×

 

Bli medlem i Vision - 3 månader kostnadsfritt

  • Under 30 år? 100 kr för hela första året
  • Student? 100 kr för hela studietiden

Om medlemskapet

Gå vidare

Jag godkänner villkoren för medlemskapet i Vision. Det innebär att jag är medveten om att mina personuppgifter registreras i Visions medlemsregister för att kunna erbjuda mig medlemskap i enlighet med föreningens stadgar (läs mer under vision.se/stadgar). Jag kan läsa mer om hur Vision hanterar mina personuppgifter på vision.se/personuppgifter.

Med hjälp av de uppgifter jag lämnar betalas medlemsavgiften genom automatiskt avdrag på min lön varje månad. Om det inte är möjligt får jag ett inbetalningskort hemskickat med posten. Jag kan också betala via autogiro eller e-faktura.

Mina uppgifter skickas till de försäkringsbolag som Vision har avtal med. För att teckna hemförsäkring till medlemspris behöver jag själv kontakta det bolag Vision hänvisar mig till. Jag ansluts automatiskt till personförsäkringar hos det försäkringsbolag som Vision samarbetar med, men då försäkringar kan omfattas av exempelvis hälsokrav bör jag noga läsa informationen som skickas hem till mig när jag blivit medlem och kontakta försäkringsbolaget om jag inte uppfyller anslutningskraven. Om jag betalar avgiften till Vision via löneavdrag kommer även försäkringspremien (personförsäkringar) att dras så.

Inkomstförsäkringen ingår i medlemskapet men jag behöver vara med i en a-kassa för att ha rätt till ersättning vid en eventuell arbetslöshet.

Glöm inte söka medlemskap i a-kassan! Läs mer om det på https://www.akassanvision.se/

Eller sms:a "Vision" till 71501 så ringer vi upp dig!

×

Hitta på Vision

Han fick alla att gråta

2013-01-15, Tidningenvision.se

Efter första delen i romantrilogin Torka aldrig tårar utan handskar och senare tv-serien med samma namn blev han i höstas hela Sveriges älskling. Så det är inte konstigt att Jonas Gardell nu överlägset har röstats fram som Årets författare 2012 av Tidningen Visions läsare.

Fakta

Ålder: 49 år.

Yrke: Författare, dramatiker, komiker, artist.

Bor: Södermalm, Stockholm.

Familj: Maken Mark Levengood, två barn.

Ett urval av hans böcker: Jenny (2006), Ett ufo gör entré (2001), En komikers uppväxt (1992), Fru Björks öden och äventyr (1990), Passionsspelet (1985).

 

Några minuter senare än avtalat öppnar han dörren med ett ryck till rummet på bokförlaget där vi har väntat på honom, liksom förväntansfullt.

– Heeej Jonas!

Det är inte någon elak häxa som hälsar på honom, men Jonas Gardell ryggar tillbaka, ser närmast chockad och lite rädd ut.

– Eh, vilka är ni? Jag trodde jag hade stämt träff med någon annan.

Han ringer och kontrollerar med sin bokningsagent, och jodå, det är visst Tidningen Vision han ska träffa. Får han bara en kopp te så kan vi prata. Fast först måste han snacka lite allvar med förlaget, som precis har tryckt ljudboken till den andra delen av Torka aldrig tårar utan handskar.

– Den måste ni makulera. Det finns ju korrekturfel i den som jag inte har fått rätta till, hörs han irriterat klaga utanför rummet där vi åter sitter ensamma och väntar.

– Eller förresten, ropar han ute i korridoren, i gladare ton nu. Gör den till en special edition med specialomslag och så säger vi att det är extramaterial med bloopers och säljer till överpris!

Nöjd över sitt lilla tilltag kommer han tillbaka in i rummet. Den här gången kanske vi inte ger honom någon ny chock, men läsaromröstningen som gjort honom till Årets författare 2012 blir han i alla fall både glad och överraskad över. Detta trots att han applåderats samstämmigt av kritikerkåren och allmänheten för Torka aldrig tårar utan handskar, både boken och tv-serien, och blivit utnämnd till Årets svensk 2012, bland annat.

Jonas Gardell säger tyst, nästan blygt, att han är ovan vid att bli hyllad så unisont som han blivit under denna höst. Men så kommer han på något, rätar upp hållningen och höjer volymen.

