×

 

Bli medlem i Vision - 3 månader kostnadsfritt

  • Under 30 år? 100 kr för hela första året
  • Student? 100 kr för hela studietiden

Om medlemskapet

Gå vidare

Dina uppgifter registreras i vårt medlemsregister. Med hjälp av uppgifterna betalas medlemsavgiften genom automatiskt avdrag på din lön varje månad.

Om det inte är möjligt får du ett inbetalningskort hemskickat med posten. Du kan också betala via autogiro.

Du ansluts automatiskt till försäkringar hos det försäkringsbolag som Vision samarbetar med, och du bör noga läsa informationen som skickas hem till dig när du blivit medlem.

Är du inte fullt arbetsför när du blir medlem behöver du kontakta försäkringsbolaget, eftersom det ställs vissa hälsokrav. Du måste också vara bosatt och folkbokförd i Sverige. Om du anmäler dig som medlem med startdatum bakåt i tiden ska du istället uppfylla kraven den dag du gör medlemsanmälan. Med fullt arbetsför menas att du kan utföra ditt vanliga arbete utan undantag, inte får ersättning som har samband med egen sjukdom, skada eller funktionshinder, eller har vilande sådan ersättning och inte av hälsoskäl har särskilt anpassat arbete, anställning med lönebidrag eller liknande. Är du sjuk kortare tid än 15 dagar räknas du som fullt arbetsför.

Om du betalar din avgift till Vision via löneavdrag kommer även försäkringspremien att dras så, om du inte tackar nej till försäkringarna eller kontaktar försäkringsbolaget för att ändra till inbetalningskort eller autogiro.

Vi kommer att skicka dina uppgifter till de försäkringsbolag som Vision har avtal med.

Glöm inte söka medlemskap i a-kassan! Läs mer om det på https://www.akassanvision.se/

Eller sms:a "Vision" till 71501 så ringer vi upp dig!

×

Hitta på Vision

Hon finns som stöd i vardagen

2011-02-22, Tidningenvision.se

I slutet av 1990-talet bodde Ulf på psykiatrisk klinik, avskärmad från resten av samhället. I dag bor han i egen lägenhet. Utan Laila Gribels stöd hade det antagligen varit omöjligt.

Efter nio år tillsammans känner de varandra väl, så väl att Ulf kan höra att det är Laila Gribel som skrapar av fötterna när hon öppnar porten till hyreshuset. Att han överhuvudtaget hör henne komma beror på att hon är väntad.

Tre dagar i veckan, alltid exakt klockan 11.00, är Laila Gribel på plats utanför lägenheten i Lunds utkant. Ofta hinner Ulf öppna sin ytterdörr innan hon hunnit ringa på.

– Välkomna in!

Ulf visar in oss i en hall med en välfylld och välordnad bokhylla. En universitetsexamen i religionshistoria har lämnat spår. Ulf drar fram ett exemplar av Koranen på tyska. Han har läst delar i den. Och språkkunskaperna stannar inte vid tyska, Ulf behärskar även lite persiska och arabiska.

Men Ulf är inte bara en språkbegåvning, han har även Aspergers syndrom. Han har svårt med sociala kontakter, har haft psykoser, hör röster och bodde under tre år på 1990-talet på en psykiatriska sjukhuset Sankt Lars i Lund.

Sedan 1999 bor han i en egen lägenhet och det är här Laila Gribel kommer in i bilden. Hennes yrkestitel – boendestödjare – är talande. Det är Laila Gribels uppgift att se till att Ulf får det stöd han behöver för att klara av det egna boendet. Arbetet innebär också att stärka Ulfs självkänsla, att träna hans sociala förmåga och stötta om han kört fast i någon vardagssyssla.

Laila Gribel gör tre till fyra hembesök hos brukare per arbetsdag och följer med när någon behöver stöd för att handla eller vid något möte. Dessutom har hon dagliga telefonkontakter med ytterligare några brukare. Ulf är en av dem hon arbetat längst med. Framstegen är tydliga. 2002 låg han ofta i sängen när hon kom, oförmögen till det mesta. I dag är hemmet exemplariskt skött, Ulf har en praktikplats som diskare på ett kafé och tar till sig allt fler sociala koder.

Målsättningen med boendestödet – att brukaren ska bli mer självständig – har fungerat väl.

– Vårt uppdrag är att få bort oss själva, säger Laila Gribel.

