×

 

Bli medlem i Vision - 3 månader kostnadsfritt

  • Under 30 år? 100 kr för hela första året
  • Student? 100 kr för hela studietiden

Om medlemskapet

Gå vidare

Jag godkänner villkoren för medlemskapet i Vision. Det innebär att jag är medveten om att mina personuppgifter registreras i Visions medlemsregister för att kunna erbjuda mig medlemskap i enlighet med föreningens stadgar (läs mer under vision.se/stadgar). Jag kan läsa mer om hur Vision hanterar mina personuppgifter på vision.se/personuppgifter.

Med hjälp av de uppgifter jag lämnar betalas medlemsavgiften genom automatiskt avdrag på min lön varje månad. Om det inte är möjligt får jag ett inbetalningskort hemskickat med posten eller till Kivra om jag har en digital brevlåda. Jag kan också välja att betala via autogiro eller e-faktura

Mina uppgifter skickas till de försäkringsbolag som Vision har avtal med. För att teckna hemförsäkring till medlemspris behöver jag själv kontakta det bolag Vision hänvisar mig till. Jag ansluts automatiskt till personförsäkringar hos det försäkringsbolag som Vision samarbetar med, men då försäkringar kan omfattas av exempelvis hälsokrav bör jag noga läsa informationen som skickas hem till mig när jag blivit medlem och kontakta försäkringsbolaget om jag inte uppfyller anslutningskraven. Om jag betalar avgiften till Vision via löneavdrag kommer även försäkringspremien (personförsäkringar) att dras så.

Inkomstförsäkringen ingår i medlemskapet men jag behöver vara med i en a-kassa för att ha rätt till ersättning vid en eventuell arbetslöshet.

Glöm inte söka medlemskap i a-kassan! Läs mer om det på https://www.akassanvision.se/

Eller sms:a "Vision" till 71501 så ringer vi upp dig!

×

Hitta på Vision

  • Jessica Edin är ensam Vision-medlem på sin arbetsplats. Om man hade en fackklubb borde man prioritera säkerhet och arbetstider, tycker hon. Foto: Mikael Ljungström.

    Jessica Edin är ensam Vision-medlem på sin arbetsplats. Om man hade en fackklubb borde man prioritera säkerhet och arbetstider, tycker hon. Foto: Mikael Ljungström.

Svårt för facket att få fäste

2014-12-04

Tidningen Vision nr 16 2014. Ensamarbete, osäker lön och ryckiga arbetstider. De anställda på privata behandlingshem vittnar om hårda arbetsvillkor. Men trots att branschen växer så det knakar har facket svårt att etablera sig.

Aldrig tidigare har hon haft ett så rörigt schema:

– Jag vet aldrig när jag ska jobba. Helt plötsligt blir jag bortplockad för att det inte finns tillräckligt med ungdomar. Därför varierar min lön kraftigt från månad till månad.

Så ser arbetslivet ut för Jessica Edin, 39 år och behandlingsassistent på ett litet HVB-hem för ungdomar med psykosocial problematik i Karlsborgs kommun. Hon är en av dem som har svarat på Tidningen Visions undersökning om hur det är att jobba på ett privat behandlingshem.

Det är ingen tvekan om att de anställda i privat omsorg har ett starkt engagemang. Undersökningen visar att en klar majoritet, 83 procent, trivs med jobbet som helhet. Men här finns också flera kritiska synpunkter.

Störst är missnöjet med lönen, 53 procent är ganska eller mycket missnöjda, trots att den ligger något högre än i offentlig sektor. 30 procent uppger att man ofta eller ständigt har för lite personal och en nästan lika stor andel är ganska eller mycket missnöjda med schema­läggningen.

– Lönerna är generellt låga utifrån det arbete man gör. Många är beteendevetare, socionomer eller behandlingsassistenter som har långa kvalificerade utbildningar med specialinriktningar, säger Elisabeth Johansson, regionombudsman i Vision, som arbetar med att stödja medlemmar i privat omsorg.

Vilka problem är vanligast?

– Jag är bara på de arbetsplatser där medlemmar behöver hjälp, och det finns naturligtvis många ställen där allt fungerar jättebra. Men jag tycker att bemanningen ofta är alldeles för låg. Det leder till ensamarbete och gör också verksamheten sårbar. När någon blir sjuk och man inte får tag på vikarier blir det kris. 

Jessica Edin, som arbetar på Holmgillrets gård, betonar att hon trivs med sitt jobb, men att arbetsmiljön är krävande. En stor del av sin arbetstid är hon ensam med ungdomarna, som kan vara både aggressiva och utåtagerande.

– Jag har blivit hotad ett par gånger och man vet aldrig när eller om det kommer att smälla.

Den erfarenheten delar hon med många andra. Fler än var tredje, 34 procent, anser att säkerheten och beredskapen kring hot och våld är ganska eller mycket bristfällig.

Men det är ändå schemat och bemanningen som vållar mest huvudbry för Jessica Edin. Med kort varsel blir hon ibland bortplockad från sina arbetspass för att det inte finns tillräckligt med ungdomar på boendet. För den som arbetar på timlön betyder det en mycket osäker ekonomi.

