×

 

Bli medlem i Vision - 3 månader kostnadsfritt

  • Under 30 år? 100 kr för hela första året
  • Student? 100 kr för hela studietiden

Om medlemskapet

Gå vidare

Jag godkänner villkoren för medlemskapet i Vision. Det innebär att jag är medveten om att mina personuppgifter registreras i Visions medlemsregister för att kunna erbjuda mig medlemskap i enlighet med föreningens stadgar (läs mer under vision.se/stadgar). Jag kan läsa mer om hur Vision hanterar mina personuppgifter på vision.se/personuppgifter.

Med hjälp av de uppgifter jag lämnar betalas medlemsavgiften genom automatiskt avdrag på min lön varje månad. Om det inte är möjligt får jag ett inbetalningskort hemskickat med posten. Jag kan också betala via autogiro eller e-faktura.

Mina uppgifter skickas till de försäkringsbolag som Vision har avtal med. För att teckna hemförsäkring till medlemspris behöver jag själv kontakta det bolag Vision hänvisar mig till. Jag ansluts automatiskt till personförsäkringar hos det försäkringsbolag som Vision samarbetar med, men då försäkringar kan omfattas av exempelvis hälsokrav bör jag noga läsa informationen som skickas hem till mig när jag blivit medlem och kontakta försäkringsbolaget om jag inte uppfyller anslutningskraven. Om jag betalar avgiften till Vision via löneavdrag kommer även försäkringspremien (personförsäkringar) att dras så.

Inkomstförsäkringen ingår i medlemskapet men jag behöver vara med i en a-kassa för att ha rätt till ersättning vid en eventuell arbetslöshet.

Glöm inte söka medlemskap i a-kassan! Läs mer om det på https://www.akassanvision.se/

Eller sms:a "Vision" till 71501 så ringer vi upp dig!

×

Hitta på Vision

Lotsen leder in på ny väg

2011-11-03, Tidningenvision.se

Richard Kvists dotter struntade i att gå i skolan, hon ansågs vara en fara för sig själv och riskerade att fastna i droger. Maje Althin blev räddaren i nöden. Hon är lots i Höganäs kommuns så kallade H-modell, där tanken är att fånga upp barn och ungdomar med flera hjälpbehov

Fakta

1. En lots tar kontakt med och informerar vårdnadshavare och barn som har behov av flera olika aktörer. Lotsen fungerar som samordnare och är den enda person som vårdnadshavaren behöver vända sig till.

2. Lotsen sammankallar berörda parter till ett systemiskt möte, där en berättare ostört får berätta om den ungas situation. Frågor, som inte får vara värderande, ställs efteråt. Därefter följer en diskussion om vad som är känt genom berättelsen, och vad som är gjort och inte gjort. Även positiva saker ska tas med. Sedan följer en beskrivning av vilka behov den unga har. Aktörerna ger förslag på vad den egna verksamheten kan bidra med. Berättaren, som lyssnat på aktörerna, kommer med synpunkter på det hon eller han hört innan man gemensamt tar fram mål, delmål och åtgärdsplan. Innan mötet avslutas får alla ge sina reflektioner över mötet.

3. Åtgärderna genomförs.

4. Uppföljningsmöte. Vidare planering och/eller avslut.

Ett informationsblad om H-modellen och en lapp från rektorn låg en dag för ett par år sedan i specialpedagogen Maje Althins fack. "Det här kanske är något för dig?" stod det på lappen.

– Och ja, herregud, det här var något jag hade efterlyst och önskat länge, säger Maje Althin närmast lyriskt.

Mamma till H-modellen är verksamhets­utvecklaren i Höganäs kommun, Lena Askengren. Hon förklarar själva grejen.

– H-modellen är ett verktyg att hålla sig till när man ser att barn behöver hjälp av flera olika aktörer, till exempel utbildningsförvaltningen, socialtjänsten och BUP, säger hon och fortsätter:

– En del föräldrar har själva någon form av funktionshinder, som ADHD, och har därför svårt att få ihop och planera hjälpen till sitt barn. Andra har haft mellan 20 och 25 olika kontakter samtidigt för sitt barn att hålla i. Då kan det vara svårt att få allt att fungera.