– Det var en kvinna på Dagens Nyheter som tyckte att jag borde ha skrivit en bok om kvinnor i Afrika i stället och var lite sur för det. Och det var nästan lite skönt. Först då kände jag ju igen situationen, att någon var lite arg på mig. Det kan jag, säger han och skrattar.

Att boken skulle bli så väl bemött bland de allra flesta som läst den hade Jonas Gardell alltså inte alls trott.

– Torka aldrig tårar utan handskar är ju ett projekt som omfattar tre delar, och jag var oerhört nervös innan första boken kom, att den inte skulle duga. För den är lite som första delen i Sagan om ringen, säger han och ler lite busigt åt sin jämförelse med mångmiljonsäljaren, och fortsätter:

– Det är i de andra delarna som det blir åka av.

Men Kärleken, som den första delen i trilogin heter, hajpades i sociala medier redan innan recensenterna hade hunnit plita ner sina första bokstäver, och han kunde andas ut.

– Jag förstod att folk hade öppnat boken, läst och fallit i gråt på sidan åtta och sedan gråtit sig igenom 300 sidor.

Sidor som beskriver en fin kärlek som vi tidigt får veta ska få ett sorgligt slut. Det är sidor om en nästan bortglömd och undangömd tid, trots att det bara var 25–30 år sedan. De handlar om samhällets föraktfulla syn på homosexuella, vars familjer förnekade dem och skämdes för dem – också när de hade dött av aids, sjukdomen som bara i Sverige kom att ta livet av hundratals unga homosexuella män i ett aggressivt och plågsamt förlopp.

– Folk har blivit väldigt berörda och det har naturligtvis gjort mig vanvettigt stolt. Ändå har jag bara skrapat på ytan. Det var egentligen mycket, mycket, mycket värre än så.

Då, i början av 1980-talet, hade den homosexuella frigörelsen precis nått Sverige och stämpeln på homosexuella som psykiskt sjuka hade nyss hävts (1979). Men aidsepidemin drog in i landet nästan samtidigt och många blev sjuka på riktigt.

– Böghatarna ville skrämma tillbaka oss in i garderoben med en jävla sjukdom som något slags bevis för att vi bögar var motbjudande, äckliga och att aids var Guds straff mot oss. Eller som en amerikansk skribent skrev: "De homosexuella har begått brott mot naturen, och nu tar naturen ut sin fruktansvärda hämnd", berättar Jonas Gardell.

Bögar kallades mördare som man menade spred "bögpesten". Politiker och andra makthavare krävde registrering av alla homosexuella, och röster höjdes för att smittade skulle tvångsomhändertas och tatueras.

Men det fanns också personer som Jonas Gardell kallar hjältar. Han berättar om sköterskan som handpumpade syre till en aidssjuk man, för inget sjukhus ville låna ut respirator. En annan sköterska hade beordrats att inte röra det barn som skulle bli det första som dog i aids. Hon vägrade lyda, och barnet som hon tröstade dog i hennes armar.

Att Jonas Gardell själv klarade sig från att bli smittad säger han mestadels beror på slump och tur.

– Jag hade dessutom sådan typ av sex som inte var lika riskabel och jag var inte tillräckligt snygg på köttmarknaden. Det var de vackra som gick åt.

Jonas Gardell pratar fort och konstant, men gör en kort paus innan han säger att han, precis som många andra överlevande bögar, har en privat skuld till dem som dog. Att han nästan skäms för att inte han också dog. Han bär förstås på en stor sorg över alla de han kände som tynade bort i aids.

– Jag har aldrig gråtit så mycket som jag har gjort den här hösten. Det går nästan inte en intervju utan att jag bölar, säger han med ett kort skratt men trycker tumme och pekfinger hårt över ögonen.

– Jag och mina vänner pratar dagligen om dem som dog och om vem som smittade vem, förstås utan att skuldbelägga dem. Och jag tror att de är mycket mer med oss nu efter den här hösten. Det är som att de har fått upprättelse med Torka aldrig tårar ...

När aidsepidemin härjade som värst gick det knappt att sörja. Familjer vågade inte fullt ut, på grund av skammen. Och även för homosexuella som levde med hotet att bli eller vara smittad var det svårt.

