När Johanna Wallin flyttrensade bland sina pluggpapper hittade hon en av socionomutbildningens första studieuppgifter. Där skulle man skriva vad man ville jobba med.

– Jag skrev att kriminalvården verkade häftigt, eller att jobba med familjehemsplaceringar. Nu har jag ändrat mig – att tvångsomhänderta barn verkar vara ett känsligt arbete. Jag blev skrämd när vi diskuterade "Fallet Louise" på utbildningen, säger hon.

Louise-fallet uppmärksammades i Uppdrag granskning och handlade om en ung flicka som hade vanvårdats utan att socialtjänsten ingripit på rätt sätt. Bristerna berodde bland annat på att kommunen låtit oerfarna socialsekreterare arbeta med barnavårdsutredningar.

Nu ska Johanna Wallin, som knappt varit på ett socialkontor tidigare, bedöma om personer har rätt till socialbidrag eller inte.

– Känslorna är blandade. Eftersom jag gjorde min praktik i Peru på ett hem för misshandlade tjejer, så har jag ingen erfarenhet från socialtjänsten.

Oroar du dig för något?

– Ibland har jag oroat mig för att inte få respekt från mina klienter på grund av min unga ålder. Fast det enda som kan göra det svårt är om jag själv blir osäker och det lyser igenom. Fel kommer jag att göra, men jag hoppas att de inte blir så stora. Vi är människor som jobbar, inte robotar.

Johanna Wallins c-uppsats handlade om behandlingsprogram för män som slår. Hon vill gärna jobba med kvinnovåld i framtiden.

– På gymnasiet snöade jag in på feminism och min lärare tipsade mig om kvinnojouren i Alingsås. Jag var för ung för att sitta i jourtelefonen, men jag kunde gå och fika med kvinnorna och passade deras barn.

Men ännu känner hon sig för oerfaren för att jobba med våld i relationer.

– Det är ganska tufft arbete att jobba med kvinnor som bli slagna och män som slår, man måste ha pondus. Den styrka som krävs finns någonstans inom mig, men jag behöver erfarenhet.

För att få mer kunskap vill hon läsa en 3-årig masterutbildning i sexologi som startar i Malmö nästa höst.

Karin Warne

karin.warne@vision.se