×

 

Bli medlem i Vision - 3 månader kostnadsfritt

  • Under 30 år? 100 kr för hela första året
  • Student? 100 kr för hela studietiden

Om medlemskapet

Gå vidare

Jag godkänner villkoren för medlemskapet i Vision. Det innebär att jag är medveten om att mina personuppgifter registreras i Visions medlemsregister för att kunna erbjuda mig medlemskap i enlighet med föreningens stadgar (läs mer under vision.se/stadgar). Jag kan läsa mer om hur Vision hanterar mina personuppgifter på vision.se/personuppgifter.

Med hjälp av de uppgifter jag lämnar betalas medlemsavgiften genom automatiskt avdrag på min lön varje månad. Om det inte är möjligt får jag ett inbetalningskort hemskickat med posten eller till Kivra om jag har en digital brevlåda. Jag kan också välja att betala via autogiro eller e-faktura

Mina uppgifter skickas till de försäkringsbolag som Vision har avtal med. För att teckna hemförsäkring till medlemspris behöver jag själv kontakta det bolag Vision hänvisar mig till. Jag ansluts automatiskt till personförsäkringar hos det försäkringsbolag som Vision samarbetar med, men då försäkringar kan omfattas av exempelvis hälsokrav bör jag noga läsa informationen som skickas hem till mig när jag blivit medlem och kontakta försäkringsbolaget om jag inte uppfyller anslutningskraven. Om jag betalar avgiften till Vision via löneavdrag kommer även försäkringspremien (personförsäkringar) att dras så.

Inkomstförsäkringen ingår i medlemskapet men jag behöver vara med i en a-kassa för att ha rätt till ersättning vid en eventuell arbetslöshet.

Glöm inte söka medlemskap i a-kassan! Läs mer om det på https://www.akassanvision.se/

Eller sms:a "Vision" till 71501 så ringer vi upp dig!

×

Hitta på Vision

  • 
            Vägingenjören Tlotlang Bakoko är en av 100 000 offentligt anställda i Botswana. Högre löner och skyddskläder är två viktiga fackliga frågor. Foto: Lasse Nilsson

    Vägingenjören Tlotlang Bakoko är en av 100 000 offentligt anställda i Botswana. Högre löner och skyddskläder är två viktiga fackliga frågor. Foto: Lasse Nilsson

  • 
            Kagiso Ellen Marope säger att den stora respekten för äldre är ett problem för unga som vill förändra facket.
– Vi väntar på att de äldre ska bjuda in oss. Men vi måste bli bättre på att ta egna initiativ. Foto: Lasse Nilsson

    Kagiso Ellen Marope säger att den stora respekten för äldre är ett problem för unga som vill förändra facket. – Vi väntar på att de äldre ska bjuda in oss. Men vi måste bli bättre på att ta egna initiativ. Foto: Lasse Nilsson

  • 
            Nötter till salu på torget i Gaborone. Foto: Lasse Nilsson

    Nötter till salu på torget i Gaborone. Foto: Lasse Nilsson

  • Bots­wana är en ung nation, medianåldern är 23 år (41 år i Sverige).
Foto: Lasse Nilsson

    Bots­wana är en ung nation, medianåldern är 23 år (41 år i Sverige). Foto: Lasse Nilsson

  • 
            Kaktuskruka utanför vägverket där Tlotlang Bakoko arbetar. Foto: Lasse Nilsson

    Kaktuskruka utanför vägverket där Tlotlang Bakoko arbetar. Foto: Lasse Nilsson

  • 
            Botswana har en väl utbyggd hälso-och sjukvård jämfört med Afrika i stort. Men det finns en utbredd fattigdom och hög arbetslöshet. Foto: Lasse Nilsson

    Botswana har en väl utbyggd hälso-och sjukvård jämfört med Afrika i stort. Men det finns en utbredd fattigdom och hög arbetslöshet. Foto: Lasse Nilsson

  • Tobias Marenga är kanslichef på facket BOPEU. Foto: Lasse Nilsson

    Tobias Marenga är kanslichef på facket BOPEU. Foto: Lasse Nilsson

  • Tre fack deltar i Visions projekt och träffas regelbundet för att göra utvärderingar. Foto: Lasse Nilsson.

    Tre fack deltar i Visions projekt och träffas regelbundet för att göra utvärderingar. Foto: Lasse Nilsson.