– Vi levde i en sådan absurd vardag, vännerna bara dog runt omkring oss, och vi visste inte om vi också själva skulle dö, för i början visste vi ju inte hur det smittade. Och om man var smittad hade man i snitt två år kvar att leva. Jag hade fyra nära vänner som tog livet av sig inom loppet av tre månader sedan de hade fått besked om att de var smittade. Normalt hade jag förstås blivit fullkomligt knäckt, men då var det en vardag som jag var tvungen att hantera.

Det har gått drygt 30 år sedan det första aidsfallet upptäcktes i Sverige. Ändå har boken inte skrivits förrän nu. Jonas Gardell tror att samhället inte har varit mottagligt tidigare.

– Det finns en eftersläpning som dels beror på en kollektiv skuld, för det var inte vackra saker som hände de åren, och dels för att vi har en självbild av oss i Sverige att vi är toleranta, liberala och humanistiska, och den bilden vill vi inte ha ruckad på hur som helst och när som helst, säger han och jämför med dagens invandringspolitik.

– Det verkar som att det finns en 25-årig eftersläpning på det mesta. Om ytterligare 25 år kommer vi vara upprörda att vi utvisade 2-åriga barn och dementa gamla tanter till en osäker framtid, eller homosexuella personer till länder där de riskerade dödsstraff. Men jag vill att vi åtminstone ska veta att detta sker nu, så att vi sedan inte kan skylla på att vi inget visste.

Med Torka aldrig tårar utan handskar har Jonas Gardell gett oss minnet av en förträngd del av 1980-talet tillbaka, eller, för dem som var barn eller inte var födda då, en historielektion som skolan inte tagit upp. Och det tycker han är bättre än alla priser, diplom, blommor och utmärkelser han fått.

– Det jag är allra stoltast över är att vi nu på alla nivåer i samhället äntligen pratar om hur vi behandlade de homosexuella, de hiv-positiva och de som dog i aids, efter att vi hade lagt locket på och tigit och glömt och förnekat i 25 års tid.

 

Fotnot: Del två av Torka aldrig tårar utan handskar, Sjukdomen, gavs ut i början av januari. Sista delen, Döden, kommer i augusti.

Lotta Ekstedt

lotta.ekstedt@vision.se

Artiklar

Trots en extra satsning på medicinska sekreterare i Landstinget i Kalmar län tycker Elisabeth Ingesson att lönepåslagen är otillräckliga. Bland annat för att snittlönerna ligger lägre än undersköterskornas. Foto: Sara Winsnes

Så mycket ökade lönerna i år

Löneökningar på över 2,7 procent för många av Visions medlemmar. Det blev resultatet av den lokala lönerundan 2018. I kommunerna gick det ungefär som i fjol. Men i landsting och regioner syns en positiv tendens.  2018-10-26

Hampus Savolainen och Maria Sten-Lundgren jobbar i Högsby kommun där Visions medlemmar fått en löneökning på i snitt 4,0 procent. Foto: Mattias Johansson

Högst höjning i Högsby

Hur mycket Visions medlemmar i kommunerna fått i lönepåslag varierar kraftigt över landet. Småländska Högsby toppar löneligan bland de kartlagda kommunerna med i snitt 4,0 procents löneökning medan norrbottniska Överkalix ligger lägst med 1,8 procent.  2018-10-26

Illustration: Marie Åhfeldt

Är du den nya kraften?

Varför engagera sig fackligt när man har så mycket annat att stå i? För att du lär dig mycket och kan förbättra villkoren och arbetsmiljön för dina kolleger, lyder svaret från Vision-ombuden själva.  2018-10-26

Tack vare att Maud Tibblin och Lena Hillberg uppmärk­sammade Vision 
på att ersättningen för helgarbetet 
verkade vara orimligt låg får 
nu drygt 20 tand­skötskor dela på 
1,3 miljoner kronor. Foto: Johan Wahlgren

De fick för lite lön i tio år

Tandsköterskor på Folktandvården i Uppsala län får mellan 1 300 och 100 000 kronor retroaktivt.  2018-10-22

Till arkivet

Kom i kontakt med Vision

Vision nära dig

Hitta ditt Visioncenter, avdelning eller klubb