– Min lön varierar kraftigt från månad till månad. Ibland får jag 18 000 kronor efter skatt, ibland bara 10 000. Min man har en fast inkomst, men om jag var ensamstående med våra två barn hade det aldrig gått. Jag förstår att det är tufft för ägarna att betala lön när vi har få ungdomar, men det sätter mig i en väldigt svår situation.

För att få bättre ordning på sitt liv funderar Jessica Edin på att byta jobb. Att plugga beteendevetenskap och söka sig till ett större behandlingshem med fast månadslön och ett mer regelbundet schema. Och hon är inte ensam om att gå i jobbytartankar. Nästan 70 procent är osäkra på eller tror inte att de kommer att vara kvar på samma arbetsplats om två år.

– Det är ingen enkel bransch att verka i. Det går trender i placeringar och förutsättningarna kan ändras snabbt, säger Lelle Hagström, ordförande för branschorganisationen Svensk vård.

Hans bild är att prispressen på placeringar har blivit allt starkare, vilket kan leda till osäkra förutsättningar för bemanning.

– Det ger låga marginaler för ägarna. Det är olyckligt för företagaren, men också för de anställda. Det kan leda till att vissa ser sig om efter andra jobb.

Hur stämmer det med uppgifter från kreditupplysningsföretaget UC som visar att vissa HVB-hem har vinstmarginaler på 30–60 procent?

– Tyvärr finns det oseriösa aktörer, med sådana marginaler har man inget i den här branschen att göra. Dessa företag skär hårt på personalkostnaderna, vilket går ut över hela verksamheten, säger Lelle Hagström som anser att kommunerna måste bli bättre på att följa upp sina avtal och se till att man får det man faktiskt betalar för.

Trots att det är en växande bransch med i vissa fall osäkra arbetsvillkor har Vision svårt att få fotfäste. Ungefär hälften av de tillfrågade har varken klubb eller ombud.

– Framför allt kan det vara svårt att vara ombud på en liten arbetsplats där chefen också är ägare. Man är för nära. Blir man oenig är det svårt att driva en fråga, då vänder man sig till oss. Men vi måste få företrädare nära medlemmarna, säger Elisabeth Johansson.

Utan ombud på arbetsplatserna sker förhandlingarna långt ifrån medlemmarna. Och de regionala ombudsmännen räcker inte till. Leo Erenmalm, regionombudsman på Visions center i Göteborg, berättar att han tillsammans med en kollega ska ha koll på ungefär 500 olika arbetsgivare där det varken finns klubb eller ombud.

– Det går ju inte. Om vi inte får några signaler om att medlemmarna behöver hjälp har vi ingen möjlighet att ha bevaka deras villkor, säger Leo Erenmalm.

Att öka den fackliga medvetenheten bland medlemmarna på den växande skaran av privata vårdboenden är en av de största utmaningarna som Vision står inför, anser han. För att lyckas måste förbundet bli bättre på att informera om vilka rättigheter ett kollektivavtal faktiskt ger, säger Leo Erenmalm och berättar om ett HVB-hem i Västsverige där de anställda inte hade fått några löneökningar på sex år – trots att de hade ett kollektivavtal.

– Så fort vi fick signaler om det förhandlade vi upp lönen rejält. Men om medlemmarna där hade haft en facklig verksamhet och känt till kollektivavtalet hade de aldrig behövt hamna i den situationen.

Så ska Vision bli starkare

De blåser nytt liv i facket

Artiklar

Foto: Jann Lipka.

Blev du bjuden på lönekalaset?

Majoriteten av Visions medlemmar i kommuner och regioner fick löne­ökningar mellan 2,4 och 3 procent i år. Luleå och ­Vetlanda toppar bland kommunerna. Väster­norrland fick högsta ­snittökning bland ­regionerna.  2019-09-23

Medicinska sekreteraren Dennis Lindgren Örcel, här med kollegan Carina Johansson, fick ett lönesamtal tack vare ett inlägg på Facebook. Foto: Karl Nilsson.

Missnöje trots extra ­satsning

Flera regioner gjorde speciella satsningar på medicinska sekreterare och tandsköterskor i år. I Region Västernorrland fick båda yrkesgrupperna fyra procents löneökning i genomsnitt. Men trots höjningarna jäser missnöjet med för låga löner.  2019-09-23

Eva-Lotta Nilsson.

”Vi i Vision måste ligga på”

”Löneökningarna är bra på många håll jämfört med övriga arbetsmarknaden. Men vi måste ­titta närmare på arbetsplatser som haft lägre löneökningar”, säger Visions förhandlingschef Eva-­Lotta Nilsson.  2019-09-23

Patti Hansén har inget fast kontor utan jobbar på plats på enheterna han ansvarar för. Foto: Sofia Sabel.

Patti Hansén: ”Det går att utrota hemlösheten”

Ingen ska behöva sova på gatan. Det menar socialpedagogen Patti Hansén, verksamhetschef för området hemlösa på Räddningsmissionen. Han kräver ett politiskt uppvaknande och vill att fler riktar blickarna mot Finland.  2019-09-23

Till arkivet

Kom i kontakt med Vision

Vision nära dig

Hitta ditt Visioncenter, avdelning eller klubb