×

 

Bli medlem i Vision - 3 månader kostnadsfritt

  • Under 30 år? 100 kr för hela första året
  • Student? 100 kr för hela studietiden

Om medlemskapet

Gå vidare

Jag godkänner villkoren för medlemskapet i Vision. Det innebär att jag är medveten om att mina personuppgifter registreras i Visions medlemsregister för att kunna erbjuda mig medlemskap i enlighet med föreningens stadgar (läs mer under vision.se/stadgar). Jag kan läsa mer om hur Vision hanterar mina personuppgifter på vision.se/personuppgifter.

Med hjälp av de uppgifter jag lämnar betalas medlemsavgiften genom automatiskt avdrag på min lön varje månad. Om det inte är möjligt får jag ett inbetalningskort hemskickat med posten. Jag kan också betala via autogiro eller e-faktura.

Mina uppgifter skickas till de försäkringsbolag som Vision har avtal med. För att teckna hemförsäkring till medlemspris behöver jag själv kontakta det bolag Vision hänvisar mig till. Jag ansluts automatiskt till personförsäkringar hos det försäkringsbolag som Vision samarbetar med, men då försäkringar kan omfattas av exempelvis hälsokrav bör jag noga läsa informationen som skickas hem till mig när jag blivit medlem och kontakta försäkringsbolaget om jag inte uppfyller anslutningskraven. Om jag betalar avgiften till Vision via löneavdrag kommer även försäkringspremien (personförsäkringar) att dras så.

Inkomstförsäkringen ingår i medlemskapet men jag behöver vara med i en a-kassa för att ha rätt till ersättning vid en eventuell arbetslöshet.

Glöm inte söka medlemskap i a-kassan! Läs mer om det på https://www.akassanvision.se/

Eller sms:a "Vision" till 71501 så ringer vi upp dig!

×

Hitta på Vision

Hon finns som stöd i vardagen

2011-03-04, Tidningenvision.se

I slutet av 1990-talet bodde Ulf på psykiatrisk klinik. I dag bor han i egen lägenhet. Utan Laila Gribels stöd hade det antagligen varit omöjligt.

Fakta

Runt 15 000 personer i Sverige har boendestöd i det egna hemmet. För första gången har Socialstyrelsen nu gett ut en vägledning till dem som står för stödet.

I skriften Detta är mitt hem har 108 personer med psykisk funktionsnedsättning intervjuats, alla har boendestöd. Fem egenskaper återkommer när de berättar hur de tycker att boendestödjaren ska arbeta.

- Att lyssna aktivt och dela med sig av egna erfarenheter.
- Att visa sig öppen för att vilja möta den boende.
- Att gemensamt planera för att skapa struktur.
- Att uppmuntra till att våga anta utmaningar.
- Att bjuda in till samtal kring det som upplevs svårt.

Efter nio år tillsammans känner de varandra väl, så väl att Ulf kan höra att det är Laila Gribel som skrapar av fötterna när hon öppnar porten till hyreshuset. Att han överhuvudtaget hör henne komma beror på att hon är väntad.

Tre dagar i veckan, alltid exakt klockan 11.00, är Laila Gribel på plats utanför lägenheten i Lunds utkant. Ofta hinner Ulf öppna sin ytterdörr innan hon hunnit ringa på.

– Välkomna in!

Ulf visar in oss i en hall med en välfylld och välordnad bokhylla. En universitetsexamen i religionshistoria har lämnat spår. Ulf drar fram ett exemplar av Koranen på tyska. Han har läst delar i den. Och språkkunskaperna stannar inte vid tyska, Ulf behärskar även lite persiska och arabiska.

Men Ulf är inte bara en språkbegåvning, han har även Aspergers syndrom. Han har svårt med sociala kontakter, har haft psykoser, hör röster och bodde under tre år på 1990-talet på en psykiatriska sjukhuset Sankt Lars i Lund.

Sedan 1999 bor han i en egen lägenhet och det är här Laila Gribel kommer in i bilden. Hennes yrkestitel – boendestödjare – är talande. Det är Laila Gribels uppgift att se till att Ulf får det stöd han behöver för att klara av det egna boendet. Arbetet innebär också att stärka Ulfs självkänsla, att träna hans sociala förmåga och stötta om han kört fast i någon vardagssyssla.

Laila Gribel gör tre till fyra hembesök hos brukare per arbetsdag och följer med när någon behöver stöd för att handla eller vid något möte. Dessutom har hon dagliga telefonkontakter med ytterligare några brukare. Ulf är en av dem hon arbetat längst med. Framstegen är tydliga. 2002 låg han ofta i sängen när hon kom, oförmögen till det mesta. I dag är hemmet exemplariskt skött, Ulf har en praktikplats som diskare på ett kafé och tar till sig allt fler sociala koder.