  • Tröjemblem tillhörande fackförbundet National Amalgamated Central, Local & Parastatal Manual Workers' Union. Foto: Lasse Nilsson.

    Tröjemblem tillhörande fackförbundet National Amalgamated Central, Local & Parastatal Manual Workers' Union. Foto: Lasse Nilsson.

  • Vägingenjören Tlotlang Bakoko på sitt kontor. Foto: Lasse Nilsson.

    Vägingenjören Tlotlang Bakoko på sitt kontor. Foto: Lasse Nilsson.

  • Vägverkets underhållsavdelning i Gaborone. Foto: Lasse Nilsson.

    Vägverkets underhållsavdelning i Gaborone. Foto: Lasse Nilsson.

  • Handel på torget i Gaborone. Foto: Lasse Nilsson.

    Handel på torget i Gaborone. Foto: Lasse Nilsson.

  • Lek på torget i Gaborone. Foto: Lasse Nilsson.

    Lek på torget i Gaborone. Foto: Lasse Nilsson.

  • 70 procent av befolkningen i Botswana är kristna. Foto: Lasse Nilsson.

    70 procent av befolkningen i Botswana är kristna. Foto: Lasse Nilsson.

  • Nya höghus växer upp i Gaborone. Foto: Lasse Nilsson.

    Nya höghus växer upp i Gaborone. Foto: Lasse Nilsson.

På väg mot ett starkare fack

2016-01-19

Tidningen Vision nr 1 2016. Arbetsmiljön för tusentals hiv-drabbade behöver bli bättre, ­privatiseringen av vattnet måste stoppas och kvinnor och unga ska få mer plats i facket. Utmaningarna för facken i Botswanas offentliga sektor är tuffa. Att Visions stöd har stor betydelse är alla överens om.

Fakta

Vision i världen

 Vision har biståndsprojekt i åtta länder: Swaziland, Botswana, Tunisien, Egypten, Turkiet, Paraguay, Chile och Uruguay.

Den totala budgeten för projekten är 2,8 miljoner kronor om året. Vision betalar 300 000 kronor och statliga SIDA resten. Projektet i Botswana kostar Vision 30 000 kronor om året.

Tlotlang Bakoko plockar fram två kalla vattenflaskor ur kylskåpet och ställer dem på sitt stora blankpolerade skrivbord. De tunna vinröda gardinerna dämpar det skarpa solljuset och luftkonditioneringen surrar på för att hålla den 40-gradiga värmen ute.

– Eftersom jag är chef måste jag ju kunna bjuda på något när jag får besök, svarar han på frågan varför han har ett kylskåp på kontoret.

Tlotlang Bakoko är en av omkring 100 000 offentligt anställda i Botswana. Han har jobbat på vägverket i 20 år och är chef på underhållsavdelningen. Han har många bollar i luften, leder projekt, ansvarar för budget och trafikmätningar och basar över ett 20-tal anställda.

– Det har varit ett tufft år. Först hade vi stora problem med att få fram grus på grund av all byråkrati. Det slutade med att jag fick vända mig till regeringen. Nu är det torkan. Vid den här tiden borde det regna men det kommer inget. När man bygger vägar behövs det mycket vatten för att binda materialet. Men brunnarna har torkat ut så vi måste hämta vatten vid dammen, säger han.

Kontoret ligger i ett enkelt enplanshus i gult tegel i den nordöstra utkanten av huvudstaden Gaborone. Ute på gården står de fyrhjulsdrivna bilarna på rad under ett plåttak. Vid den rangliga grinden sitter en ung kvinna i vit skjorta och röd basker under ett träd och håller koll på in- och utpasserande.

Gaborone är en relativt liten stad. Fler och fler höga glastäckta kontorshus växer upp i centrum omgivet av vidsträckta bostadsområden. Alltifrån stora villor med höga murar till enkla skjul.

Tlotlang Bakoko är även engagerad i BOPEU, ett av facken för offentligt anställda. Liksom inom hela den offentliga sektorn är de allra flesta  på hans arbetsplats med i facket.

– Vi försöker få personalen att bli mer aktiv och har nyligen valt ombud. Det viktigaste är högre löner och att få skyddskläder. Men arbetsgivaren säger alltid att det är ont om pengar, säger han.

Botswana är ett av åtta länder där Vision har internationella samarbetsprojekt.

