har de lyssnat på en bandupptagning från Wahid Moosawis personlarm, en inspelning där man hör smällar, dunsar och hur restaurangägaren skriker nästan oavbrutet och uttalar hot.

– Inget annat än fängelsestraff kan bli aktuellt, säger åklagare Klas Engdahl när han på eftermiddagen avslutar sin plädering.

Den 24 maj, faller domen. Restaurangägaren döms till fängelse och skyddstillsyn, samt att betala skadestånd till både Curt Benckert och Wahid Moosawi.

Men Curt Benckert har redan bestämt sig. I våras lämnade han in sin uppsägning. Han är 64 år, planen var att jobba tre år till, men så blir det inte.

– Det fungerar inte längre för mig. Det har under mina sju år aldrig inträffat någonting, likafullt kan jag inte tänka mig att göra en tillsyn igen.

Efter midsommar slutar han för gott.

– Det är både skönt och sorgligt. Jag förlorar mina arbetskamrater och det blir ett ekonomiskt avbräck. Jag känner mig stabilare, men jag undrar om jag fått bestående men av att bli så rädd.

Rättegången för dåden i Botkyrka hölls i säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt.

Bland de elva personer som åtalades för grov skadegörelse, mordbrand och hot mot tjänsteman fanns båda bröderna i familjen. Beväpnad polis var på plats i salen.

– Vi hade bett arbetsgivaren om stöd men när rättegången börjar inser jag att jag är helt ensam. Ingen av mina chefer var där, säger Margareta.

Rättegången pågick i en och en halv månad. Två män dömdes till fängelse, en kvinna till skyddstillsyn. Övriga åtta frikändes. Margaretas advokat har överklagat domen och yrkat på hårdare straff och att fler personer döms.

Både Margareta och Sofia sade upp sig i vintras.

– Vi fick höra att vi spred missnöje, att vi skulle sluta älta och gå vidare. Jag är övertygad om att vi skulle stannat kvar om vi fått ett annat stöd, säger Sofia.

De driver nu en kamp för att få upprättelse. Vision anser att arbetsgivaren inte uppfyllt sitt arbetsmiljöansvar och förhandlar om ersättning. Parterna har inte kunnat enas.

– Arbetsgivaren har inte gett dem tillräckligt stöd, och när de fått stöd har det skett för sent. Mitt i skeendet har de lämnats ensamma, säger Visions ombudsman Kjell Svahn. 

Både Margareta och Sofia har nya jobb de trivs med. Men Margareta får traumabehandling och Sofia har kvar stressymptom.

– Jag är trygg, men sitter hemma och undrar ”vad var det egentligen som hände?” För det var ju inte här jag skulle vara i livet nu. Allt jag gjorde var att göra mitt jobb. Jag känner sorg, säger Sofia.

Mårten Kierkegaard

marten.kierkegaard@vision.se

Kommentarer

Vi strävar efter att kommentarerna håller hög kvalitet. Inlägg med rasistiskt eller sexistiskt innehåll är inte tillåtna och kommer inte att publiceras. Vi förbehåller oss också rätten att inte publicera inlägg med kränkande personangrepp eller som på annat sätt bryter mot Visions villkor för kommentarer. Genom att publicera kommentarer nedan godkänner du våra villkor för publicering.

comments powered by Disqus

Artiklar

Illustration: Marie Åhfeldt

Kolla kommunernas löner

Var är snittlönen för IT-tekniker, enhetschefer och skoladministratörer högst? Tidningen Vision har sammanställt en lönekarta med medellönerna i samtliga kommuner i 23 yrken. Dra och klicka i kartbilden för att se snittlönerna i din kommun, eller välj yrkestabell under kartan.  2019-04-12

Sju skäl att gå till jobbet

Att pollinera, ordna rent dricksvatten eller ta emot 1 300 besök i månaden. Arbetsglädje kan till och med vara en begravning. Möt sju personer som drivs av att göra nytta för oss andra.  2019-04-11

Mats Erkers vill börja planera för sin pension, men har svårt att få veta hur hög tjänstepensionen blir. ”Då det handlar om en framförhandlad löneförmån så är det ju ganska allvarligt att jag inte får besked”, säger han. Foto: Rickard Kilström

Svårt planera för pension

Anställda i kommuner och regioner kan ha svårt att få veta hur stor deras tjänstepension kommer att bli. Orsaken är att uppgifterna som ligger till grund för den pensionsprognos som var och en kan göra på webbplatsen minpension.se inte alltid är fullständiga.  2019-04-09

”Det här gör att vi känner oss mer motiverade och uppskattade”, säger den medicinska vårdadministratören Inger Lindblad. Foto: Alexander Von Sydow

Tillägg ska locka folk

De medicinska vårdadministratörerna på akutkliniken på universitetssjukhuset i Örebro har två tuffa somrar bakom sig. Orsaken är brist på vikarier.  2019-04-09

Till arkivet

Kom i kontakt med Vision

Vision nära dig

Hitta ditt Visioncenter, avdelning eller klubb