Målsättningen med boendestödet – att brukaren ska bli mer självständig – har fungerat väl.

– Vårt uppdrag är att få bort oss själva, säger Laila Gribel.

Många känner till platser som Sankt Lars, Sankt Jörgen och Sankta Maria sjukhus. Under stora delar av 1900-talet levde många med psykiska funktionshinder, i likhet med Ulf, på dessa stora institutioner, avskärmade från resten av samhället. Genom psykiatrireformen 1995 inleddes en ny era. Nu skulle de stora institutionerna ersättas av småskaliga gruppboenden eller egen bostad.

Som en naturlig följd växte det fram en ny yrkesgrupp i kommunerna – boendestödjarna. Till en början gick det sådär, åtminstone i Lund. Det fanns sällan några krav på brukarna, dokumentationen brast och något systematiskt arbete var det inte tal om. Först i början på 2000-talet började arbetet styras upp. I dag finns genomförandeplaner för alla brukare och allt som görs dokumenteras noga.

Nyligen har också David Brunt, docent på Linnéuniversitet i Växjö, på Socialstyrelsens uppdrag gjort en vägledning för personer som arbetar med boendestöd. Hans uppfattning är att kommunernas boendestöd generellt fungerar bra men att det finns rester kvar av det tänk som rådde på de stora institutionerna. Som att man ibland glömmer bort brukarens egna önskemål.

Han menar att en utmaning för alla boendestödjare är att lära känna vad gränsen för varje brukares privata sfär går.

– Det finns alltid en osynlig gräns, exempelvis hur nära man kan gå en person. Där gäller det att balansera rätt, säger han.

Laila Gribel håller med om att det kan vara en knepig balansgång.

– Det finns en spänning där, men det är något du lär dig med erfarenhet. Du får aldrig gå över gränsen men du får inte heller vara rädd för att lära känna en person ordentligt.

Hon beskriver också en annan svår arbetssituation, som inte är helt ovanlig.

– Du har ett upplägg för ditt besök hos en brukare och så blir du inte ens insläppt. Vad gör man då av sin energi? Sådant är frustrerande.

Men den stängda dörren är ett undantag. Ofta är besöken uppskattade och för många den enda mänskliga kontakt man har under dagen. Och efter nio år som boendestödjare känner Laila Gribel många av sina brukare väl. Hon kan läsa av små skiftningar i humöret och har hunnit se många ta för sig mer i livet.

– Det roligaste i det här jobbet är att se någon växa, när du ser att du kan hjälpa någon att bli mer självständig.

Ulf tillhör dem som har växt. Under åren har hans behov av stöd minskat tydligt. Nuförtiden är Laila Gribel mest ett bollplank. Hon följer med när det ska köpas kläder och ger råd när det kommit brev från banken. Det är uppenbart att de tycker bra om varandra.

– Vad jag tycker om Laila? Hon är förtjusande och har humor, säger Ulf.

Och om du skulle säga något negativt?

– Några gånger är hon på gränsen till ett förmyndaraktigt beteende.

Det sista säger han med en glimt i ögat.

Oscar Magnusson

oscar.magnusson@sktf.se

Artiklar

Foto: Jann Lipka

Sanningens pris

Den som slår larm om missförhållanden och korruption på jobbet hyllas ofta som modig ­sanningssägare och garant för det öppna ­samhället. Men det personliga priset för ­visselblåsaren kan bli högt. Möt Håkan och Karin.  för 12 dagar sedan

Foto: Mostphotos

Är du välkommen till nya jobbet?

En genomtänkt introduktion på nya jobbet är viktig både för anställda och arbetsgivare. Den som är ny får en snabb och trygg start och chefen får en medarbetare som jobbar effektivt från början. Men Tidningen ­Visions undersökning visar att det ­brister på många håll.  för 12 dagar sedan

Dialog är bättre än stängda dörrar. Så lyder Anette Anderssons strategi som samordnare mot våldsbejakande extremism i Ludvika kommun. Foto: Claes Söderberg

Hon för dialog med nazisterna

Hon har både kallats folkförrädare och anklagats för att normalisera rasism. Anette Andersson är samordnaren som ska försvara det öppna samhället i kommunen som beskrivs som ett nazistfäste.  för 13 dagar sedan

Den medicinska sekreteraren Karin Myrén Wengeler har blivit hotad på jobbet flera gånger. Men trots en del aggressiva patienter gillar hon sitt jobb. Foto: Anna Rehnberg

”Ni borde skjutas alla tre”

Vision larmar: hot och våld ökar i Västra Götalandsregionens receptioner. Trots det väljer arbetsgivare bort inglasade receptioner.  2018-11-26

Till arkivet

Kom i kontakt med Vision

Vision nära dig

Hitta ditt Visioncenter, avdelning eller klubb