Redan i ett flygplan på 10 000 meters höjd kan man ana Botswanas svaghet och styrka. Solen bränner det karga, platta landskapet. Spikraka oändliga vägar, inga sjöar eller vattendrag. Men här och där syns runda kratrar, diamantgruvorna. En viktig orsak till att Botswana gått från att vara ett av världens fattigaste länder till ett av Afrikas rikaste på bara några decennier.

Botswana blev självständigt från Storbritannien 1966. Ingen var egentligen särskilt intresserad av landet. Diamantfyndigheterna upptäcktes först efter självständigheten.

Botswana betraktas ofta som en afrikansk framgångssaga. Förutom diamanterna och andra naturtillgångar har landet ett stabilt styre och en fungerande demokrati med val vart femte år. Brottslighet och korruption ligger på en låg nivå och skolan är gratis. Mellan 1994 och 2009 sjönk andelen extremt fattiga från 31 till 13 procent.

Ett och samma parti, BDP, har visserligen styrt sedan självständigheten men i det senaste valet i oktober 2014 gick oppositionen ihop och utmanade regeringen. Det sittande styret klarade sig ännu en gång. Regeringen har tidigare motarbetat facket men i den nya politiska situationen har man blivit mer samarbetsvillig både med fack och opposition.

Trots den positiva utvecklingen finns det allvarliga problem i landet där inkomstklyftorna är enorma. Ekonomin är starkt beroende av dia­manterna som inte räcker för evigt. Landet är mycket hårt drabbat av hiv/aids vilket har bromsat upp utvecklingen. Ett annat hot är den ständiga bristen på vatten. Botswana har fått bistånd från svenska SIDA sedan självständigheten och Vision har haft biståndsprojekt i landet i många år. Just nu pågår ett treårigt projekt med fyra mål:

 Inleda ett fackligt samarbete mot privatisering av vattenförsörjningen.

Unga och kvinnor ska få större utrymme och mer inflytande i facket.

 Arbeta för att arbetsplatser ska vara fria från diskriminering av anställda som har hiv/aids.

 Facken ska få grundläggande fackliga rättigheter och rätt att teckna kollektivavtal.

Kagiso Ellen Marope styr effektivt sin Toyota-suv genom morgonrusningen i Gaborone samtidigt som hon talar med dotterns förskollärare i en av sina tre mobiltelefoner. Hon är 32 år och en i den allt större medelklassen som växt upp i ett spirande Botswana. Kagiso Ellen Marope jobbar på informationsdepartementets personalavdelning och är fackligt engagerad med uppdrag att få fart på rekryteringen av unga och få dem som går med att engagera sig.

– Många unga är intresserade och vill engagera sig. På lägre nivåer är det inga problem för oss att ta plats och påverka men när det gäller högre positioner på central nivå är det stopp, säger hon.

Samhället i Botswana har liksom omvärlden förändrats mycket under senare år. Inte minst genom globaliseringen och internet. Men Kagiso Ellen Marope talar om en stark tradition som fortfarande lever kvar i många afrikanska länder – den stora respekten för äldre. Den leder till att unga i Botswana har svårt att få inflytande i facket och politiken. Enligt forskare och Afrikaexperter kan respekten i vissa fall försvåra för unga att förändra någonting över huvud taget och även göra det svårt att etablera sig i samhället.

– Det är ett stort problem. Vi väntar på att de äldre ska kontakta oss och bjuda in oss. Men vi måste bli bättre på att ta egna initiativ. Unga vill också jobba fackligt på andra sätt än man gör i dag. Vi har sämre tålamod och orkar inte sitta på långa möten. Vi vill vara effektiva, till exempel använda sociala medier mera, säger hon.

De äldres argument är ofta att man måste starta från botten och lära sig fackets grunder och att förhandla innan man kan få en plats i toppen.

– Men det är svårt att skaffa erfarenhet om man inte får vara med, säger Kagiso Ellen Marope.

Situationen ser i stort sett likadan ut för kvinnor i facket. Många är aktiva och det går bra på lokal och regional nivå men när det är val till de högsta posterna drar äldre män alltid det längsta strået. En som lyckats nå toppen är Masego Mogwera, vice ordförande i facket BOPEU. Hon har en talande historia från den senaste kongressen där den övervägande majoriteten av ledamöterna var kvinnor. Tre ställde upp till val men två av dem drog tillbaka sina kandidaturer.

