×

 

Bli medlem i Vision - 3 månader kostnadsfritt

  • Under 30 år? 100 kr för hela första året
  • Student? 100 kr för hela studietiden

Om medlemskapet

Gå vidare

Jag godkänner villkoren för medlemskapet i Vision. Det innebär att jag är medveten om att mina personuppgifter registreras i Visions medlemsregister för att kunna erbjuda mig medlemskap i enlighet med föreningens stadgar (läs mer under vision.se/stadgar). Jag kan läsa mer om hur Vision hanterar mina personuppgifter på vision.se/personuppgifter.

Med hjälp av de uppgifter jag lämnar betalas medlemsavgiften genom automatiskt avdrag på min lön varje månad. Om det inte är möjligt får jag ett inbetalningskort hemskickat med posten. Jag kan också betala via autogiro eller e-faktura.

Mina uppgifter skickas till de försäkringsbolag som Vision har avtal med. För att teckna hemförsäkring till medlemspris behöver jag själv kontakta det bolag Vision hänvisar mig till. Jag ansluts automatiskt till personförsäkringar hos det försäkringsbolag som Vision samarbetar med, men då försäkringar kan omfattas av exempelvis hälsokrav bör jag noga läsa informationen som skickas hem till mig när jag blivit medlem och kontakta försäkringsbolaget om jag inte uppfyller anslutningskraven. Om jag betalar avgiften till Vision via löneavdrag kommer även försäkringspremien (personförsäkringar) att dras så.

Inkomstförsäkringen ingår i medlemskapet men jag behöver vara med i en a-kassa för att ha rätt till ersättning vid en eventuell arbetslöshet.

Glöm inte söka medlemskap i a-kassan! Läs mer om det på https://www.akassanvision.se/

Eller sms:a "Vision" till 71501 så ringer vi upp dig!

×

Hitta på Vision

Doktoranden som bygger broar

2014-03-25, Tidningenvision.se

Praktiken behöver forskningen och forskningen behöver praktiken. Och båda behöver Christina Söderberg. Hon är kommundoktorand med ena benet på socialkontoret i Norrköping och det andra på Linköpings universitet.

Fakta

Titel 1: Sakkunnig.
Titel 2: Doktorand.
Arbetsplats 1: Socialkontoret i Norrköping.
Arbetsplats 2: Campus Norrköping som är en del av Linköpings universitet.
Ålder: 52 år.
Lön: 32 000 kr/mån.
Bor: I Norrköping.
Favoritforskare: Ingrid Claezon, som forskar om hur det kommer sig att vissa unga vuxna klarar sig bättre än andra.
Favorittjänsteman: Alla som är modiga och vågar tänka utanför ramarna.
Fritid: Spelar trummor i rockbandet Jambay Jamboree band.
Senaste bok: Frälsaren av Jo Nesbø.

Det är fredag eftermiddag och regnet faller tungt. Forskare och studenter på Campus Norrköping har gjort helg och huset med utsikt över Motala ström och Industrilandskapet är tomt. Nja, inte riktigt tomt. I ett av rummen omgiven av böcker, rapporter och pärmar sitter Christina Söderberg djupt försjunken i ett av sina två arbeten; en licentiatavhandling om kommunal samverkan kring brottsprevention. Det andra, jobbet som sakkunnig på socialkontoret i Norrköping, är avklarat för den här veckan.

– Ibland får jag bita mig i tungan. När jag sitter i ett möte som forskare och intervjuar en fokusgrupp är det lätt att man tar till orda som socialarbetare. Samtidigt har jag stor nytta av min yrkeserfarenhet i den akademiska världen. Med 25 års erfarenhet av socialt arbete kan jag prata på ett mer avslappnat sätt, konstaterar hon.

Christina Söderberg är en av de cirka 30 kommundoktorander i landet som kombinerar doktorandstudier på halvtid med ett halvtidsjobb inom socialtjänsten. I hennes fall betyder det att Norrköpings kommun betalar hela lönen, samtidigt som Linköpings universitet står för omkostnaderna för kurser, forskarseminarium och resor.

Tanken är att bygga broar mellan universiteten och den kommunala vardagen; två världar som gränsar till varandra men ibland tycks åtskilda av höga murar.

2011 syddes lösningen ihop för Christina Söderberg och därmed gick en gammal dröm i uppfyllelse.
– Att få ha en fot i kommunen och en i akademin var helt ultimat för mig. Jag känner mig oerhört priviligierad. Många unga doktorander vill göra en akademisk karriär, men för mig som är lite äldre och har lång erfarenhet av socialt arbete är det perfekt att ha en fot i varje läger. De här världarna behöver och berikar varandra.

Vägen fram till Christina Söderbergs dubbla jobbstolar har varit lång och slingrig. Hon började som fritidsledare, blev behandlingsassistent, fältassistent och därefter drogförebyggande samordnare. Vid sidan av heltidsjobben pluggade hon psykologi och pedagogik med inriktning på vård och behandling.

Efter många års studier på halv- och kvartsfart hade hon 2009 pluggat ihop till en magisterexamen i social pedagogik. Hur kommer det sig att vissa ungdomar klarar sig bra genom livet trots dåliga odds? Så löd den frågeställning som hon försökte besvara.