Många känner till platser som Sankt Lars, Sankt Jörgen och Sankta Maria sjukhus. Under stora delar av 1900-talet levde många med psykiska funktionshinder, i likhet med Ulf, på dessa stora institutioner, avskärmade från resten av samhället. Genom psykiatrireformen 1995 inleddes en ny era. Nu skulle de stora institutionerna ersättas av småskaliga gruppboenden eller egen bostad.

Som en naturlig följd växte det fram en ny yrkesgrupp i kommunerna – boendestödjarna. Till en början gick det sådär, åtminstone i Lund. Det fanns sällan några krav på brukarna, dokumentationen brast och något systematiskt arbete var det inte tal om. Först i början på 2000-talet började arbetet styras upp. I dag finns genomförandeplaner för alla brukare och allt som görs dokumenteras noga.

Nyligen har också David Brunt, docent på Linnéuniversitet i Växjö, på Socialstyrelsens uppdrag gjort en vägledning för personer som arbetar med boendestöd. Hans uppfattning är att kommunernas boendestöd generellt fungerar bra men att det finns rester kvar av det tänk som rådde på de stora institutionerna. Som att man ibland glömmer bort brukarens egna önskemål.

Han menar att en utmaning för alla boendestödjare är att lära känna vad gränsen för varje brukares privata sfär går.

– Det finns alltid en osynlig gräns, exempelvis hur nära man kan gå en person. Där gäller det att balansera rätt, säger han.

Laila Gribel håller med om att det kan vara en knepig balansgång.

– Det finns en spänning där, men det är något du lär dig med erfarenhet. Du får aldrig gå över gränsen men du får inte heller vara rädd för att lära känna en person ordentligt.

Hon beskriver också en annan svår arbetssituation, som inte är helt ovanlig.

– Du har ett upplägg för ditt besök hos en brukare och så blir du inte ens insläppt. Vad gör man då av sin energi? Sådant är frustrerande.

Men den stängda dörren är ett undantag. Ofta är besöken uppskattade och för många den enda mänskliga kontakt man har under dagen. Och efter nio år som boendestödjare känner Laila Gribel många av sina brukare väl. Hon kan läsa av små skiftningar i humöret och har hunnit se många ta för sig mer i livet.

– Det roligaste i det här jobbet är att se någon växa, när du ser att du kan hjälpa någon att bli mer självständig.

Ulf tillhör dem som har växt. Under åren har hans behov av stöd minskat tydligt. Nuförtiden är Laila Gribel mest ett bollplank. Hon följer med när det ska köpas kläder och ger råd när det kommit brev från banken. Det är uppenbart att de tycker bra om varandra.

– Vad jag tycker om Laila? Hon är förtjusande och har humor, säger Ulf.

Och om du skulle säga något negativt?

– Några gånger är hon på gränsen till ett förmyndaraktigt beteende.

Det sista säger han med en glimt i ögat.

Oscar Magnusson

oscar.magnusson@sktf.se

Artiklar

Lotta Gedell och Rebecka Berger, 
fackligt aktiva social­sekreterare i Skara, tycker att villkoren förbättrats Foto: Mika Väisänen

Lönelyft gav mer arbetsro

Socialsekreterare är en av de yrkesgrupper vars snittlöner ökade mest i fjol, enligt Tidningen Visions kartläggning. I Skara höjdes medellönen rejält: 12 procent.  2018-02-20

Illustration: Martin Ander

Nu ska lönerna bli mer rättvisa

Åtta av tio kommuner gjorde en lönekartläggning under 2017. Det är en rejäl uppryckning jämfört med tidigare då det inte var obligatoriskt att göra det varje år. Ett 30-tal kommuner har rättat till orättvisa löner de har hittat.  2018-02-22

Lite till de sämst betalda

Biblioteksassistenterna är en av Visions låglönegrupper. För andra året i rad hamnar yrkesgruppen i botten i Tidningen Visions löneundersökning.  2018-02-20

Prästens symbolkraft är urstark. Det är en lärdom från Thailand. Erik Stenberg-Roos är tillgänglig, men han är aldrig kompis. Här är han Svenska kyrkan i utlandet. Foto: Jonas Gratzer

Präst med sand mellan tårna

Prästen Erik Stenberg-Roos är Svenska kyrkans utsände i södra Thailand. Han surrar fast altaret på bilen, kastar in gitarren och far dit där han är behövd. Ena dagen håller han en gudstjänst på stranden, den nästa besöker han en svensk som sitter i fängelse.  2018-02-20

Till arkivet

Kom i kontakt med Vision

Vision nära dig

Hitta ditt Visioncenter, avdelning eller klubb