– Innan valet hade de frågat män vad de tyckte om att de ställde upp. När de fick svaret ”Du är inte redo” drog de tillbaka sina kandidaturer, berättar Masego Mogwera.

Inom Visions projekt har fackförbunden tagit fram och genomfört ledarskapskurser och workshops både för unga och kvinnor. Man har också fått med sig fackens ledningar på att jobba mot diskriminering av unga och för jämställdhet. BOPEU har till exempel skrivit in i sina stadgar att en ledamot i förbundsstyrelsen ska vara en ung kvinna som bevakar dessa frågor och har särskild budget för ändamålet.

1985 var ett mörkt år för Botswana. Då konstaterades det första fallet av hiv/aids. I dag är Botswana det hårdast drabbade landet i världen efter Lesotho och Swaziland. Statistiken är hisnande. 18,5 procent av befolkningen, eller omkring 390 000 personer, bär på smittan. Bara inom den offentliga sektorn räknar man med 20 000. Några orsaker till den stora spridningen är tabun, stigmatisering och okunskap om hur sjukdomen sprids. En undersökning gjord 2013 visar att knappt hälften av alla mellan 15 och 24 år hade grundläggande kunskaper om sjukdomen.

Eftersom de allra flesta smittade och sexuellt aktiva är i arbetsför ålder kan man göra stora insatser mot sjukdomen på jobbet. Ett av målen i Visions biståndsprojekt är därför att facken ska bidra till att öka kunskaperna och minska diskrimineringen på arbetsplatserna. Just att det är skambelagt att vara smittad kan leda till att det blir svårare att upptäcka och stoppa spridningen.

Golwelwang Matoteng jobbar som personalsekreterare i Goodhope, ett litet samhälle tolv mil söder om Gaborone. Han är dessutom fackligt aktiv i BLLAHWU, ett fack för offentligt anställda och vårdpersonal.

– Både vi tjänstemän och facken har en viktig uppgift att stötta medlemmar som är sjuka eller har anhöriga som är drabbade. Aids tar mycket kraft, många är borta från jobbet och behöver hjälp och stöd, säger han.

Masego Mogwera säger att offentligt anställda är extra utsatta för risker. Eftersom de flyttar mycket i jobbet och är borta från familjen är det vanligare att man inleder tillfälliga förbindelser.

– Det är viktigt att facket, kanske skyddsombudet, informerar om policyn och riskerna. Det väger tyngre än när arbetsgivaren informerar, säger hon.

Facken har bland annat anlitat en forskare som har undersökt om det finns policyer på arbetsplatserna och hur de efterföljs. Det handlar till exempel om att chefer och anställda ska få utbildning om sjukdomen och vilka rättigheter och skyldigheter de anställda har.

Men resultatet är nedslående. Nästan inga arbesplatser har policyer. På de få platser där det finns konstaterade forskaren att de inte ändå inte följdes och att de inte höll måttet enligt internationella riktlinjer.

Facken samarbetar nu med andra samhällsorganisationer för att ta fram egna policyer som ska vara specifika för just de verksamheter de ska gälla i. Facken ska också lokalt utse kontaktpersoner som drabbade medlemmar ska vända sig till.

Vattenförsörjningen är en annan stor utmaning för Botswana. På senare år har staten tagit flera steg för att privatisera. Motivet är att man behöver investeringar för att kunna rusta upp gamla anläggningar, borra nya brunnar och bygga ut nätet för att fler ska få tillgång till bra vatten.

Men privatiseringsprocessen har mött hård kritik från flera håll. Vissa har fått höjda taxor på upp till 300 procent. Staten sa innan omstruktureringen började att inga anställda skulle förlora jobben, men så har det inte blivit, enligt Sikalame Seitiso, tidigare vice ordförande i BOPEU.

– 5 000 har tvingats sluta. De har fått avgångsvederlag i 45 dagar men det är ju peanuts och en katastrof för dem som drabbats.

Sikalame Seitiso är också kritisk till att regeringen försöker mörka privatiseringen.

– I stället för att kalla det privatisering kör de med nyliberalt snack och pratar om harmonisering, rationalisering och effektivisering.

Facken har nu antagit en gemensam ståndpunkt för hur man ska agera för att motverka privatiseringen. Man har också inlett samarbeten med andra organisationer för att informera sina medlemmar och allmänheten om vad privatiseringen innebär.