2010 fick hon jobb som sakkunnig på avdelningen för verksamhetsstöd på socialkontoret i Norrköping. Inom ramen för PUFF, en forsknings- och utvecklingsenhet i västra Östergötland, arbetar hon bland annat med att skapa modeller för att utvärdera socialtjänstens arbete.

Grundfrågan är att ta reda på om man sätter in rätt insatser och om de i slutänden leder till önskat resultat. Med hjälp av uppföljningsmodellen Loke, som står för lokal evidens, har man tagit stora kliv under senare åt, enligt Christina Söderberg.

– Men det finns naturligtvis mycket kvar att göra. Det finns säkert insatser som vi inte har kommit på ännu, därför gäller det att vara
innovativ och lyssna på klienterna.   

Om socialtjänstjobbet handlar om utvärdering, är samverkan det centrala begreppet i Christina Söderbergs forskning. Målgruppen är unga människor på väg in i kriminalitet och/eller missbruk. Grundtanken är att om föräldrarna ger sitt samtycke kan de olika aktörerna snabbt dela information och smidigt arbete över myndighetsbarriärerna.

Modellen är vida spridd, den används bland annat i alla stadsdelar i Göteborg och sedan 2011 i Norrköping. Det går inte att ta miste på att Christina Söderberg gillar det okonventionella arbetssättet.

– Den stämmer bra med mitt sätt att se på hur socialt arbete ska bedrivas. Genom att riva gränserna kan man göra saker som varje myndighet inte förmår på egen hand.

Så lyder svaret på frågan varför hon har valt att studera just SSPF. Den vetenskapliga slutsatsen i avhandlingen har hon inte nått fram till ännu.

– Nej, till hösten har jag alla data färdiga, därefter ska jag göra en analys. Men redan nu kan jag säga att professionerna ser modellen som en förutsättning för att kunna göra ett bra jobb och föräldrarna är förhoppningsfulla.

Christina Söderberg sticker inte under stol med att det kan vara slitsamt att ha två jobb. När det kör ihop sig på ena stället, tenderar hon att överösas av jobb också på det andra.

– Som tur är gör jag inte samma saker på socialkontoret som jag forskar om. Då skulle det nog bli svårt att hålla isär de olika rollerna.

Att båda parter – Norrköpings kommun och Linköpings universitet – vinner på att ha henne i sin organisation är Christina Söderbergs fasta övertygelse. Kommunen får tillgång till ny forskning, som kan utveckla verksamheten. Och hennes och andra kommundoktoranders närvaro i universitetskorridorerna kan göra forskningen mer praktiknära.

– Jag forskar inte för andra forskare, utan för att mina resultat ska komma till nytta för dem som arbetar med samverkan ute på fältet. Förhoppningsvis kommer Norrköpings kommun att ha glädje av det jag kommer fram till.

Vad som händer när avhandlingen är färdig om ett drygt år vet hon inte. Efter lite tjatfrågor om vad Christina Söderberg skulle göra om hon själv fick bestämma, kryper det fram att hon gärna fortsätter precis så här: Med en fot i myllan och den andra bland teorier och hypoteser.

Till slut blir du kanske landets första kommunprofessor?
– Det hinner jag nog inte med. I så fall får jag hålla på till jag blir 90 år.

Niklas Lindstedt

niklas.lindstedt@vision.se

Artiklar

Bra kolleger och nya, ­spännande arbetssätt gjorde att Madeleine 
Palm (till vänster) sa ja till ytterligare ett år. Här med arbetskamraten Anki Ljung Foto: Rickard Kilström

Det här får 65+ att vilja stanna

När ska du gå i pension? De flesta vill sluta jobba vid 65 år eller tidigare. Men Tidningen Visions undersökning visar också att många av dem skulle överväga att arbeta vidare om de fick bättre villkor.  2018-08-16

Tandsköterskan Ylva Guhrén-Krook, 63 år, kan tänka sig att jobba tills hon blir 70, men bara om hon skulle få möjlighet att gå ner på deltid redan nu Foto: Rickard Kilström

Streta på eller göra sorti?

Jobba på till 70 eller sluta i förtid och få tid till annat än arbete? Hur var och en vill och kan göra hänger ihop med många saker: ekonomi, hälsa, familjesituation och arbetsmiljö. Möt några av dem som funderat kring pensionering.  2018-08-15

Johanna Björck har nytta av sina erfarenheter som döv: ”Jag har utvecklat en förmåga att läsa av folk. Som inspektör kan jag inte bara vara paragrafryttare, jag måste ha empati också.”  Foto: Rickard Kilström

”Intelligensen sitter inte i öronen”

Redan som tonåring visste Johanna Björck att hon ville bli miljöinspektör. Men många avrådde henne. Hur skulle en döv klara jobbet? Utmärkt har det visat sig. Men det har funnits hinder på vägen.  2018-08-13

Foto: Mostphotos

Grön journal för miljö och personal

Det finns miljöcertifieringar inom många olika områden. Men inom vårddokumentation har det saknats. Tills nu.  2018-08-15

Till arkivet

Kom i kontakt med Vision

Vision nära dig

Hitta ditt Visioncenter, avdelning eller klubb