Lena Askengren menar att de unga därför ibland faller mellan stolarna medan föräldrarna jagar deras rättigheter och verksamheterna har svårt att samordna insatserna.

– Och det här är ett problem som inte minskar.

Men nu finns alltså H-modellen. 27 anställda inom skola, socialtjänst och LSS-verksamhet i Höganäs samt barn- och ungdomspsykiatri och barn- och ungdomshabilitering inom Region Skåne har utbildats till lotsar, alltså samordnare, för att vårdnadshavare ska slippa bollas runt mellan alla olika instanser. Lotsen blir i stället den enda som föräldrarna behöver vända sig till.

– Eftersom lotsar har kunskap om andra verksamhetsområden än sitt eget, har de greppet kring vilka insatser som kan behövas och är den som sammankallar alla som kan tänkas vara berörda till ett så kallat systemiskt möte, berättar Lena Askengren.

Systemiska möten har utvecklats av professor Hans Sarv vid Linköpings universitet. Mötena går kortfattat ut på att alla involverade parter kring ett barn eller en ungdom får ta del av samma berättelse, se på situationen ur olika perspektiv, försöka fånga helheten och tillsammans lösa problemet.

– Många är vana vid nätverksmöten mellan verksamheter, men det har visat sig att vi ofta vet väldigt lite om varandras verksamheter och då blir förväntningarna fel och alla skäller på alla. Systemiska möten är ett sätt att få en gemensam bild av situationen och barnets eller den ungas behov. Då blir det ingen pajkastning, utan alla utgår från sin egen roll och tar fasta på vad man själv kan och ska göra just nu för att få till förbättringar, säger Lena Askengren.

Ett systemiskt möte leds av en samtalsledare och följs enligt särskilda regler. Det tar sin början i att föräldrarna eller någon som känner barnet eller ungdomen väl berättar om situationen utifrån sitt perspektiv. Först efter hela berättelsen får de andra mötesdeltagarna ställa sina frågor, som inte får vara värderande. Målet med mötet är att få fram en konkret individuell handlingsplan för barnet eller ungdomen.

– För att handlingsplanen ska kunna bli verklighet och inte bara ord på papper krävs ibland att till exempel avdelningschefer och rektorer också är med på mötet. Men under stor del av mötet får de enbart lyssna. Det upplever många chefer som nyttigt eftersom de annars är så vana vid att hitta snabba lösningar.

Systemiska möten har använts även i andra sammanhang, främst inom landsting och regioner. Men H-modellens systemiska möten, med syfte att ingen ska hamna mellan stolarna, är än så länge unikt för Höganäs kommun och ett par andra kommuner i norra Skåne. Lena Askengren arbetar i dag också med ett annat projekt i Ängelholm och Örkelljunga, där hon försöker få socialtjänsten, psykiatrin, habiliteringen, arbetsförmedlingen och försäkringskassan att samarbeta kring vuxna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar med en liknande modell.

LSS-handläggaren Gunilla Roslund är en av lotsarna i Höganäs kommun som har varit med sedan starten i slutet av 2009. Hon ser H-modellens arbetssätt enbart som positivt.

– Som handläggare upplever jag att samhällets olika system har gjort det svårt för människor att få den rätta hjälpen. Men alla tjänar på H-modellen. Framför allt för att brukaren kan få rätt stöd genom rätta aktörer. På sikt ger det också stora ekonomiska vinster för kommunen, eftersom det kostar att bolla personer från den ena till den andra aktören, och det kanske inte ens ger något resultat. Dessutom blir beslutsvägarna kortare, säger Gunilla Roslund.

Men det gäller att alla aktörer kommer till de systemiska mötena.

– Vid ett möte som jag deltog i fattades en länk, så vi kunde inte lösa problemet, trots att vi vände på alla stenar.

Fastän alla lotsar och blivande sådana som tidningen Vision träffar är entusiastiska över H-modellen, är det knepigt att få med alla på tåget, menar Lena Askengren.

– Det finns politiska beslut som säger att verksamheterna ska ställa upp med personal som behövs. Men det har ändå varit svårt att få gehör hos vissa mellanchefer. De tycker att det tar för mycket tid och har svårt att se vinsterna. Och visst måste man ha tålamod under ett systemiskt möte, men vi måste prioritera det här eftersom barn far illa.

