×

 

Bli medlem i Vision - 3 månader kostnadsfritt

  • Under 30 år? 100 kr för hela första året
  • Student? 100 kr för hela studietiden

Om medlemskapet

Gå vidare

Jag godkänner villkoren för medlemskapet i Vision. Det innebär att jag är medveten om att mina personuppgifter registreras i Visions medlemsregister för att kunna erbjuda mig medlemskap i enlighet med föreningens stadgar (läs mer under vision.se/stadgar). Jag kan läsa mer om hur Vision hanterar mina personuppgifter på vision.se/personuppgifter.

Med hjälp av de uppgifter jag lämnar betalas medlemsavgiften genom automatiskt avdrag på min lön varje månad. Om det inte är möjligt får jag ett inbetalningskort hemskickat med posten. Jag kan också betala via autogiro, Kivra eller e-faktura.

Mina uppgifter skickas till de försäkringsbolag som Vision har avtal med. För att teckna hemförsäkring till medlemspris behöver jag själv kontakta det bolag Vision hänvisar mig till. Jag ansluts automatiskt till personförsäkringar hos det försäkringsbolag som Vision samarbetar med, men då försäkringar kan omfattas av exempelvis hälsokrav bör jag noga läsa informationen som skickas hem till mig när jag blivit medlem och kontakta försäkringsbolaget om jag inte uppfyller anslutningskraven. Om jag betalar avgiften till Vision via löneavdrag kommer även försäkringspremien (personförsäkringar) att dras så.

Inkomstförsäkringen ingår i medlemskapet men jag behöver vara med i en a-kassa för att ha rätt till ersättning vid en eventuell arbetslöshet.

Glöm inte söka medlemskap i a-kassan! Läs mer om det på https://www.akassanvision.se/

Eller sms:a "Vision" till 71501 så ringer vi upp dig!

×

Hitta på Vision

Från borgmästare till bokbindare

2011-11-25, Tidningenvision.se

Jamshid Nakhai lämnade sitt hemland för att han inte stod ut med att välja ut vilka kommunanställda som skulle skickas till krigsfronten.

Fakta

Ålder: 65 år, ska jobba till 67.

Bor: Östersund.

Familj: Dotter boende i Stockholm.

Intressen: Brädspel och går mycket. Två mil per helg är inget ovanligt.

Lön: "Låg för att vara bokbindare."

Böckerna på skrivbordet har en sak gemensamt, de är trasiga. Jamshid Nakhai lyfter i högarna och tar fram Jovan Rajs Ombud för de tystade. Ett antal sidor har fallit ur. Han betraktar boken och drar sedan, med några bestämda ryck, ut varenda sida ur boken.

 

– Det räcker med att en sida är lös för att hela boken ska behöva lagas. Annars kommer hela boken långsamt att tappa fler och fler sidor, säger Jamshid Nakhai.

Om det bara handlar om någon enstaka sida, måste man verkligen binda om hela boken, räcker det inte att klistra fast den sida som lossnat? undrar jag.

Jamshid Nakhai tittar på mig. Han är mycket välklädd och han bär en fiskbensmönstrad scarf. Hans svar andas yrkesstolthet.

 

– I mitt jobb fuskar jag inte. Man måste göra jobbet riktigt. Annars kommer böckerna bara tillbaka till mig ändå.

 

Jamshid Nakhai är sedan 19 år tillbaka bokbindare på länsbiblioteket i Östersund. Årligen lagar han omkring 2 000 böcker från fyra bibliotek och en bokbuss. Men för att förstå varför han hamnade på ett bibliotek med utsikt över Storsjön och Bydalsfjällen i väster måste berättelsen börja på en helt annan plats.

Den platsen är Shiraz, en miljonstad i sydvästra Iran. Här fick Jamshid Nakhai sin första kommunala tjänst som 20-åring. I närmare 15 år arbetade han bland annat som ekonom, på personalavdelningen, som trafikledare och som borgmästare. Den sistnämnda tjänsten innebar att han var en av stadens högre tjänste­män. På hans bord låg frågor om renhållning, asfaltering och byggen.

Nybyggen och ombyggnationer var det mest tyngande. Inte sällan byggdes husen avsevärt större än tillåtet.

– Att jobba i en kommun i Iran eller Sverige, det går inte att inte att jämföra. Här gör folk som myndigheterna säger.

De ständiga lagbrotten pressade honom till svåra beslut. Som när han tvingade fram en rivning av 300 illegalt uppförda hus. Ansvaret för renhållningen gjorde också att han regelbundet, tillsammans med några kollegor, var uppe klockan fyra på morgonen för att inspektera att gatorna i staden var rena. Vid ett annat tillfälle, under ett häftigt regn, arbetade han 72 timmar på raken.