De tre fackförbunden i Visions projekt är eniga om att de haft stor nytta av stödet från Sverige. Den största konkreta framgången är förra årets kollektivavtal där fack och arbetsgivare för första gången förhandlade fram en siffra på löneökningarna, 6 procent. Tidigare har arbetsgivaren bara beslutat om en siffra utan inblandning från andra. Konflikter har lösts genom strejker eller i domstolar. Parterna enades också om att de anställda får gå på kompetensutbildningar på betald arbetstid.

– Projektet har gjort mirakel, men vi är hungriga på att göra mer, konstaterar Sikalame Seitiso.

Även Dan Nielsen, internationell sekreterare på Vision, tycker att projektet i Botswana går bra. Han säger att facken har kämpat hårt de senaste åren och att de har stärkt sina förhandlingspositioner och åstadkommit mycket. Trots att ett år återstår på det treåriga projektet har facken redan nått flera av de uppsatta målen.

Varför ska Vision hjälpa fackförbund på andra sidan jordklotet?

– För att vi är en Fair Union, fackliga rättigheter stannar inte vid den svenska gränsen. Men det handlar inte bara om att ge. Vi i Sverige tjänar också på att fackföreningar i hela världen är starka. Läget kan färändras snabbt, se bara på länder som Spanien, Grekland och Finland där starka krafter försöker minska fackens inflytande nu, säger Dan Nielsen.

Kan vi lära oss av fackförbunden i Botswana?

– Både vi och de är duktiga på att rekrytera nya medlemmar men de är bättre på att engagera sina medlemmar, där har vi kanske en del att lära.

Det är lunchdags en vanlig onsdag ett par veckor före jul. Utanför BOPEU:s huvudkontor i Gaborone står två vita turistbussar i den stekande solen. Chaufförerna lastar in rullväskor i bagageutrymmet medan uppspelta medlemmar i rödvita kepsar kliver in i bussarna. De ska just ge sig iväg på fackets årliga medlemsresa. I år bär det av till Swakopmund vid Namibias Atlantkust i fyra dagar. En nätt busstur på 145 mil – enkel resa. På resmålet blir det bad, fackliga diskussioner, sightseeing och trevlig samvaro.

– Vi åker till något fint ställe i december varje år. Medlemmarna betalar själva och vi bidrar en del. Förut har vi varit i Kapstaden och Durban. De här resorna har gett både nya medlemmar och fått dem att aktivera sig mer fackligt, säger kanslichefen Topias Marenga.

Artiklar

Foto: Jann Lipka.

Blev du bjuden på lönekalaset?

Majoriteten av Visions medlemmar i kommuner och regioner fick löne­ökningar mellan 2,4 och 3 procent i år. Luleå och ­Vetlanda toppar bland kommunerna. Väster­norrland fick högsta ­snittökning bland ­regionerna.  2019-09-23

Medicinska sekreteraren Dennis Lindgren Örcel, här med kollegan Carina Johansson, fick ett lönesamtal tack vare ett inlägg på Facebook. Foto: Karl Nilsson.

Missnöje trots extra ­satsning

Flera regioner gjorde speciella satsningar på medicinska sekreterare och tandsköterskor i år. I Region Västernorrland fick båda yrkesgrupperna fyra procents löneökning i genomsnitt. Men trots höjningarna jäser missnöjet med för låga löner.  2019-09-23

Eva-Lotta Nilsson.

”Vi i Vision måste ligga på”

”Löneökningarna är bra på många håll jämfört med övriga arbetsmarknaden. Men vi måste ­titta närmare på arbetsplatser som haft lägre löneökningar”, säger Visions förhandlingschef Eva-­Lotta Nilsson.  2019-09-23

Patti Hansén har inget fast kontor utan jobbar på plats på enheterna han ansvarar för. Foto: Sofia Sabel.

Patti Hansén: ”Det går att utrota hemlösheten”

Ingen ska behöva sova på gatan. Det menar socialpedagogen Patti Hansén, verksamhetschef för området hemlösa på Räddningsmissionen. Han kräver ett politiskt uppvaknande och vill att fler riktar blickarna mot Finland.  2019-09-23

Till arkivet

Kom i kontakt med Vision

Vision nära dig

Hitta ditt Visioncenter, avdelning eller klubb