Maje Althin tog chansen att utbilda sig till lots så fort hon fick informationen om H-modellen.

Hennes första fall blev Richard Kvist och hans dotter Nicole.

Nicoles föräldrar var skilda och hade olika syn på regler och uppfostran.

– Jag var väl mer fyrkantig och ville hålla hårt på tider och så, medan Nicoles mamma inte hade samma regler. Det blev förstås bekvämt för Nicole att bo hemma hos sin mamma, så hon bodde där mycket mer än hemma hos mig, berättar Richard Kvist.

När Nicole gick i sjätte klass drabbades hennes mamma plötsligt av cancer, och dog tragiskt sju månader senare.

– Då stod jag med en obstinat, frustrerad, destruktiv och ledsen tonåring utan några regler, säger Richard Kvist.

Nicole struntade i att gå till skolan. Och under sommaren placerades hon på sluten ungdomsvård då hon ansågs vara en fara för sig själv. Till hösten flyttade hon sedan till ett familjehem, för att successivt komma tillbaka hem till sin pappa. Vid det laget skulle Nicole börja i åttan.

– Hon hade ju i princip missat både sjätte och sjunde klass, så det gick väl sådär i skolan. Hon kom in där som en orkan och sprätte och sökte sin identitet.

Räddningen blev Maje Althin. Hon blev länken mellan Richard och Nicole å ena sidan och socialtjänsten och skolan å andra.

– Maje var en otrolig resurs. Jag har henne och de andra som blev inblandade att tacka på tusen miljoner sätt, säger Richard Kvist, som inte tror att Nicole hade klarat skolan och att hon kanske fått drogproblem om hon inte hade fångats upp.

Maje Althin är lika nöjd.

– H-modellen är ett glimrande arbetssätt. När alla krafter samverkar blir det en himla skjuts. Det ger en kick och är otroligt tillfredsställande när man ser att det faktiskt fungerar, säger hon.

Nicole går i dag första året på gymnasiet, och Maje Althins uppdrag som lots åt familjen är avslutat.

– Men jag ser Nicole på stan ibland. Och hon strålar.

Lotta Ekstedt

lotta.ekstedt@vision.se

Artiklar

Trots en extra satsning på medicinska sekreterare i Landstinget i Kalmar län tycker Elisabeth Ingesson att lönepåslagen är otillräckliga. Bland annat för att snittlönerna ligger lägre än undersköterskornas. Foto: Sara Winsnes

Så mycket ökade lönerna i år

Löneökningar på över 2,7 procent för många av Visions medlemmar. Det blev resultatet av den lokala lönerundan 2018. I kommunerna gick det ungefär som i fjol. Men i landsting och regioner syns en positiv tendens.  2018-10-26

Hampus Savolainen och Maria Sten-Lundgren jobbar i Högsby kommun där Visions medlemmar fått en löneökning på i snitt 4,0 procent. Foto: Mattias Johansson

Högst höjning i Högsby

Hur mycket Visions medlemmar i kommunerna fått i lönepåslag varierar kraftigt över landet. Småländska Högsby toppar löneligan bland de kartlagda kommunerna med i snitt 4,0 procents löneökning medan norrbottniska Överkalix ligger lägst med 1,8 procent.  2018-10-26

Illustration: Marie Åhfeldt

Är du den nya kraften?

Varför engagera sig fackligt när man har så mycket annat att stå i? För att du lär dig mycket och kan förbättra villkoren och arbetsmiljön för dina kolleger, lyder svaret från Vision-ombuden själva.  2018-10-26

Tack vare att Maud Tibblin och Lena Hillberg uppmärk­sammade Vision 
på att ersättningen för helgarbetet 
verkade vara orimligt låg får 
nu drygt 20 tand­skötskor dela på 
1,3 miljoner kronor. Foto: Johan Wahlgren

De fick för lite lön i tio år

Tandsköterskor på Folktandvården i Uppsala län får mellan 1 300 och 100 000 kronor retroaktivt.  2018-10-22

Till arkivet

Kom i kontakt med Vision

Vision nära dig

Hitta ditt Visioncenter, avdelning eller klubb