Men det var inte vad som skedde i Shiraz, utan en händelse under tiden som personalchef i den mindre staden Damawand, som gjorde att Jamshid Nakhai valde att lämna sitt land. 1980 anföll Saddam Hussein grannlandet Iran och ett av de längsta krigen i modern historia startade. Sju år senare kom det ett brev till Jamshid Nakhai. Som personalansvarig i kommunen skulle han välja ut 30 anställda som skulle gå ut i kriget. Efter två månader hade han fortfarande inte gjort det han uppmanades att göra.

– Jag kunde inte bestämma vilka som skulle skickas dit. Om någon jag valt ut hade förlorat livet hade det följt mig hela livet.

För att komma ur sin moraliska knipa, och för att dottern skulle slippa leva i ett krigsplågat land, valde Jamshid Nakhai att lämna Iran. Med släktingar boende i Stockholm var det inte svårt att välja Sverige.

Många invandrare väljer att slå sig ner i det nya hemlandets större städer. Jamshid Nakhai gjorde ett annat val. Han ville till en plats där dottern skulle komma in i det svenska samhället så snabbt som möjligt. Den platsen blev Östersund.

Hur skulle han då själv försörja sig? Tjänster liknande dem han haft i hemlandet kändes orimliga. Tanken föll i stället på farfadern som drivit bokaffär men även bundit böcker i hemmet. Kanske kunde det vara roligt, tänkte Jamshid. Ett års arbete på tryckeri följdes av ett år på länsarkivet där han fick möjlighet att lära sig bokbindaryrket från grunden. Strax därefter gick den dåvarande bokbindaren på länsbiblioteket i pension och Jamshid erbjöds tjänsten.

Vi flyttar oss 19 år framåt i tiden. Så länge har Jamshid Nakhai haft sitt arbetsrum i hörnet på bibliotekets andra våning. Och han har varit här mycket. Han kan inte minnas en enda arbetsdag han varit hemma på grund av sjukdom och när han en gång bröt handleden var han tillbaka på jobbet efter tre dagar – han hade ju trots allt en frisk arm att arbeta med.

På väggarna hänger tygrullar till nya bok­ryggar och böcker i olika stadier av lagning
fyller rummet. Han binder även in tidskrifter till årssamlingar, "de försvinner inte lika lätt då." Arg över söndriga böcker blir han sällan, möjligtvis med undantag om det är någon helt ny bok som en låntagare varit väldigt ovarsam med.

Så vad krävs för att bli en bra bokbindare?

– Att man är intresserad. Är du intresserad blir du också duktig, säger han.

I en skärmaskin i rummets hörn har innehållet i Jovan Rajs, numera rygglösa bok, fått en jämn kant. Jamshid Nakhai placerar sidbunten i en träpress som ser ut att ha anor från en tid när bokbinderiet var nytt. Jamshid penslar den samlade ryggen av papper med lim och smetar sedan ut en ny innerrygg i tyg.

Jamshid tittar upp. Han ser min blick på träpressen.

– Jag sa ju att det var ett gammalt yrke, säger han.

När bokinlagan har legat i press ett dygn kan de bortplockade pärmarna åter fästas vid innehållet. Och en trasig bok kan gå tillbaka till bibliotekets kretslopp.

Oscar Magnusson

oscar.magnusson@sktf.se

Artiklar

Foto: Jann Lipka

Sanningens pris

Den som slår larm om missförhållanden och korruption på jobbet hyllas ofta som modig ­sanningssägare och garant för det öppna ­samhället. Men det personliga priset för ­visselblåsaren kan bli högt. Möt Håkan och Karin.  2018-11-30

Foto: Mostphotos

Är du välkommen till nya jobbet?

En genomtänkt introduktion på nya jobbet är viktig både för anställda och arbetsgivare. Den som är ny får en snabb och trygg start och chefen får en medarbetare som jobbar effektivt från början. Men Tidningen ­Visions undersökning visar att det ­brister på många håll.  2018-11-30

Dialog är bättre än stängda dörrar. Så lyder Anette Anderssons strategi som samordnare mot våldsbejakande extremism i Ludvika kommun. Foto: Claes Söderberg

Hon för dialog med nazisterna

Hon har både kallats folkförrädare och anklagats för att normalisera rasism. Anette Andersson är samordnaren som ska försvara det öppna samhället i kommunen som beskrivs som ett nazistfäste.  2018-11-29

Den medicinska sekreteraren Karin Myrén Wengeler har blivit hotad på jobbet flera gånger. Men trots en del aggressiva patienter gillar hon sitt jobb. Foto: Anna Rehnberg

”Ni borde skjutas alla tre”

Vision larmar: hot och våld ökar i Västra Götalandsregionens receptioner. Trots det väljer arbetsgivare bort inglasade receptioner.  2018-11-26

Till arkivet

Kom i kontakt med Vision

Vision nära dig

Hitta ditt Visioncenter, avdelning eller klubb